Inte bara har han avvärjt en möjlig regeringskris, han har skapat lite fred i Alliansen, även om gårdagens utspel kom från Moderaterna. Han har också satt nivån för Socialdemokraternas budget.
Tidigare har förekommit gräl om hur ramverket ser på skattesänkning - som en reform eller som en inkomstsänkning vilket avgör reformutrymmet i oppositionspartiernas budgetar.
Nu har Moderaterna stängt en dörr till reformer för 15 miljarder.
Det kommer självklart att betyda att den socialdemokratiska höstbudgeten blir mer blygsam än den annars skulle vara. Det finns fortfarande kvar ett reformutrymme men det är ungefär halverat om jag förstått saken rätt.
Det som är bra med detta är att risken för "Allt till alla" blir mindre och jag tror att man kommer att koncentrera det reformutrymme som finns kring insatser mot barnfattigdom, dvs jobbskapande åtgärder, förstärkning av a-kassa och sjukförsäkring samt direkta insatser för barn t.ex. glasögonbidrag.
Dåligt är naturligtvis att andra oerhört viktiga investeringar måste vänta t.ex. inom utbildningsväsendet.
UPPDATERING: Om jag tolkar siffrorna från Konjunkturinstitutet rätt så räknar de med ett reformutrymme på ca 30 miljarder med eller utan jobbskatteavdrag. Det gör ju skälet till Moderaternas back i maskin än mer uppenbart rädslan för att bli fällda i riksdagen. Möjligheterna för Socialdemokraterna till en mycket reforminriktad budget är alltså fortsatt stort.
Man kan tänka sig att den nådiga luntans omfång är betydligt smalare än normalt när regeringen kanske presenterar en höstbudget utan en enda rejäl reform. Den svindyra restaurangmomssänkningen finns ju fortfarande på bordet men med en beräknad kostnad per jobb på 1,5 miljoner så känns väl den reformen än mer ansvarslös än det femte jobbskatteavdraget?
Hur opinionen reagerar?
Antingen fortsätter Alliansens väljare att lämna, för som det gick att läsa på Twitter igår:
Vill du ha en regering som arbetar mot sin egen övertygelse?
Om en borgerlig regering inte ens kan sänka skatten. Vad fan har vi dem då till?
Mattias Svensson, nyliberal debattör och redaktör för magasinet Neo.
Här klämmer naturligtvis skon ordentligt för Reinfeldt som satsat hårt på att framhålla jobbskatteavdrag som jobbskapande. Det är ju i en lågkonjunktur som jobbskapande åtgärder behövs som bäst, att nu regeringen drar tillbaks sin "bästa" jobbskaparåtgärd visar ju att man tar steget tillbaks från arbetsmarknadspolitiken och att man spelar för galleriet när man säger arbetslinje nästa gång. Arbetslinjen är inte politik, det är stigmatisering av de som inte har ett arbete, oavsett varför.
Dessutom var väljarna med regeringen om att det var rätt att bromsa sig ur finanskrisen 2008-9 men jag tror att man inser i allt högre utsträckning att samhället behöver annan stimulans än privat konsumtion. Inte bara för tillväxten men också för tilliten och för framtiden.
Länkar kärleksfullt hämtade hos Martin Moberg som skriver om baksmälla.
Bloggat: Johan Westerholm om pensionerna på dem bara, Peter Högberg om ännu en dag och solen går upp, Johan Westerholm om högerflum, Peter Johansson om varför skäms moderaterna för sin makt?, Thomas Böhlmark om nya skatter i Sverige, Anna Ardin om sommarens roligaste debatt, Peter Andersson om Reinfeldt, Borg och spolade skattesänkarargument. Röda Berget om Tepåsehögern mot resten
Ab 1, 2, 3, 4, DN 1, 2, 3, 4, Expr 1, 2, SvD 1, 2, 3, SR 1, 2, 3, SVT 1, 2
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar