#ReinfeldtRinger - mina personliga favoriter

Ibland får man skoja om allvarliga saker.
En sådan är landets statsminister Fredrik Reinfeldt.

Den moderata kommunikationsavdelningen valde idag att lägga upp en bild på Reinfeldt där han uppges prata med Västmanlands landshövding om läget i skogsbranden.

En bild på en arbetande och engagerad statsminister bakom sitt skrivbord.
Tyvärr är bilden alltför lätt att skoja med och på Twitter uppstod snabbt hashtagen #ReinfeldtRinger
Här följer originalbilden och några av mina personliga favoriter:

Fredrik Reinfeldt ringer landshövding Ingemar Skogö för att fortsätta uppdatera sig om branden #svpol #salabranden pic.twitter.com/hBvBAgitGo
— Nya Moderaterna (@nya_moderaterna) 6 augusti 2014

Är det du George? Hallå? #reinfeldtringer pic.twitter.com/9j50ol6Gst
— Niklas Loman (@niklasloman) August 6, 2014

#ReinfeldtRinger pic.twitter.com/OI5ksFX8Nb
— Chris Halvorsen (@Chris_Halvorsen) August 6, 2014

"Nej DU får lägga på" #reinfeldtringer pic.twitter.com/X9djIwjzBe
— Daniel Swedin (@danielswedin) August 6, 2014

Min personliga favorit!

#reinfeldtringer pic.twitter.com/LvxJKEVhiR
— Kim Petersson (@facklig) August 6, 2014

Kolla in själv och hitta din favorit :)

fler blogginlägg på Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

De lyckliga slutens förbannelse

Jag vet att det alltid kommer att gå åt helvete med den uppväxande generationen om man ska tro oss som redan vuxit upp. Så är fallet även idag.

Vi har ju, som alla vet, en curlinggeneration som är på väg ut i livet. Själv tror jag inte att det är curlandet som är det största hotet mot deras framfart här i livet. Jag tror inte heller att det är tv-spel eller att allt fler som lämnar högstadiet saknar funktionell läsförståelse. (Eller jo, det sista tror jag faktiskt.)

Jag tror att den allra största faran för det uppväxande släktet är bristen på verklighetsförankrad kultur.
I åratal under uppväxten med allehanda dubbade och debila produktioner av amerikanskt och svenskt ursprung skyddas de från möjligheten att allt kanske inte blir bra till slut.

Astrid Lindgren har skrivit en sagobok där de flesta sagor inleds med "Det var i fattigdomens dagar" och ett eller flera fattiga barn dör, om än i poetiska omskrivningar. Det var grejor det!

En sådan utveckling i en nutida produktion skulle vara utesluten redan på idéstadiet. Ingen förläggare eller producent med plånboken under uppsikt skulle vilja publicera något så riskfyllt som ett olyckligt slut.

Förutom att det utarmar det konstnärliga klimatet så skapar denna inbäddade kulturella smekning nu generationer av medborgare som tror att allt kommer ordna sig bara man är snäll och väntar på att hjältarna dyker upp. Det behövs ingen egen insats, inget samhälle till stöd. Allt ordnar sig. I viss kombination med curlandet skapar det en hop av handlingsförlamade unga.

Så det kommer bli en tuff läxa för många som upplever för första gången att ett misslyckande faktiskt har negativa konsekvenser. Att allt inte blir som man önskar även om man önskar jättemycket. Att allt som är olyckligt inte har med brustna hjärtan att göra.

Eller så har jag fel.

Intressant?

Ett gott skratt förbättrar förståelsen

En kommunikatörs största bedrift är att lyckas få mottagaren att känna budskapet, inte bara uppfatta det. Att någon blir övertygad inte bara av det rationella argumentet utan även det emotionella.

Om jag själv får så väljer jag hellre ett budskap som vill få mig att skratta än ett som vill få mig att tänka. Det ultimata är naturligtvis ett som gör båda delarna.
Jag är tyvärr själv helt usel på humor. Det blir ofta alldeles för allvarligt. Som det här inlägget.

Men för att få människor att byta ståndpunkt behövs något som gör att de ser saken på ett nytt sätt. Jag tänker på hur lika de moderata och de socialdemokratiska budskapen är just nu.
Här kan vi verkligen behöva något omtumlande som inte bara är talepunkter eller budskapstroget.

Det är därför jag uppmuntrar gräsrötter som jag träffar att först och främst vara sig själva och göra partiets argument till sina egna. Just nu går det i princip att spela talepunktsbingo med de debattinlägg som görs. Annorlunda röster behövs.

En skrattspegel för politiken behövs också. Tyvärr är svensk satir ofta väldigt dålig på just det politiska. Kan det bero på att det finns så lite som sticker ut?

Mitt drömscenario är  valaffischer som får mig att le. Valfilmer som får mig att skratta och politiker som kan ha lite självdistans till och med på Första maj. Hoppas kan man ju alltid.

Det här skrattade jag gott åt häromdagen: #kenttricket

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Dagens fråga!

En fråga som jag kanske tycker fattas lite i debatten, både från journalister och politiker. Det påstås också vara en fråga som är visionsframkallande vilket aldrig kan vara fel. Eller?

och inte bara

Tänk vad livad den politiska debatten kunde vara då.

Frågan är dessutom utmärkt att ställa sig vid allt politiskt arbete. Pragmatism ska vi ha men när den får råda utan störning av ideologi och kompass så blir nog riktningen lite svajig.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

The Progressor

Jag kan snart lägga an en tre-års salut för den här bloggen och från att ha varit min enda politiska plattform är det nu den enda som inte är knuten till Partiet.
Numera har jag lyxen att vara anställd för att jobba med politik och har fått förtroende att representera i stadsdelsnämnden.
Allt detta hade aldrig hänt om jag aldrig läst Jämlikhetsanden . Frågan är om jag ändå är redo att gå vidare.

Just nu befinner jag mig på skidsemester i norra Värmland, mina dyrt hyrda skidor heter något så oerhört fräckt som Progressor.
Den progressive låter lite präktigt men The Progressor låter ju som en superhjälte, vad tycker ni, ska det bli min nya knick?
(Om ni tycker att ovanstående saknar skarp politisk analys rekommenderar jag något vi pysslade med på jobbet förra veckan. Godkväll.)

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se