En kommunikatörs största bedrift är att lyckas få mottagaren att känna budskapet, inte bara uppfatta det. Att någon blir övertygad inte bara av det rationella argumentet utan även det emotionella.Om jag själv får så väljer jag hellre ett budskap som vill få mig att skratta än ett som vill få mig att tänka. Det ultimata är naturligtvis ett som gör båda delarna.
Jag är tyvärr själv helt usel på humor. Det blir ofta alldeles för allvarligt. Som det här inlägget.
Men för att få människor att byta ståndpunkt behövs något som gör att de ser saken på ett nytt sätt. Jag tänker på hur lika de moderata och de socialdemokratiska budskapen är just nu.
Här kan vi verkligen behöva något omtumlande som inte bara är talepunkter eller budskapstroget.
Det är därför jag uppmuntrar gräsrötter som jag träffar att först och främst vara sig själva och göra partiets argument till sina egna. Just nu går det i princip att spela talepunktsbingo med de debattinlägg som görs. Annorlunda röster behövs.
En skrattspegel för politiken behövs också. Tyvärr är svensk satir ofta väldigt dålig på just det politiska. Kan det bero på att det finns så lite som sticker ut?
Mitt drömscenario är valaffischer som får mig att le. Valfilmer som får mig att skratta och politiker som kan ha lite självdistans till och med på Första maj. Hoppas kan man ju alltid.
Det här skrattade jag gott åt häromdagen: #kenttricket
Fler bloggar om: Politik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar