Sebastian Stenholm skrev i onsdags om investeringar. Efter lite eftertanke och annan input via möten så tänker jag kliva i spenderbyxorna för att säga - det är dags att investera!
Peter Högberg förklarar bra varför i ett inlägg:
Det handlar om att se individen som en investering och som vi alla vet så behöver vi med jämna mellanrum göra återinvesteringar och så är det även när det gäller människor. Gör vi inte det så ökar klyftor och även kostnader på sikt. Men en av de viktigaste delarna är att vi förlorar tryggheten i samhället och det är en trygghet som inte kan lösas med mer poliser. Vi kan inte bygga samhället med hets utan behöver bygga med trygghet och inge hopp till individen.Jag har ingen anledning att säga emot, däremot är jag orolig för hur vi ska lyckas byta perspektiv från ettåriga budgetcykler till investeringar över tid.
Jag har ett huvudsakligt fokus när det gäller vad jag vill investera i. Våra barn.
Det handlar om trygghet och lika möjligheter för alla barn. Här har skolan idag en närmast motverkande effekt, se t.ex. på den aktuella debatten om Römosseskolan, ett exempel i Göteborg. När det handlar om gymnasiet har många barn hamnat i friskolekoncerner som bygger säkra vinster på deras framtid men när det går fel för ett barn så är resurserna till stöd och hjälp obefintliga.
Argument mot friskolor brukar bemötas med ett - nu målar du fan på väggen - perspektiv och nog önskar jag att det vore så men faktum är att det fria skolvalet är ett misslyckande om man ser en likvärdig skola för alla barn som mål.
Tyvärr är det så att den kommunala skolan inte möter alla de krav som elever och föräldrar med rätta ställer idag. Orsak? För lite investeringar. För mycket kvartalsekonomi och för lite fokus på eleverna, för mycket på att tillfredsställa administrationen.
Ett annat område som måste börja investeras rejält i är energi. Både för att minska konsumtion och förändra produktion. Sverige måste gå före. Jag saknar ambitionen hos regeringen att gå före. Man säger det (förstås) och sen agerar man mot sitt mål. För den moderata regeringen så verkar målet vara att vara så likt andra länder som möjligt istället för så bra som möjligt, man jämför sig ständigt med andra stater istället för att ha egna mål.
Det tredje området som behöver investeras i är jämlikhet. Det är otäckt att jag som bor i en del av stan kan förväntas leva flera år längre än en som bor i en annan stadsdel. Inte i ett annat land. I en annan stadsdel. Till jämlikhet räknar jag också jämställdhet. På pappret är vi framme men mina kvinnliga kamrater kan intyga att det bara är på pappret. Hela vår maktstruktur behöver kastas över ända för att det är uppenbart att den är uppbyggd för att passa ett hierarkier istället för människor. Det kanske är den svåraste utmaningen av alla och därför kräver den investeringar i såväl tid som idéer. Framförallt kräver den öppenhet för förändring, något som är svårt att finna.
Och ja, jag vet att vi är på väg in i en börs och finanskris igen. Det är uppenbarligen så att våra nationer är i händerna på dataalgoritmer och, ibland snälla, finansklippare. Jag har en känsla av att det är något politiker i världen ganska snabbt kan förändra, bara viljan finns. Men som det heter "egenintresset ljuger aldrig". Den politiska eliten och den ekonomiska har läskigt nära relationer.
Jag är säker på att vi kan och måste finna vägar att investera i de tre områden jag beskriver ovan nu på en gång, annars kommer vi inte ha några möjligheter att investera i framtiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar