Vad återstår nu Reinfeldt?

När jag gick hem från jobbet idag så funderade jag på hur regeringen Reinfeldt bedriver en dubbel utsugning av de sämst lottade i vårt samhälle.
Dels suger regeringen ut de som har minst, dels kommunerna som ska stötta dem.

De första genom att socialförsäkringssystemen för arbetslösa och sjuka blivit till stoppklockor där åtgärden bestäms av tiden du varit det ena eller andra inte vad du behöver. Dessutom är den som blir långvarigt sjuk eller arbetslös förr eller senare hänvisad till personlig fattigdom, ofta drar de hela familjer med sig.

Den andra formen av utsugning är hur kommunerna och landstingen har en allt tuffare vardag. Statens minskade ansvar för de arbetslösa genom den raserade a-kassan, frysta statsbidrag, nya uppdrag, större krav på uppföljning etc. gör att den kommunala ekonomin på väldigt många håll ser allt sämre ut.

Den största anledningen till den pressade ekonomin är ändå den fortsatt skyhöga arbetslösheten, kommuner och landsting får helt enkelt inte in tillräckligt med pengar utan att höja skatterna. Dessutom har regeringen sänkt skatteintäkterna via jobbskatteavdragen.

Skattehöjningar är något som inte socialdemokratiskt styrda kommuner vill göra för att det är fördelningspolitiskt dåligt att höja kommunala skatter. Att borgerliga församlingar inte vill höja skatten har mer med annan ideologi att göra. De har inte samma motstånd mot platta skatter. Det ska sägas att ett stort antal både socialdemokratiskt och borgerligt styrda kommuner och landsting har tvingats att höja skatten oavsett motstånd för att klara verksamheten.

Nu spricker det hopp man kunde ha för att få en snabb åtgärd för att sänka ungdomsarbetslösheten, regeringens jobbpakt - Löfvenmodellen. Det ska sägas att det inte är regeringen som fäller den utan Svenskt Näringsliv.

Det är alltmer uppenbart att det saknas en plan och åtgärder att sänka arbetslösheten. Regeringen har trott att bara arbetsgivarna får allmosor så skulle de användas till att anställa och om de arbetslösa fick det tillräckligt dåligt skulle de bli anställda. När båda dessa idéer visat sig värda lika mycket som pappret de är skrivna på står man tom på åtgärder som faktiskt skulle motverka arbetslöshet och fattigdom bland arbetslösa.

I det här läget går det inte att knussla och jag tycker Stefan Löfven gör rätt som bjuder in till att samtala över blockgränserna. Oavsett hur god ekonomi Anders Borg menar att landet har så är det ett väldigt allvarligt läge när 8% är arbetslösa, det är hög ungdomsarbetlöshet och ingen större konjunkturuppgång i sikte. Låt oss hoppas att regeringen Reinfeldt också inser det och börjar att vidta åtgärder.

Bloggat på ämnet: Röda Berget, Peter Högberg, Christian Norlin, Ola Möller, Ann-Sofie Wågström
AB, AB, AB, DN, SR
fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Vad jag behöver veta om skolan är...

...inte särskilt mycket.

Jag vet att det finns en iver över att mäta, utvärdera och testa barnen, metoderna och resultaten. 

Jag delar inte denna iver.

Som politiker i stadsdelsnämnden med ansvar för skolan behöver jag veta ett fåtal saker.

Jag behöver veta hur barnen i våra skolor mår och vad man gör för att de ska må bra.

Jag behöver veta att man har en plan för att alla ska nå godkända resultat och att planen ger resultat.

I ett skolutskott, som är något som antagligen kommer att införas i Göteborgs stadsdelar till hösten, ska vi som politiker komma närmare verksamheterna i skolan.

Då får vi möjlighet att prata med rektorer och annan personal i skolorna om vad utmaningarna just i deras skola är och försöka bidra med de resurser de behöver för att genomföra just deras idéer. Resurser kan i det här läget vara något helt annat än pengar.

Våra såta vänner i folkpartiet har en annan idé, de verkar mena att en likvärdig skola är en likadan skola för alla. De vill centralisera skolan, i första hand kommunalt men de vill också nationalisera skolan.

Det kommer säkert att ge bättre överblick på de sjunkande resultaten men det kommer inte att hjälpa dem att vända dem.

I Sverige idag är det större och större skillnad på de som är etablerade i tryggheten och de som hamnat utanför på grund av arbetslöshet eller sjukdom.

En skola som inte tar hänsyn till det faktum att det som bäst förutsäger dina barns möjligheter i skolan är din egen utbildningsnivå är inte en skola för mig.

Det innebär att vi måste jobba hårt och på ett sätt med skolor i socialt pressade miljöer och hårt men annorlunda där de flesta barn har andra förutsättningar.

I min värld är inte det viktigaste hur många floder, bergstoppar, kungar, huvudstäder, grammatiska termer eller ekvationer som man kan. 

Det viktiga är att man får den kognitiva och sociala förmåga som skapar förutsättningar för ett vuxenliv i lärande och utveckling. Handen på hjärtat. Hur mycket av de faktakunskaper du lärde dig i skolan har du kvar idag, hur mycket har du nytta av? Varför är det så noga att mäta dem?

Det som är absolut viktigast för mig i kunskapsväg är läsförståelse, språk och matematisk problemlösning. Att rusta en människa för framtiden hänger lika mycket på hur man lär sig att förhålla sig med respekt och kärlek till andra. Att inte vara rädd för konkurrens utan att utvecklas av samarbete.

Hur vi gör det hänger på hur vuxna och barn fungerar på den enskilda skolan och det är något som vi bättre kan stötta som politiker genom ett lokalt engagemang. För läroplaner och betygskriterier i all ära. Det är varje enskilt barns upplevelser och erfarenheter i sitt klassrum och på sin skola som formar resultaten, oavsett hur styrdokumenten ser ut.

Socialdemokraterna har i sin budget gått ut med pengar att minska klass-storleken  Det ser jag som en väldigt positiv signal för det kan säkert ge resultat, inte minst i de yngre åldrarna. I Björklunds skola krävs stora enheter för att nå effektivitet, det är resultatet av den hårda styrning som nu finns. 

Välj själv - en skola som ser till varje barns bästa eller en skola som är bra på att mäta resultat och på att specialisera lärare.

Bloggat idag:

Utredarna om låglönejobb istället för en skola värd namnet

Ronny Persson om att låglönejobb inte stärker framtida tillväxt

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Wanted!!!! Det empatiska perspektivet

Det finns ett mönster som går igen i samhället.

Mönstret består av att vi ser system istället för människor, brukare istället för medborgare, patientplatser istället för lidande.

Vi har i Västra Götalandsregionen inskrivet att alla ledare ska ha utbildning i Genuskompetent ledarskap med början hos politikerna i regionstyrelsen. Det här är bra men jag skulle nog vilja utvidga utbildningen till att omfatta ett empatiskt ledarskap.

Jag tror att vi kanske lite till mans skulle behöva träna upp förmågan att ställa oss i den andres skor. Att anta perspektivet hos patienten, den ilskne trängselskattebetalaren, eleven, föräldern, tjänstemannen, osv.

Hade det empatiska perspektivet varit närvarande i globaliseringen hade även socialt välstånd spridit sig, inte bara relativt ekonomiskt välstånd. Det empatiska perspektivet hade inte skadat i EU:s förhandlingar om de krisdrabbade ekonomierna, faktum är att krisen troligen aldrig uppstått med ett empatiskt perspektiv.

Krig kan vi ju lätt avfärda.

Det förebyggande arbetet skulle dominera över det vårdande eller straffande samhället. Rätten till sig själv, rätten till jämlikhet skulle vara det dominerande synsättet.

Jag hade en kort diskussion om existentialismen men en kollega häromdagen. Det finns en tes inom den filosofin att alla val du gör gör du för hela mänskligheten. Det är naturligtvis en omöjlig position och leder antagligen att du inte gör någonting! 

Det vi kan göra är att förhålla oss till världen som vore vi delar i en helhet snarare än enskilda storheter och att allt vi gör påverkar andra delar. Jag tror, utan att veta, att den bristande tilltro som växer fram i Sverige idag (folk låser dörrar, tar med sig värdesaker in på toa, litar inte på varandra) är ett resultat av att vi under ett antal år ställt jaget först. Självhjälpsböcker i all ära, lyckligast är vi när vi ändå fungerar i relation till andra. 

Att odla förmågan att se och förstå andra kräver fantasi, kreativitet och känslighet. Inte de tre egenskaper som oftast står på önskelistan över politiska ledare. Jag hoppas kunna bidra till att de gör det hos några fler.

En som trodde sig visa på bristande moral hos andra men främst lyckades uppvisa bristande empati är Janne Josefsson i gårdagens Uppdrag granskning vilket ingen uppmärksam har missat.

t.ex. i GP här, på SVT här, SR här, AB här

Bloggat har t.ex. Aurora Gullberg, Annarkia, Ett hjärta Rött, Storstad  , Rödgrönt Göteborg

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Att sparka åt fel håll

När Uppdrag granskning på onsdagskvällen sände sitt reportage om organisationer som jobbar med barnfattigdom så gjorde man det kanske med syftet att sparka uppåt i organisationerna, på personer som på välbetalda jobb i skyddade miljöer fifflar med siffrorna för att få in mer pengar till sina organisationer.

Istället blev reportaget en spark nedåt, mot de allra mest utsatta i samhället, barnen. Med en moralistisk och materiell syn på fattigdom är det lätt att hävda att den inte existerar i Sverige. Det är i mina och uppenbarligen i många andras ögon fel.

Det positiva det här reportaget kan föra med sig är en nyväckt diskussion om de sociala problem barn i fattiga familjer har och vilka konsekvenser det får i deras liv.

Slutligen, min mentor inom idrotten säger alltid att alla föräldrar vill sina barns bästa. Frågan är om det samhälle vi lever i vill alla sina barns bästa? Kanske är det en viktigare diskussion än någon annan vi kan föra idag.


fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Lindström i mångfalden - en struktur värd att rasa

Det är sällan svårt att vara jag - eller som jag, en vit man "mitt i livet".
Det är inte utan att jag ibland förundras med vilken lätthet jag passar in i de flesta grupper, sammanhang och diskussioner.

Då är det bra att ta sig en rejäl funderare på orsaken till mitt varas lätthet. Hjälp på traven får jag t.ex. av boken ovan (Om ras och vithet i det samtida Sverige), en ful men intressant som behandlar hur den strukturella rasismen fungerar i Sverige. Det går t.ex. inte att förklara den med ursprungsland eller uppväxtmiljö eftersom risken för arbetslöshet är större bland adopterade med icke-europeiskt utseende, liksom hos första generationen födda i Sverige i en familj med utom-europeiskt ursprung.
Att personer med utländskt klingande efternamn sorteras bort vid anställningsförfarande vet vi också.


Mitt fält är politiken och facket, åtminstone i det förra borde representationen påminna om folkets sammansättning i fråga om kön, ålder, etnicitet. Det gör det i ganska hög utsträckning i första ledet politiker men ju högre man kommer på listan desto större är möjligheten att man råkar på en vit svensk. Jag menar inte att de som inte är det är med som alibi men när maktens kvarnar mal är det nästan alltid det vita mjölet som blir kvar till sist.
I mitt parti har vi klarat av kvinnoförtryck i faktiska tal men strukturer och informell makt ligger ofta kvar i traditionella manliga nätverk. När det gäller etnicitet och åldersfördelning är det ännu sämre.
Det är klart att jag är stolt och glad och vill hjälpa mitt parti på alla sätt som jag kan få chansen men jag är också oroad vilka möjligheter till mångfald som jag stänger när jag kliver in.
Min önskan är att vi för varandra kan synliggöra den brist på perspektiv som jag uppfattar. Den oförmåga vi har att se bortom normerna. Jag har skrivit om det här förut och jag lovar att jag kommer göra det igen. Jämlikhet är min drivkraft och i det begreppet lägger jag också social jämlikhet. Ett jämlikt samhälle har på vägen synliggjort och bekämpat alla förtryckande normstrukturer du kan komma på. Först när de är borta är vi i sanning jämlika.

fler blogginlägg på Netroots, Bloggar.se
Fler bloggar om: Politik
Intressant?


- Posted using BlogPress from my iPad