I ett samhälle som tagit den representativa demokratin och folkrörelsetanken så långt det går är det förvånande att så få påtalar det offentliga beslutsfattandets och de politiska systemets kris.
Det stora problemet är inte att människor inte är politiskt intresserade eller engagerade. Det stora problemet är att de traditionella partierna allt mer sällan förmår intressera och engagera en större skara människor.
Jag tror att det beror på två saker. På gott och ont.
Det beror naturligtvis också på att i moderna familjer så är fritiden likartad för kvinnor och män, vilket skapar mindre tid för män att gå på sammanträden. Totalt sett borde det ju finnas lika mycket tid men det är inte sant. Människor arbetar mer idag och tid går inte att överlåta till en annan person. Att prioritera en aktivitet är alltid att nedprioritera en annan.
Idag är partierna på väg att bli kampanjorganisationer för centrala ledningar snarare än medlemsdrivna rörelser med lokala agendor. Kristdemokraterna har till och med annonserat efter kampanjarbetare på Arbetsförmedlingen.
På varje politisk nivå fattas det varje dag beslut. Det kan vara stora, små, viktiga och triviala. Det vanligaste politiska beslutet är att bifalla ett förslag från tjänstemän. De som fattar beslutet är våra förtroendevalda. Utsedda av folket eller folkets representanter i riksdag, region, landsting eller kommunfullmäktige i samband med allmänna val.
Idag tappar de allra flesta partier medlemmar. Speciellt de stora. Om den utvecklingen fortsätter innebär det att partierna kommer ha färre personer att välja bland för att få fram förtroendevalda. Det ger att professionaliseringen av politiken kommer att accelerera. Det kommer också att innebära att makten hos de traditionella politiska partierna kommer att minska till förmån för missnöjespartier, folkomröstningar och direktdemokratiska initiativ.
Vad kan då partierna göra för att bryta denna långsamma marsch mot den punkt där de politiska partierna längre saknar legitimitet? Det är den gordiska knuten och mitt allra kortaste svar är att minska besattheten av organisation och geografi och istället bejaka engagemang i sakfrågor. Har du en bättre idé? Dela med dig!
Det stora problemet är inte att människor inte är politiskt intresserade eller engagerade. Det stora problemet är att de traditionella partierna allt mer sällan förmår intressera och engagera en större skara människor.
Jag tror att det beror på två saker. På gott och ont.
- Ju mer offentlig och transparent världen blir, desto mindre plats finns det för egna initiativ och ju större risk att beslut kritiseras vilket skapar rädsla för handling, både hos politiker och tjänstemän.
- Komplexiteten i samhället gör att varje nivå av makt är beroende av andra nivåer för att fungera och utföra uppdraget. Det skapar en känsla av maktlöshet över situationen.
Det beror naturligtvis också på att i moderna familjer så är fritiden likartad för kvinnor och män, vilket skapar mindre tid för män att gå på sammanträden. Totalt sett borde det ju finnas lika mycket tid men det är inte sant. Människor arbetar mer idag och tid går inte att överlåta till en annan person. Att prioritera en aktivitet är alltid att nedprioritera en annan.
Idag är partierna på väg att bli kampanjorganisationer för centrala ledningar snarare än medlemsdrivna rörelser med lokala agendor. Kristdemokraterna har till och med annonserat efter kampanjarbetare på Arbetsförmedlingen.
På varje politisk nivå fattas det varje dag beslut. Det kan vara stora, små, viktiga och triviala. Det vanligaste politiska beslutet är att bifalla ett förslag från tjänstemän. De som fattar beslutet är våra förtroendevalda. Utsedda av folket eller folkets representanter i riksdag, region, landsting eller kommunfullmäktige i samband med allmänna val.
Idag tappar de allra flesta partier medlemmar. Speciellt de stora. Om den utvecklingen fortsätter innebär det att partierna kommer ha färre personer att välja bland för att få fram förtroendevalda. Det ger att professionaliseringen av politiken kommer att accelerera. Det kommer också att innebära att makten hos de traditionella politiska partierna kommer att minska till förmån för missnöjespartier, folkomröstningar och direktdemokratiska initiativ.
Vad kan då partierna göra för att bryta denna långsamma marsch mot den punkt där de politiska partierna längre saknar legitimitet? Det är den gordiska knuten och mitt allra kortaste svar är att minska besattheten av organisation och geografi och istället bejaka engagemang i sakfrågor. Har du en bättre idé? Dela med dig!
Fler bloggar om: Politik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar