Bla, bla, bla - käbbel och rundgång

Jag är fortfarande ny i politiken och kan finna en viss spänning i att upptäcka hur de demokratiska kvarnarna mal. En sak jag inte kan finna den minsta spänning är det ständigt pågående käbblet mellan partiernas företrädare. Det käbbel som aldrig kan erkänna motståndets förtjänster eller det egna partiets tillkortakommanden. Ett käbbel som är ett ständigt positionerande som ger sken av att man vill övertyga men i själva verket är ett spel.

I detta käbbel har aldrig någon egen ståndpunkt varit felaktig eller baserad på felaktiga fakta, varje felaktigt placerat kommatecken slås stenhårt på och snålheten mot motståndarens förtjänster är uppenbar. Ingenstans märks detta så tydligt som på Twitter. Hoppa in i valfri tråd som behandlar vinstuttag ur välfärden t.ex. Eller följ den här konversationen:
https://twitter.com/theopapa1975/status/256430321908711425 startad under dagens kommunfullmäktigedebatt i Göteborg.

Politik är spännande, den lokala politiken påverkar på ett ytterst påtagligt sätt många människors vardag, den nationella påverkar systemen och förutsättningarna för samhällets aktörer och den internationella är avgörande för de stora framtidsfrågorna - fred, miljö, ekonomi.

Tyvärr är den politiska debatten lika tråkig överallt. Sällan bränner det till. Sällan blir det angeläget. Det är de tidskrifter som bevakar politiken som gör den uthärdlig, bloggar och dagstidningar kan också fungera ibland.

Istället är det när politiken blir tydlig genom andra skeenden som den fortsatt engagerar. När vi upptäcker förhållanden som med Bengt som Telia dissade som årets medarbetare, när vi kan se att den politik som förs spelar roll för mer än vem som är statsminister.

Jag vill fortsätta min kamp för jämlikhet, trygghet och frihet för alla individer genom socialdemokratin och den socialdemokratiska politiken och nog kommer jag tid till annan vara en del av den käbblande massan men jag hoppas att jag kan hålla avstånd och perspektiv så att det blir en del av det politiska livet. Inte det hela.

Vill ni se ett undantag från regeln - titta gärna på Australiens premiärminister Julia Gillard som tvålar till oppositionens ledare om sexism och misogyni, personligt, träffsäkert och mycket, mycket politiskt. Läs även Genusfolkets inlägg.

Martin Moberg om varselvåg, Henry Ohlsson om en läsande arbetares frågor, Eva Dalekant om att det går att förändra, Ove Andersson om att Borg tittar bort

GP, GP
fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Vem vinner på vår eviga diskussion om vinst i välfärden?

Finns det verkligen inget annat att prata om än hur skattepengarna ska fördelas mellan stat, medborgare och kapital?

T.ex vad vi gör med skattepengarna. Vilka metoder som skulle fungera bättre för att stärka kvaliteten i vård, skola och omsorg.

Jag blir beklämd av den stora makt en liten skara välbetalda lobbyister har över vårt partis interna debatt. Detta fokus på driftsformen är definitivt kontraproduktiv för en idédriven debatt där metoderna kan diskuteras. Vem vinner på att den handlar om driftsform tror du?

Driftsformen har inte mycket med kvalitet att göra. Det finns positiva och negativa exempel både inom offentlig och privat regi. Att ett företag i välfärdssektorn visar vinst är väl snarast en positiv sak.

Mitt stora frågetecken är hur man utnyttjar sin vinst och varför man vill ha den.

Om den används till för att göra ännu bättre verksamhet, investera i personalens utbildning eller verksamhetens lokaler eller något annat om man lyckas gå plus på driften så är väl det sk-tbra!

En annan variant är att betala ut överskottet, som alltså består av skattepengar, som aktieutdelning eller att höja värdet på bolaget inför  en framtida försäljning.

Denna variant är anledningen till det massiva motståndet mot vinster i välfärden. Skattepengarna kommer inte skattebetalarna till del, Sverige har ett av de minst reglerade systemen i världen när det gäller vinster inom skolan.

När Niklas Nordström i GP idag försöker problematisera frågan om hur vi ska finansiera välfärden i framtiden uppstår två frågor. 

Den ena är vem som betalat artikeln (och vad den kostade)?

Den andra är om han verkligen tror att detta scenario är det enda möjliga?

Det känns alltför ofta som vi tar prognoser som spådomar. Att de inte är möjliga att förändra.

Det finns t.ex. ett väldigt tydligt sätt att förändra prognosen om höjd pensionsålder, höjda skatter och allmänt elände för att finansiera välfärden.

Vi kan se till att Sveriges företag fortsätter att vara konkurrenskraftiga. Vi ser till att fler kvinnor deltar i arbetslivet och att fler kan jobba längre, kanske t.o.m. till 65.

Vi arbetar aktivt för jämlikhet och för att arbetslösheten pressas tillbaka.

Alla dessa saker ger en helt annan prognos för framtiden.

Är det inte det den interna debatten ska handla om. Hur förändrar vi prognosen för framtiden. Hur ska vi förändra våra system och metoder för att den svarta bild som blir uppmålad inte ska bli sann?

Men den diskussionen hinner vi aldrig ha eftersom vi är fullt engagerade i att diskutera vilka bolagsformer som är bäst. Det ska vi också göra men nu är det enda vi håller på med.

Läs också Fokus om Det tysta systemskiftet och Dagens Arena om Skadeskjuten trygghet.

Karl-Petter Thorwaldsson och Tobias Baudin i Svd om att vinstuttag urholkar välfärden
Möller om att frågan om vinster är mer än ja eller nej

Moberg, SvD, nyheterna.net

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Schlingestik: Konsten att framgångsrikt dribbla med världsbilden.

Igår under riksdagens frågestund konfronterade Håkan Juholt Fredrik Reinfeldt om de 437 000, eller närmare 5% av svenskarna som fick försörjningsstöd under 2010.
Naturligtvis är det inte det faktum att 437 000 människor i Sverige inte hade någon annan möjlighet till försörjning som diskuteras utan det faktum att Håkan Juholt bredde på om när det senast var så många som fick försörjningsstöd. Så stark har den borgerliga antipolitiken blivit att det som rapporteras om är inte politikens konsekvenser utan dess retorik. 


Politiken gör skillnad. Den borgerliga politiken har just nu konsekvensen att 437 000 personer, nästan hela Göteborgs stad fick försörjningsstöd någon gång förra året. Försörjningsstöd kan man få när alla tillgångar är borta, bil, hus m.m. När man får försörjningsstöd kan man med fog betraktas som fattig.


Det här borde vara något regeringen med sin avsky för bidrag skulle göra något åt, t.ex. satsa på utbildning av arbetslösa så att de kommer tillbaks till arbete. Istället ökar långtidsarbetslösheten och riskerar att permanentas på höga nivåer. Arbetslösheten är högre i Sverige i dag än när regeringen Reinfeldt tillträdde och det finns inga tecken på att den snabbt kommer att sjunka till samhällsekonomiskt och mänskligt acceptabla nivåer.
Man kunde välja att låta människor som är sjuka få ersättning från sjukförsäkrningen, istället utförsäkras mängder av människor och tvingas sälja allt och vända sig till socialen. Alla har inte de "andra skyddsnät" som Reinfeldt föreslog att man skulle förlita sig på förra veckan.


Det hade varit klädsamt att istället för att ifrågasätta Juholts bristande historiekunskaper faktiskt adressera problemet här och nu.
Problemet är inte om det var fler någon annan gång, problemet är att det är alldeles för många nu. Mot detta har vår regering ingen politik. Människor får uppenbarligen inte jobb trots att man ställer dem på bar backe. Det behövs stora offentliga investeringar i arbetsmarknadspolitik, infrastruktur och offentlig sektor. Regeringen väljer att sänka restaurangmomsen.


Där är problemet, låt oss adressera det istället för att bolla siffror ur historien. Verkligheten är nämligen inte relativ till historien, den är relativ till nuet och framtiden.


Sebastian Stenholm, Martin Moberg , Tokmoderaten, 
DN, AB, 

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se, Peter Andersson

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se