3 augusti 2010

Me and the Mahatma

Jag tillhör den minoritet av det politiska livet som tror att vi kan lära oss mer av det som händer och har hänt än av opinionsundersökningar.
Ett av sommarens projekt är därför att försöka lära mer om och av Mohandas Gandhi. Har det givit något resultat?
Jag har ännu inte gått in för personlig fattigdom, veganism eller celibat men att leva som man lär är en viktig pekpinne. Lev blått, rösta rött håller inte Gandhiklass som devis direkt.
Andra viktiga lärdomar är tålamod, eftertänksamhet, fysisk och andlig ahimsa (ickevåld). Hur känns det 2010? Jo tack som en utmärkt idé men lite svår att uppnå i alla livets stadier.
En sak som Gandhi gjorde var att han efter att ha inlett sin karriär som advokat i det brittiska imperiets tjänst vände denna värld ryggen. Hans värld blev en av ambitiöst resande och aktivism blandat med fängelsebesök, kontemplerande, flitigt brevväxlande (med bl.a. Trotskij) och författande. Han byggde upp en skara som man måste kalla lärljungar och hade sympatisörer i stora grupper och bland alla (aktuella) religioner. När han upplevde att hans läror hade missbrukats så fastade han ofta som botgöring.
Idag hade man nog kallat honom en new age profet men han var också en mycket praktisk politiker och hans väg blev Indiens väg mot frihet.
Gemensamt med många andra som lägger sin själ i att förbättra sin värld var att även Gandhi hade en problematisk relation till sina barn och sin hustru, jag menar inte att det måste vara så men att det nog lätt blir så när man är i fokus i så många ögon att man sveps med.
Ska avsluta med ytterligare en detalj från Gandhi och det är att han var sin egen värsta kritiker och väldigt öppen med sina tillkortakommanden, det var därför nästan omöjligt att svartmåla honom. En föregångare till dagens mediala pudlar med andra ord.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar