Trängselskattenfnattendebatten - the Closure

Fru ordförande, fullmäktige, Göteborgare.
Orden hördes mången gång i Kronhuset i Göteborg. Den största debatten gällde resultatet av folkomröstningen kring Trängselskatten. Den höll på i sådär 3 timmar tror jag, (det kändes som sju). Man kunde tro att i perspektiv av skjutningarna på Hisingen så skulle det bli en ganska återhållsam debatt eftersom det så uppenbart finns större och viktigare problem. Men nej.

Först en kort sammanfattning av debatten och sen en kommentar:

1. Vi har bestämt att trängselskatten måste vara kvar, annars klarar vi inte det Västsvenska paketet. Det måste vi ha för att Göteborg ska kunna utvecklas. Vi har tittat på alternativ men de är inte realistiska. (S, M, MP, V, FP, KD, FI)
2. Vi har haft en folkomröstning. 57% röstade nej. Ta bort skatten.(SD, VV)
3. Det är inte så enkelt och funkar inte riktigt så. (S, M, MP, V, FP, KD, FI)
4. Jo, det är enkelt. Ta bort den. (SD, VV)
5. Nej, Göteborg behöver pengarna och effekten av Trängselskatten (S, M, MP, V, FP, KD, FI)
6. Nej. (SD, VV)
7. Jo. (S, M, MP, V, FP, KD, FI)
8. Nej. (SD, VV)

Osv.
Det var ca 80% män på talarlistan och med ändlösa replikskiften om att representativ demokrati också är demokrati och andra dispyter av mer hårklyveriaktigt slag så blev det lite långdraget och enahanda.

Jag vill inte raljera men det som verkligen behövde sägas sades under inledningsanförandena och är ungefär det som står i punkt 1 och 2. Sen passade Lars Hansson (SD) under sitt inledningsanförande på att kalla varenda fritidspolitiker i Göteborg som inte är SD för korrupt. Det var väl inte så läckert. Och han, tillsammans med Jörgen Fogelklou (SD), visade verkligen under kvällen att de inte har ett seriöst förhållningssätt till sin roll i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige.

SD och VV har ett starkt argument. De andra partierna har flera goda vars summa överbrygger detta men som är svårare att kommunicera på ett klatchigt sätt. Jag hoppas att det är så att de som tycker att ta bort trängselskatten är den viktigaste frågan röstade på Vägvalet eller SD. För andra som tycker att skola, jämlikhet och välfärd är viktigare frågor men ändå röstade nej i folkomröstningen så antar jag att de vägt in möjligheten att det parti de valt i fullmäktige skulle kunna hantera ett nej på det här sättet och att det är ok.

Well. Nu har vi trängselskatten kvar, en mängd besvikna väljare och massor av andra problem att ta tag i. Inte minst social utsatthet. De växande ekonomiska klyftorna ger negativa konsekvenser på hela samhället. För att överbrygga dem så måste vi ha resurser att utveckla staden och regionen. De kommer till genom att vi blir fler som har jobb, fler som bidrar med sitt engagemang och positiva exempel för att bygga ett sammanhållet Göteborg och ett sammanhållet Sverige. Därför är det bra att det västsvenska paketet byggs, i sin helhet, och skapar en bättre möjlighet att fortsätta utveckla regionen in i framtiden.
Äntligen kan vi gå vidare med det arbetet. Closure.

Läs, om du vill, inlägg 1 i serien: Trängselskattefnatten

fler blogginlägg på Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Inför #pldebatt - min drömdebattör: Stefan Löfven - feministen

Vi brukar skoja på jobbet om vad de olika rödgröna partierna står för. Socialdemokraterna står då med självklarhet för industri och betong.

Den bilden gör Stefan Löfven inga större ansträngningar att ändra. Nu vet jag ändå att det finns en annan socialdemokrati än den benhårt ekonomistiska och pragmatiska som är den sida som kommuniceras oftast från S. Det är den feministiska socialdemokratin och den humanistiska.

Stefan Löfven lyfte på ett mycket tydligt sätt fram båda dessa perspektiv i sitt linjetal under kongressen (titta längst ner i inlägget sen). Kvinnors lägre sysselsättningsgrad och lägre lön. Den strukturella rasismen. Att det är rätt till arbete och full sysselsättning som är den socialdemokratiska vägen till ett jämlikt samhälle.

Nu har ju båda sidor avslöjat sina strategier för kvällens debatt så den inledningen och ingången från Stefan Löfven verkar det ju inte bli. Det är synd. Nu riskerar debatten återigen bli ett kastande av skattemiljarder fram och tillbaks istället för en debatt om människosyn, om hur vi ser på arbete och arbetsrätt och på kvinnors möjligheter. En diskussion om vad partierna använder eller vill använda skattemiljarderna till. Varför de vill det.

Jag måste erkänna att jag är rejält trött på den tomma tunnor taktik som används i det offentliga samtalet. Det är miljarder hit, procent dit, ni tycker så och vi tycker så - mycket ljud och lite faktainnehåll, ont om vägledning för en osäker väljare.
Det blir en kamp om vad som låter och verkar bra istället för mellan politiska linjer.

Jag gillar bilden av ett ärligt politiskt samtal istället för intränade floskler. Det är säkert så att de politiker som för det samtalet inte kommer att bli klokare eller ändra övertygelse men chansen är större att de som vill lyssna kan skapa en egen uppfattning. Med mediernas krav på dramatik och tempo så förblir det nog en dröm, men en värd att jobba för.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Bla, bla, bla - käbbel och rundgång

Jag är fortfarande ny i politiken och kan finna en viss spänning i att upptäcka hur de demokratiska kvarnarna mal. En sak jag inte kan finna den minsta spänning är det ständigt pågående käbblet mellan partiernas företrädare. Det käbbel som aldrig kan erkänna motståndets förtjänster eller det egna partiets tillkortakommanden. Ett käbbel som är ett ständigt positionerande som ger sken av att man vill övertyga men i själva verket är ett spel.

I detta käbbel har aldrig någon egen ståndpunkt varit felaktig eller baserad på felaktiga fakta, varje felaktigt placerat kommatecken slås stenhårt på och snålheten mot motståndarens förtjänster är uppenbar. Ingenstans märks detta så tydligt som på Twitter. Hoppa in i valfri tråd som behandlar vinstuttag ur välfärden t.ex. Eller följ den här konversationen:
https://twitter.com/theopapa1975/status/256430321908711425 startad under dagens kommunfullmäktigedebatt i Göteborg.

Politik är spännande, den lokala politiken påverkar på ett ytterst påtagligt sätt många människors vardag, den nationella påverkar systemen och förutsättningarna för samhällets aktörer och den internationella är avgörande för de stora framtidsfrågorna - fred, miljö, ekonomi.

Tyvärr är den politiska debatten lika tråkig överallt. Sällan bränner det till. Sällan blir det angeläget. Det är de tidskrifter som bevakar politiken som gör den uthärdlig, bloggar och dagstidningar kan också fungera ibland.

Istället är det när politiken blir tydlig genom andra skeenden som den fortsatt engagerar. När vi upptäcker förhållanden som med Bengt som Telia dissade som årets medarbetare, när vi kan se att den politik som förs spelar roll för mer än vem som är statsminister.

Jag vill fortsätta min kamp för jämlikhet, trygghet och frihet för alla individer genom socialdemokratin och den socialdemokratiska politiken och nog kommer jag tid till annan vara en del av den käbblande massan men jag hoppas att jag kan hålla avstånd och perspektiv så att det blir en del av det politiska livet. Inte det hela.

Vill ni se ett undantag från regeln - titta gärna på Australiens premiärminister Julia Gillard som tvålar till oppositionens ledare om sexism och misogyni, personligt, träffsäkert och mycket, mycket politiskt. Läs även Genusfolkets inlägg.

Martin Moberg om varselvåg, Henry Ohlsson om en läsande arbetares frågor, Eva Dalekant om att det går att förändra, Ove Andersson om att Borg tittar bort

GP, GP
fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Nu ska jag diskutera integration

Nu var det ju inte mig Göran Dahlström bad att diskutera integration men han får nöja sig med det. Hoppas jag innerligen.

Zolfagary har beskrivit vad problemet med Göran Dahlström är. Läs det!

I min värld finns det människor. De har olika förutsättningar, bakgrund och framtid men de är alla unika individer och det finns troligen mer som förenar inom generationer än inom nationer.

Johan Westerholm skriver idag om en möjlig väg att använda invandrares individuella och kulturella egenskaper till att utveckla svensk export istället för att utmålas som potentiella socialbidragstagare.

Det är rätt väg. De individer som kommer till Sverige är inte förutbestämda till social utslagning, de är inte mindre begåvade eller initiativrika. Tyvärr så har samhället bestämt, liksom på så många andra områden som kräver långsiktighet, att vi inte ska satsa på de nyanlända.

Barn födda i Sverige har helt andra förutsättningar än barn födda utomlands, barn födda av svenska föräldrar har andra förutsättningar än de som har  utlandsfödda föräldrar och barn födda av högutbildade föräldrar har andra förutsättningar än de som har lågutbildade. 

Detta speglas numera alltmer i skolresultaten. Däremot vet vi också att om vuxna i skolan visar att de tror på individers förmåga att lyckas, oavsett deras förutsättningar, så klarar de sig bättre än om vi inte tror på dem. Det här gäller ju även för personer i organisationer och inom idrotten så det borde ju gälla även inom integrationsområdet?

Det är denna struktur som de 400 somalier som kommer till Eskilstuna lever i. Dahlström väljer att se dem som en grupp och ett problem istället för individer med unika tillgångar. Han verkar inte heller tänka på de massiva pensionsavgångar som kommer att ske i hans kommun inom de närmaste åren, speciellt inom vården - här finns stora möjligheter för de flesta arbetslösa att - med rätt insatser från samhället - få jobb!

De allra flesta som tittar på välfärdssektorn inser att vi kommer att behöva mer arbetskraft i Sverige. Eftersom de barn som föds i Sverige inte räcker till kommer det behövas invandring.

Jag är säker på att Dahlström har fastnat i en oro för hur hans kommunala budget ska klara sig och att han ser kommunens och det lokala näringslivets misslyckande med att se de nyanlända som resurser som ett problem. 

Det Dahlström borde göra är att skälla på regeringen, för frysta statsbidrag, för bristande resurser i vuxenutbildningen, för en usel bostadspolitik, för en fyrkantig och okänslig arbetsmarknadspolitik, för ett exportråd som tänker alldeles för traditionellt. 

Dahlström väljer istället att se i framtiden nödvändiga individer som ett problem.

Ja det finns köksbordsrasism och Dahlströms artikel är en del av den. Jag är ingen perfekt människa men en sak har jag förstått, att människor är betydligt mer än sin etnicitet, oavsett om den är somalisk eller svensk.

Johan Westerholm hänger på ämnet, liksom Parkstugan.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Vem vinner på vår eviga diskussion om vinst i välfärden?

Finns det verkligen inget annat att prata om än hur skattepengarna ska fördelas mellan stat, medborgare och kapital?

T.ex vad vi gör med skattepengarna. Vilka metoder som skulle fungera bättre för att stärka kvaliteten i vård, skola och omsorg.

Jag blir beklämd av den stora makt en liten skara välbetalda lobbyister har över vårt partis interna debatt. Detta fokus på driftsformen är definitivt kontraproduktiv för en idédriven debatt där metoderna kan diskuteras. Vem vinner på att den handlar om driftsform tror du?

Driftsformen har inte mycket med kvalitet att göra. Det finns positiva och negativa exempel både inom offentlig och privat regi. Att ett företag i välfärdssektorn visar vinst är väl snarast en positiv sak.

Mitt stora frågetecken är hur man utnyttjar sin vinst och varför man vill ha den.

Om den används till för att göra ännu bättre verksamhet, investera i personalens utbildning eller verksamhetens lokaler eller något annat om man lyckas gå plus på driften så är väl det sk-tbra!

En annan variant är att betala ut överskottet, som alltså består av skattepengar, som aktieutdelning eller att höja värdet på bolaget inför  en framtida försäljning.

Denna variant är anledningen till det massiva motståndet mot vinster i välfärden. Skattepengarna kommer inte skattebetalarna till del, Sverige har ett av de minst reglerade systemen i världen när det gäller vinster inom skolan.

När Niklas Nordström i GP idag försöker problematisera frågan om hur vi ska finansiera välfärden i framtiden uppstår två frågor. 

Den ena är vem som betalat artikeln (och vad den kostade)?

Den andra är om han verkligen tror att detta scenario är det enda möjliga?

Det känns alltför ofta som vi tar prognoser som spådomar. Att de inte är möjliga att förändra.

Det finns t.ex. ett väldigt tydligt sätt att förändra prognosen om höjd pensionsålder, höjda skatter och allmänt elände för att finansiera välfärden.

Vi kan se till att Sveriges företag fortsätter att vara konkurrenskraftiga. Vi ser till att fler kvinnor deltar i arbetslivet och att fler kan jobba längre, kanske t.o.m. till 65.

Vi arbetar aktivt för jämlikhet och för att arbetslösheten pressas tillbaka.

Alla dessa saker ger en helt annan prognos för framtiden.

Är det inte det den interna debatten ska handla om. Hur förändrar vi prognosen för framtiden. Hur ska vi förändra våra system och metoder för att den svarta bild som blir uppmålad inte ska bli sann?

Men den diskussionen hinner vi aldrig ha eftersom vi är fullt engagerade i att diskutera vilka bolagsformer som är bäst. Det ska vi också göra men nu är det enda vi håller på med.

Läs också Fokus om Det tysta systemskiftet och Dagens Arena om Skadeskjuten trygghet.

Karl-Petter Thorwaldsson och Tobias Baudin i Svd om att vinstuttag urholkar välfärden
Möller om att frågan om vinster är mer än ja eller nej

Moberg, SvD, nyheterna.net

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Hur man uppfinner en sanning - Lärare Tomas Tobé

Idag skriver Tomas Tobé en debattartikel där han i sin iver över sin nya roll som utbildningspolitisk talesperson för moderaterna försöker kapa hela skoldebatten till att handla om en enda sak.

Den arena som slaget om skolan har bestämts att stå på har borgarna valt och den heter - Det fria skolvalet. (De har stöd av f.d. tunga miljöpartister som Maria Wetterstrand och Mikaela Valtersson)
Hade arenan hetat den farliga skolsegregationen hade fighten varit en annan.
Nu har Socialdemokraterna ett val att göra.
Antingen backar man på alla tankar kring att utveckla skolans organisation eller så försöker man flytta arenan.
Nåja, det som är extra intressant är att Tobé nu har bestämt inte bara Moderaternas skolpolitik utan även socialdemokraternas, miljöpartiets och vänsterpartiets.
Att socialdemokraterna inte har några som helst beslut om att begränsa föräldrars möjlighet att välja skola är inget som stör Tobé. Nog finns en diskussion, en nödvändig och (ibland) klok, kring hur vi ska förbättra resultaten i skolan, inte minst i de skolor som har allra lägst måluppfyllelse. Denna diskussion har sin utgångspunkt i att skolor behöver bli bättre inte att kommunen ska bestämma vilken skola barnen ska gå i.
Att en annan parallell diskussion om vinster i välfärden pågår påverkar inte heller det fria skolvalet, möjligen de fria skolföretagen när den dagen kommer.
Det är anmärkningsvärt att DN väljer att publicera denna klart falska debattartikel, nog för att Tobé är aktuell och ambitiös men han får nog jobba lite på sin egen politiks trovärdighet före han försöker skjuta alla andras i sank.
Mitt intryck av moderaterna är att de har bestämt sig för att kämpa för 2014 på ett sätt som är ovärdigt i en demokrati. Mörka egna tillkortakommanden och svartmåla motståndare på lösa grundvalar. Det finns inga egna idéer till förbättringar, det enda som finns är lägre skatt och att var och en är sin egen lyckas smed.
Förståelsen för vad som bygger det samhälle de säger sig värna om verkar vara oerhört låg.

a-smedjan

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Reinfeldt är mästare i konsten att räkna som det passar

Har som många andra inom den politiska sfären tagit del av partiledardebatten.
Mina intryck är att det är olyckligt att alternativen inom svensk politik är så otydliga. Det handlar om att få människor i arbete och ha sunda statsfinanser.
Det stämmer naturligtvis. Målen är desamma men vilka är vägarna? Alliansens har nått sitt slut, inga nya förslag finns att hämta.

Socialdemokraternas har ännu inte nått dagens ljus. Det breda kompetenslyft som behövs i kombination med en mer aktiv arbetsmarknads och näringspolitik behöver konkretiseras. Kanske kan det vänta tills i höst men jag vill inte gärna bevittna fler debatter där vi accepterar regeringens politik till 95%.

Att Reinfeldt försökte mästra Löfven med raljanta slängar gick säkert hem hos Muffarna men antagligen ingen annanstans. Löfven är mycket trygg i sig själv och sin kompetens, han är ingen slugger utan vinner, i brist på vinnande (för)slag,  på bättre balans och uthållighet.

Mitt intryck av statsministern är att han har en oerhört vältrimmad förmåga att använda räknande så att det låter bra, snarare än att det är bra.
Han pratar om att fler är sysselsatta men att lågavlönade har fått procentuellt mer i plånboken.
Det är ju intressant att andelar är mer lämpligt när det gäller en befolkning som ökar och att kronor och ören bättre beskriver förändringen av inkomster.
Den bild han ger oss är alltså inte helt falsk men den är inte heller relevant.

Betyg:
Lövfen: 3
Reinfeldt: 2
Fridolin: 2 - (att undervisa i en debatt - aj, aj)
Björklund: 3 (debatter är alltid en bra gren för en besserwisser)
Sjöstedt: 3 (ensam på sin kant, hade blivit högre om han inte tappat humöret)
Lööf: 1 (jag har en mental blockering när det gäller henne, ska erkännas)
Hägglund: 2 (kan inte förklara skillnaden mellan valfrihet och vinster till skatteparadis)
Åkesson: 3 (konsekvent, oerhört konsekvent pratar han om SD:s politik)

Högberg, Jönsson , Göran Johansson, Högberg , Peter Johansson

Media: Ab, Ab2, Ab3, Ab4, Ab5, Ab6, DN, DN2, DN3, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SVT, SVT2, SVT3, SR, SR2,

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Den borgerliga ekokammaren i praktiken - ett par exempel

Varje morgon går jag och min kollega igenom det västsvenska medielandskapet för att sammanställa det som är relevant för våra förbundsavdelningar och andra intresserade.
En sak som har slagit oss i detta arbete är den systematik som borgerliga intressen jobbar med.
Igår hade Svenskt Näringsliv en "replik" i GP på vår debattartikel från i fredags.


Det som är intressant med denna replik är att det i princip är samma artikel som funnits i ett flertal tidningar runt om i  Västsverige denna veckan. Känslan är att Svenskt Näringsliv sitter med en sändlista, skriver under med lämplig företrädare och trycker ut ett massmail. Det skulle inte förvåna mig ett enda dugg om samma artikel som vi hittat i minst fyra tidningar i Västsverige finns med andra undertecknare över hela landet.
Nu är det inte bara Svenskt Näringsliv som jobbar så. Även moderaterna har denna arbetsmetod. I förra veckan kunde man läsa i GP en artikel om hur hemsk den socialdemokratiska budgeten är. I går dök den upp i  Borås tidning och i Ttela, den lokala tidningen i norra delarna av det som en gång var Älvsborgs län. Någon mer som har sett den i sin lokaltidning?


Vi har alltså motståndare som är duktiga på att samordna och som inte ser några problem med att använda centrala budskapsmallar i massupplaga för att komma ut i lokalpressen.
Inte konstigt att det är svårt att nå ut med vår oppositionspolitik när vi spelar mot en så välorganiserad motståndare. 


Det är dags att arbetarrörelsen börjar samordna sig på allvar, annars kommer vår enda väg ut vara via våra personliga möten med människor. Det är oerhört viktigt att det samtalet finns men då måste vi kunna prata politik istället för att recensera våra företrädare i riksmedierna.


Det är bra att LO satsar 150 miljoner på att vrida debatten åt vänster. Ett sätt att använda pengarna är att börja jobba samordnat med medieinsatser från parti och fackförbund i hela landet. Eller är det för svårt att komma överens?

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Stoppa Stockholmsfixeringen

Jag har idag, tillsammans med Peter Högberg och Johan Westerholm, på SvD Brännpunkt skrivit om den Stockholmsfixering som riskerar hämma utvecklingen i resten av landet och därmed även i Stockholm. När man som jag är bosatt i Göteborg kan detta lätt ses som ett lillebrorskomplex men för min del går det utöver det. Att misslyckas med att se potentialen i regioner som Västsverige och Skåne måste även för Stockholmsbaserade politiker vara svårt men uppenbarligen inte omöjligt.

Ni läser artikeln här.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Två sidor av en valrörelse i motvind - sida 2.

GP Debatt idag bestod av att alla partier fick chansen att presentera sin sjukvårdspolitik.

Tyvärr är det svårt att på ett begränsat utrymme beskriva de åtgärder som man planerar så det blir mycket av formatet snömos om diffusa satsningar som kommer att frälsa medborgarna. Förutom SD vars viktigaste fråga är att förbjuda fri omkärelse av religiösa skäl. Den fick plats.

Det som gick att tydligt utläsa var att Socialdemokraterna vill höja åldern för fri tandvård till 25 och att nya arbetssätt ska korta väntetider på akuten, försök har visat positiva resultat.

Moderaterna genom Johnny Magnusson tycker att S är oambitiösa som vill vara genomsnittliga när man nyss i S kolumnen läst att vi ska ha Sveriges bästa sjukvård i Västra Götaland 2025. Ibland bör man nog vara lite försiktig med vad man skriver om andra, Magnusson.

FP som för första gången syns i denna valrörelse vill - egentligen fortsätta på inslagen väg om jag tolkar artikeln rätt. Dvs den väg som S, FP och C har vandrat de senaste 10 åren fram till höstens val. Bra där.

MP:s vill ytterligare stärka patientperspektivet och utveckla kompetens kring bl.a. HBTQ-frågor. Också bra.

V vill satsa på vad som borde vara självklart - jämställda löner och stoppa nedskärningarna, oklart vilka.

KD:

Vi går till val på att införa en vårdplatsgaranti så att den som ska läggas in på sjukhus ges rätt till en säng på rätt klinik med rätt kompetens, skriver Monica Selin (KD).

Där stack man ut hakan väldigt långt...

Centerpartiets sjukvårdspolitik är näringspolitik dvs skattesänkningar för att det är väl centerpartiets näringspolitik? Oklart om det är effektivt mot magsår eller armbrott.

Slutligen vill Sjukvårdspartiet decentralisera och behålla de små sjukhusen. Kan bli svårt för M att samarbeta där efter valet alltså.

Min personliga kommentar är att det vore väldigt spännande om det skulle bli aktuellt med en S, MP, FP kombination efter valet. Den som lever får se.

Det är fortfarande en valrörelse som lever i skymundan, Rapport orkade dock visa två minuter från Västra Götaland igår när Statsministern var här och höjde temperaturen. Synd att han inte vågar vill möta Juholt i en debatt för att ytterligare höja temperaturen.

Sossar i VG region har också börjat efterlysa intresset från 68:n, en dryg vecka kvar nu...

 Bloggat har Claes Krantz och Håkan WL. Även Peter Andersson är och sniffar på ämnet. Liksom Martin Moberg och Alliansfritt Sverige
Netroots, Politometern, Bloggar.se
Fler bloggar om: Politik,  regionval Intressant?

Debattartikel i Ny Tid - Den gordiska knuten

Följande text publicerades i dagens prasselnr av Ny Tid, finns på deras web här.

Tänk er samhället som en kompassros. Riktningen visas av den röda pilen och den pekar alltid åt samma håll. Under de senaste tio till 15 åren har Socialdemokraternas kompass blivit opålitlig. Den som under lång tid stadigt visat rätt har nu en tredjedel av följarna tappat förtroendet för.

Förenklat kan man säga att det har att göra med att den tredje vägens politik tog slut. Som en reaktion på valförlusten 1976 och den knappa förlusten 1979 var det förståeligt att man prövade nya sätt att möta en ny tid. Men den tiden var antagligen slut redan 1994.

Nu vill partiet regera. Men frågan är varför? Det fanns visioner om det gröna folkhemmet och om det livslånga lärandet men reformerna var mest ord och ett nytt pensionssystem motverkade det livslånga lärandet.

Samtidigt tappade partiorganisationen farten i rekryteringen av nya medlemmar. Snittåldern på partiets medlemmar i dag är omkring 65 år.
Det viktigaste i det här läget är inte bara att hitta rätt personer som ska leda partiet, utan att det är dags att börja lita på kompassen igen. Den pekar fortfarande åt samma håll. Kommer man utanför starka magnetfält, från intresseorganisationer och mediernas dagordning, så är riktningen stadig.

Det finns också positiva trender på kommunnivå där Socialdemokraterna i dag är i ledande position i nästan dubbelt så många kommuner som efter valet 2006. Detta mycket tack vare det rödgröna samarbetet som i Borås och Göteborg.

Här kommer då den gordiska knuten, pudelns kärna eller 10 000 kronors-frågan. Hur ska vi komma dit kompassen pekar? Den vägen verkar mycket svårare än den vi går nu, och är till en början fylld av hinder.

Det krävs flera saker för att förändringen ska vara praktisk, faktisk och beständig.
1. En rejäl och ständigt pågående analys av samtiden. Varför tog vägen slut? Vad krävs i dag för att nå det politiska målet och hur ser målet ut i dag?
2. En tydligt reformistisk politik för tolerans, jämlikhet, utjämnande av livs­chanser, social och ekologisk hållbarhet, i Sverige och via internationellt samarbete.
3. Ett organisationsarbete som syftar till att göra organisationen plattare och mindre trög. Att värva och aktivera så många medlemmar som möjligt.
4. Lokala föreningar och fackklubbar ska vara utåtriktade och även jobba inåt i organisationen med politiken, inte bara organisationen av politiken.
5. Valberedningar som förändrar sina nomineringsmönster. I Göteborg har det skett stora och positiva förändringar de senaste åren, men egentligen bara i toppskiktet av partiet. I föreningarna är det mesta sig likt, inte sant?

Det här är tuffa puckar, var och en för sig, och det kommer att ta tid att nå fram. Framför allt att förändra en partiorganisation där många har personliga intressen att försvara. Men det går om viljan finns. Jag vill, vill Du?

Vilka förutsättningar får de unga?

Såg på "Debatt"  i SVT för första gången på många år. Belinda Olsson var en positiv överraskning men det är svårt att lösa ungdomsbrottsligheten på en halvtimma med 1000 olika viljor i Studion. Miljöpartiets representant Mehmet Kaplan impade dock, till skillnad från en stressad justitieminister, rödgrönt regerar (snart).

Eftersom grunden för brottsligheten idag lades i den förra ekonomiska krisen, det är de som växte upp i efterdyningarna av den som är dagens unga kriminella, så är det oerhört viktigt att stötta våra kommuner i alla möjliga åtgärder för att bekämpa det sociala utanförskapet, segregation och engagemangsbrist. Som någon sa i programmet, det går inte att lämna problemet till polis och politiker, hela samhällsapparaten måste engagera sig från föräldrar till näringsliv.
Det gäller förstås också att inte bara prata utan faktiskt hitta vägar att nå de som är på gränsen till kriminalitet, det finns nog lika många sådana vägar som det finns människor. Det viktiga är väl att nå ut innan man redan är inne i kriminella vanor och att minska anledningarna till att bli kriminell genom att förbättra förutsättningarna och öka självkänslan i de områden där organiserad kriminalitet förekommer.
Också imponerad av att de lyckats få ner så mycket folk från Stockholm en dag som idag, debatten fortsatte säkert på ståplats i X2000 på vägen tillbaks.