 |
| Due to the imminent collapse of society... we are closing at 6pm tonight |
Där finns inslag av ilska mot polisbrutalitet, där finns inslag av gäng som plundrar, där finns rasistiska inslag, där finns inslag av sammanhållning och gemenskap, framförallt finns där inslag av desperation och uppgivenhet mot ett samhälle som övergivit de svaga.
Där finns också en komplett motsatt inställning än den vi fick se i Norge. Självklart är det också en väldigt stor skillnad på scenario men där socialdemokraten Stoltenberg pratar om öppenhet och demokrati talar torien Cameron om hårdare tag mot brottslingar. Där Norge visar en enad front mot våld och hat splittrar den brittiska regeringen samhället ytterligare.
Ett blogginlägg satte mig på spåret, det var Aftonbladets eminente fotbollsbloggare Simon Bank.
Det är samhället som ligger till grunden för hatet i Storbritannien men också hos den norske terroristen. Det är politiska partier, regeringar och medier som istället för att uppmärksamma roten till problematiken, konflikthärden, reagerar på symtomen, på våldet som är dess yttersta form.
Tottenham är en demografiskt revolutionerad stadsdel, med enorm arbetslöshet, en av bottenplattorna i ett nytt, diversifierat England som gör uppror och bränner polisbilar.Jo, det är som i Paris, som i LA.Eller, som i Tottenham för 26 år sedan.Den som följer kravallerna – bara ett par t-banehållplatser från centrala London – kan inte låta bli att se det cirkelformade i bilderna. 1985 misshandlades en polis till döds under kravaller i Broadwater Farm. Det hände mitt i det hårdaste klasskrig det moderna England upplevt, med en Thatcher-regering som monterade ner industrier och skyddsnät i en takt utan motsvarighet. I Broadwater Farm var nästan varannan arbetslös, och kriminaliteten steg för varje år som gick.Kravallerna 1985 förändrade just Broadwater Farm enormt. Det startades stora, statliga projekt för att göra området tryggare, och de lyftes fram som stora föregångare.26 år senare brinner det igen, ett par långa rusher från White Hart Lane. Historien upprepar sig: Ett hårdare England, arbetslösheten är på väg upp, den repressiva och hånfulla hållningen mot underklassen har spetsats till på nytt.
I Norge har man sett att hatets eldare har ställt undan skyffeln, åtminstone tillfälligt, i Storbritannien tog David Cameron igår fram en bulldozer full med bränsle och slängde på brasan. Oförmågan att se politikens roll i den kris som inträffat, ovilligheten att ta ansvar för den sociala utsatthet som finns i stora delar av sitt land kommer att fortsätta att elda på de motsättningar som nu öppet manifesteras. Min förutsägelse är att högerextrema rörelser kommer att vilja skörda lagrar på det som sker. Min förhoppning är att folket istället för upplopp kan organisera sig i demonstrationer mot makten som de anser missbrukas mot dem.
Det är en fråga om värde och värdighet för miljontals britter som får lida under det konservativa styret i sitt land. Oförmågan att se att ojämlikhet och social utsatthet är härden i konflikten gör att den konservativa regeringen kommer att ha det tufft att hantera folkets vrede.
Mathew Taylors Blog, Squareeye, Per Wirtén, Böhlmark
Al Jazeera, Independent
GP, AB, SVT, DN, SvD, SR
Sådan här händelser som i England svetsar samman den vanliga människan med de politiska krafter som står för högerns mantra om arbete, studier och företagande.
SvaraRaderaJag lider med de stackars butiksinnehavare, många med icke brittiskt ursprung, som får se sina besparingar plundrat och sönderslaget.
Dessa gangster som plundrar och som helt saknar empati och rättspatos blir i slutänden de stora förlorarna och då på något vis skipas rättvisa.
Finns inga förmildrande omständigheter som jag ser det.
Fast inom vänstern skylls det på den flitiga borgarklassen som ägnar sina liv åt arbete, företagande, sparande och studier.
Lars Norling
Foket organiserar sig i demonstrationer mot de kriminella elementen ... de tar tillbaka sina egna gator från de våldsmän som sätter deras hus, bilar och affärer i brand.
SvaraRaderaEn livstid av fattigdom, maktlöshet och marginalisering fyller en krutdurk av rättmätig ilska och frustration. Polisen skjuter ihjäl en person och *BANG* hela stadsdelar exploderar, hundratals människor strålar samman i varje gatuhörn, adrenalinet rusar i blodet, de tänker: Det här är bättre än en fotbollsmatch (och fan så mycket biligare)! De känner att de är i kontroll - kanske för första gången i sina liv, de jagar iväg polisen som trackaserat dem, tar saker de inte har råd att köpa, somliga går längre och bränner ner hela byggnader. I massorna finns kriminella men de flesta är vanliga ungdomar, en del äldre. Men morgonen kommer, berusningen har klingat ur och saker och ting framträder i ett annat ljus, makten var en illusion. Statsapparaten har återhämtat sig från chocken, 16,000 poliser återställer Ordningen, gata för gata, hus för hus - hundratals arresteras och de som inbillade sig att de bestämde kommer att få betala ett högt pris för det. I opinionsmätningarna kommer högerextremister att gå fram och David Cameron kommer annonsera satsningar på ökad myndighetskontroll snarare än fritidsgårdar och vårdcentraler.
SvaraRaderahttp://www.youtube.com/watch?v=oEYJ_RjJCzA
SvaraRaderaNorgetröst från youtube