Den svåra konsten att tassa på tå runt het gröt.

Vad är skillnaden mellan ett upplopp i England och 15 brända bilar och kastade molotovcocktails i Gårdsten?
Enligt det sätt jag ser på saken är svaret; ingen skillnad.

Enligt hur lokala bedömare ser på saken; stor skillnad.

Det är svårt att se attacker med grön laser och bensinbomber av några få integralhjälmsförsedda ungdomar på moped som ett uttryck för utanförskap och sociala orättvisa utan mer som en grov kriminell handling. GT

Det som skett i Angered är pojkstreck, halvkriminella ungdomar vars föräldrar inte har vett att hålla dem hemma.
Beskrivningen känns igen från Engelska högerpolitiker.
Den stora skillnaden är att skalan är mindre men respekten för annans egendom är lika låg.
Min partikamrat, tillika ordförande i Angereds Stadsdelsnämnd, Håkan Werner Linnarsson skriver på sin blogg:

Bilbränder ingen politisk manifestation
Nu hamnar återigen Angered i medias fokus. Tyvärr på grund av ett fåtal individers kriminella handlingar. Enligt den information jag har fått från polisen ser man nattens händelser som enskilda men allvarliga händelser.

Upploppen i England var inte heller de en politisk manifestation, även där var det "pojkstreck", "huliganism", "sysslolöshet" som var bakgrunden. Vad vi måste se är hur samhället har dragit sig tillbaka från de områden där problem uppstår. Det finns få skäl att vara en "god medborgare" eftersom framtiden ser så dyster ut.
Till Håkans försvar ska sägas att han erkänner de sociala problemen i Angered och vill "minska grogrunden till brott". Det som saknas är egentligen inte kunskap om problemen. Hög arbetslöshet, dålig anslutning till samhället. Social stigmatisering. Hopplöshet.
De lokala politikerna saknar inte heller vilja att nå problemet men när prioriteringar ska göras, centralt och lokalt räcker aldrig resurserna.

Men om de offentliga medlen saknas, hur ska vi då komma åt problematiken? Socialdemokraterna presenterade under Almedalsveckan ett mycket intressant program för just detta. "Fler i jobb, färre i bidrag" är en intetsägande titel på ett omfattande socialt program för att skapa egen kraft i utsatta områden i framförallt storstäderna. Lösningarna i rapporten är dock generella vilket gör att det är ett program för tillväxt, entreprenörskap och innovationer i hela Sverige.

Den stora poängen i programmet är att människor är lika mycket värda, att sociala problem har sociala orsaker, att alla människor bör få möjlighet att nå sin potential. Att man ska använda de internationella nätverk som finns, att använda de unika förutsättningar som finns.

Men eftersom problemen i Göteborg beror på dåliga föräldrar, det kan ju inte samhället ansvara för, så kan vi väl lugnt somna in tills nästa gäng bilar brinner.

GP

Sebastian Stenholm och Expo om Mångfaldsbarometern,

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

Ge mig 15 år (och en gäng miljarder) så fixar jag det här.

Vårt samhälle krackelerar just nu i de sociala slitningar som finns, framförallt i de större städerna. I ungdomsgrupper men också bland unga vuxna och andra som är fastlåsta i arbetslöshet och social isolering.
Vi har barn som blir utsatta för äggkastning på sin skola, vi har medborgare vars bilar bränns upp.
Att en av de största anledningarna till drogmissbruk, uppgivenhet och sociala problem går att finna i arbetslöshetens spår är väl känt.
Göteborgs-Posten har i dagarna två följt upp vad som hänt i Backa med de ungdomar som erbjöds jobb av det lokala bostadsbolaget. Allt var väl inte rosenskimrande men det var ändå klart positivt. Länkar till artiklarna längst ner.
Vad hade man gjort? Man hade satsat pengar på att ordna praktikplatser och jobb till de som mest behövde det.
När jag möter poliser och personer knutna till socialtjänsten säger de ofta att man skulle spara miljoner på varje unge man räddar. Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (m) brukar säga att vi ger inte upp om en enda människa. (sen låser hon in dem i unkna system)
Varför gör vi då inte det, räddar varenda unge?
I sann naiv-humanistisk anda så är den frågan den enda självklara.
Håkan Juholt har lovat att avskaffa barnfattigdomen men jag vill gå ännu längre. Jag inser att vi också måste lägga pengar på olika typer av miljöinsatser, infrastruktur, vård och omsorg men om vi satsar alla tillgängliga medel på våra barn och unga, att de ska vara trygga, sedda och ha alla möjligheter att lära sig det man behöver för att få ett jobb och en stabil social situation så kommer vi att spara oändliga mängder av pengar i  försörjningsstöd, kriminalvård, socialtjänsten, polisen, psykvård och sjukvård. Det är till största delen de barn som inte klarar grundskolan som får problem. Då måste vi se till att de klarar grundskolan och även gymnasiet. En del klottersaneringsföretag och fastighetsskötare kommer att ha mindre att göra, annars borde det vara en vinstsituation för alla.
Det är för mig oändligt mycket viktigare att mina barn växer upp i en trygg miljö än att jag får en skattesänkning som jag kan köpa privata försäkringar för om olyckan är framme.
Det bakvända sättet att se på samhället kommer att kosta massor av uppväxande barn stora problem i framtiden. Vi håller på att förlora fotfästet i den här världen och är med stormsteg i den vita mannens favoritvärld där den starkes rätt gäller.
Det finns lite att göra för att ge alla barn samma möjligheter i livet. Det visar inte minst den här faktarutan:

Ge mig några miljarder till att öka antalet kloka och välutbildade vuxna som arbetar med våra barn och unga så lovar jag att du får tillbaka dem om femton år. Här finns politikens möjligheter, inte i tv-soffan.

GP, GP1, GP2, GP3, GP4

Bloggat på ämnet av Diana

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se
Fler bloggar om: Politik, Intressant

Vilka förutsättningar får de unga?

Såg på "Debatt"  i SVT för första gången på många år. Belinda Olsson var en positiv överraskning men det är svårt att lösa ungdomsbrottsligheten på en halvtimma med 1000 olika viljor i Studion. Miljöpartiets representant Mehmet Kaplan impade dock, till skillnad från en stressad justitieminister, rödgrönt regerar (snart).

Eftersom grunden för brottsligheten idag lades i den förra ekonomiska krisen, det är de som växte upp i efterdyningarna av den som är dagens unga kriminella, så är det oerhört viktigt att stötta våra kommuner i alla möjliga åtgärder för att bekämpa det sociala utanförskapet, segregation och engagemangsbrist. Som någon sa i programmet, det går inte att lämna problemet till polis och politiker, hela samhällsapparaten måste engagera sig från föräldrar till näringsliv.
Det gäller förstås också att inte bara prata utan faktiskt hitta vägar att nå de som är på gränsen till kriminalitet, det finns nog lika många sådana vägar som det finns människor. Det viktiga är väl att nå ut innan man redan är inne i kriminella vanor och att minska anledningarna till att bli kriminell genom att förbättra förutsättningarna och öka självkänslan i de områden där organiserad kriminalitet förekommer.
Också imponerad av att de lyckats få ner så mycket folk från Stockholm en dag som idag, debatten fortsatte säkert på ståplats i X2000 på vägen tillbaks.