När spricker fasaden?

Det är svårt att uttrycka det här, min förvåning över att Statsministern och hans gäng fortfarande verkar åtnjuta stort förtroende hos det svenska folket.
Det verkar nästan som om många är sugna på att prova att leva i ett kallare och hårdare samhälle. Att de vill betala för sig och sitt och att resten får klara sig. I en snar framtid kommer en borgerlig politik betyda följande:

1. Ökad ekonomisk ojämlikhet
2. Ytterligare försämrade gemensamma trygghetssystem och välfärdstjänster.
3. Sämre förutsättningar att byta riktning i livet genom utbildning.
4. Mindre social rörlighet
5. Privata försäkringslösningar ersätter gemensam välfärd.

I ett sådant samhälle har forskningen (japp Jämlikhetsanden igen) visat att människor är mindre benägna att delta i samhällslivet, fysisk och psykisk ohälsa ökar och våldet ökar.
Men nästan hälften av svenskarna verkar tycka att det är ett samhälle som är eftersträvansvärt. Eller har de gått på att de har fått mer i plånboken efter skatten är betald. De tänker inte på vad deras skattepengar ska betala.
Det kostar nämligen att ha ett gott samhälle för alla. Här är några exempel:

• 83 000 kronor på ett år – det är vad en plats i grundskolan kostar.
• 92 000 kronor per år – det kostar en gymnasieplats.
• 76 000 kronor per år – det kostar en högskoleutbildning i snitt. Om man inte pluggar till läkare, för då kostar det 230 000 kronor,  
• 50 000 kronor – priset för ett kejsarsnitt. 
• 80 000 kronor – en höftledsoperation. 
• 530 000 kronor per år – en plats i särskilt boende i äldreomsorgen

Källa: Mona Sahlin i sitt sommartal i Tantolunden 15/8 2010 saxat från Peter Högberg


Jag är ganska säker på att de flesta inte har lagt undan pengar från skattesänkningen till sin ev. höftledsoperation eller kejsarsnitt i framtiden eller till barnens eller sin egen högskoleutbildning.
Jag är också säker på att de flesta faktiskt inte vill betala direkt ur egen ficka för utbildning, vård och omsorg utan att den unika svenska modellen ska leva kvar, (Peter Andersson skriver bra om det idag). Det är därför jag är förvånad att inte denna regerings politik är genomskådad, i mina ögon står de i skamvrån redan. Reinfeldt och Borg pratar om dynamiska effekter och om långsiktighet. Jag kan inte vänta på att Sverige ska få en S-ledd rödgrön regering som har allas bästa i sinnet inte bara höginkomsttagarens. Det är djupt ovärdigt att föreslå att den fattige ska vänta tills skatten är sänkt så mycket att den rike ska börja använda sitt överflöd för att göra den fattige mindre fattig.
Läs Storstadsbloggen i ämnet, eller läs allt på Storstad!
Fler progressiva bloggar på Netroots.
Läs också på rödgrönt.se.

Mona Sahlins ideologi - Jämlikhetsanden

Mona Sahlin i P3:s Brunchrapporten följer i mina fotspår och väljer Jämlikhetsanden som ordet för sin ideologi.

Det får väl räcka med hybris för en kväll... imorgon är det stenhårt valarbete från morgon till kväll.

Varför sosse - om barnfattigdom och mjuka värden

Världens modernaste man, Michel de Montaigne skriver "i värsta fall kan denna motbjudande frihet att framställa sig ur två aspekter - handlingarna på ett sätt - orden på ett annat - vara tillåten dem som berättar om ting" i sina Essäer uppdaterade 1588.
Det finns därför anledning för mig att berätta om varför jag är socialdemokrat i ord och handling och det finns också skäl att ifrågasätta varför andra säger en sak och gör en annan.
Jag blir kort sagt ledsen och förbannad att ett ord som barnfattigdom existerar och galet arg på att den ökar i Sverige 2010! Jag blir trött när system förändras till att gynna ett fåtal (antagningen till universitetet). Jag blir superarg när människor betraktas som bidragstagare när de är sjuka eller föräldralediga och får betala mer skatt än den som jobbar.
Jag blir vansinnig när den som är utan jobb inte har möjlighet att delta i aktiviteter på arbetsförmedlingen de första 90 dagarna.
Jag grundar min tro på socialdemokratin i den övertygelsen om att mitt parti är det som är mest intresserat av att bygga ett jämlikt samhälle. Ett samhälle där rik och fattig är relativa begrepp men inte faktiska. Jag vet att den svenska socialdemokratin har kämpat i över 100 år för alla människors lika värde, det är mer än man kan säga om något annat parti.
Det finns också något nytt inom socialdemokraterna idag. Åren i opposition har inte enbart varit av ondo, det har behövts att dammas av och köpas nytt i den garderob av tankar som ska skapa ett Sverige som har framtidshopp och där alla har samma möjligheter till framgång.
Jag tror på ett Sverige där de mjuka värdena har större plats, där kunskap och gemenskap är de viktigaste begreppen, ett Sverige där "De andra" inte skrämmer, där barnen är nyfikna och har möjlighet att utforska sin värld i en trygg och tillåtande miljö där prestationskraven är nedtonade.
För att göra detta inlägg extra långt och snårigt tänkte jag också nämna två områden till där jag är säker på att en progressiv politik är att föredra. Jag vill bo i ett samhälle som tar klimathotet på allvar, där vi har stora möjligheter att jobba internationellt för att öka samarbetet mellan stater för att minska mänsklig miljöpåverkan. Jag tror att en rödgrön regering i Sverige kommer att göra detta till ett ekonomiskt och kunskapsmässigt tillväxtområde i mycket högre grad än en alliansregering.
Jag vill också slå ett slag för en internationell politik som bygger på att utveckla frihet och demokrati framför att med vapenmakt intervenera "skurkstater", här har Sverige en lång tradition av socialdemokratisk utrikespolitik att försvara som nu luckras upp av Mr Bildt i den svenska undfallenheten mot Nato och USA.

Kan inte Mona säga Social sammanhållning istället den 15/8?

Hade en trevlig och intressant pratstund med Lena Sommestad häromdagen.
Vi pratade (bl.a.) om att nu när borgarna har tagit den klassiska socialdemokratiska retoriken så måste vi kanske skapa nya begrepp istället för t.ex. jämlikhet och solidaritet.
I den pågående nätrotsstafetten, (Peter J, Peter H, Annika H, Johan W hittills, fler lär skynda till på Netroots) vill jag därför propagera för nya ord för våra mål. Jag vill att Mona Sahlin ska presentera nya begrepp som sätter borgarnas nuvarande retorik ur spel, istället för att använda våra tidigare, nu devalverade begrepp så använder vi nya.
Jag vill också att Mona Sahlin ska prata så det händer något i huvudet på de som har det bra i vårt land. Det är många som inte tror att det spelar någon större roll med blått eller rödgrönt, har man det bra, ett jobb och är frisk kanske det inte heller gör det för den enskilde individens vardag men jag vet att de flesta är kloka nog att inse att man inte kommer att vara frisk för alltid eller att man kan hamna snett på arbetsmarknaden och jag tror att många egentligen inser och anser att det är vi tillsammans som bör betala för att förhindra sociala katastrofer pga sjukdom eller arbetslöshet.

Därför vill jag att den 15/8 blir dagen då dessa begrepp blev centrala i den socialdemokratiska retoriken:
Social sammanhållning istället för jämlikhet - begreppet används redan inom EU.
Social rörlighet istället för minskat utanförskap - Sahlin använder begreppet flitigt i sin bok Möjligheternas Land men kanske inte just på det sättet.
Ansvar istället för Solidaritet - Det är var och ens ansvar att ta hand om alla andra, det blir lättare om vi gör det tillsammas. En i det närmaste existentialistisk tanke med rötter i rörelsen.

Det leder till att Monas tal ska handla om följande:
Sverige ska vara ett samhälle där den sociala sammanhållningen är så stor som möjligt. Det är bra för alla.
Socialdemokraterna arbetar därför för att den sociala rörligheten skall vara stor, för att var och en ska få förutsättningar att "sträva efter sina bästa stämningars längtan" (Möjligheternas land s.18-19).
Vi vill bygga ett land där medborgarna tar ansvar för sitt gemensamma bästa.
Det gör vi med en rödgrön politik där vi har utbildning i världsklass, sociala skyddsnät i världsklass, en progressiv miljöpolitik i världsklass och en politik där individernas framtidstro premieras och där investeringar och innovationer frodas, självklart i Sverige men även i EU och i ett intensivt internationellt utvecklingsarbete.

Häng med i stafetten, vad tycker du Mona Sahlins sommartal den 15/8 ska handla om?

Me and the Mahatma

Jag tillhör den minoritet av det politiska livet som tror att vi kan lära oss mer av det som händer och har hänt än av opinionsundersökningar.
Ett av sommarens projekt är därför att försöka lära mer om och av Mohandas Gandhi. Har det givit något resultat?
Jag har ännu inte gått in för personlig fattigdom, veganism eller celibat men att leva som man lär är en viktig pekpinne. Lev blått, rösta rött håller inte Gandhiklass som devis direkt.
Andra viktiga lärdomar är tålamod, eftertänksamhet, fysisk och andlig ahimsa (ickevåld). Hur känns det 2010? Jo tack som en utmärkt idé men lite svår att uppnå i alla livets stadier.
En sak som Gandhi gjorde var att han efter att ha inlett sin karriär som advokat i det brittiska imperiets tjänst vände denna värld ryggen. Hans värld blev en av ambitiöst resande och aktivism blandat med fängelsebesök, kontemplerande, flitigt brevväxlande (med bl.a. Trotskij) och författande. Han byggde upp en skara som man måste kalla lärljungar och hade sympatisörer i stora grupper och bland alla (aktuella) religioner. När han upplevde att hans läror hade missbrukats så fastade han ofta som botgöring.
Idag hade man nog kallat honom en new age profet men han var också en mycket praktisk politiker och hans väg blev Indiens väg mot frihet.
Gemensamt med många andra som lägger sin själ i att förbättra sin värld var att även Gandhi hade en problematisk relation till sina barn och sin hustru, jag menar inte att det måste vara så men att det nog lätt blir så när man är i fokus i så många ögon att man sveps med.
Ska avsluta med ytterligare en detalj från Gandhi och det är att han var sin egen värsta kritiker och väldigt öppen med sina tillkortakommanden, det var därför nästan omöjligt att svartmåla honom. En föregångare till dagens mediala pudlar med andra ord.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Alebacken,,Sverige