Mitt partis starkaste tillgång är inte partiledning, riksdagsgrupp eller partistyrelse.
Vår största tillgång är naturligtvis idéerna.
Dessa idéer är så starka att jag sitter på en fullpackad buss med socialdemokrater på väg mot Viskadalens folkhögskola.
Vi far genom en höstruggig Sjuhäradsbyggd för att åka och prata om våra idéer och vårt parti i dagarna två. Frivilligt, utan ersättning.
Den kraft och vilja att utveckla vårt parti och vår politik som finns bland “vanliga” medlemmar är efter de grundläggande idéerna vår största styrka. Vi ser det till exempel i det försök med en virtuell s-förening som Norrtälje arbetarekommun godkände och som startar upp inom kort.
Jag tror att partiledningen på ett rent intellektuellt plan är medveten om detta Dessutom är det så att i de mångas samarbete föds lösningar och förslag som bör tas om hand av centrala företrädare. Vi på gräsrotsnivå måste bli bättre på att ställa krav på de vi valt att företräda oss att göra just det.
Det handlar alltså både om ett gräsrotsarbete som går ut på att skapa politik och en partiledning som skapar system och processer för att fånga upp detta.
Johan Westerholm skriver om att det återigen bara är “hästsossar” (sossar som röstar på partiet om det så leds av en häst) kvar nu, ett år har passerat sedan Sahlin, opinionen är efter senaste veckornas mediestorm och, naturligtvis, Juholts misstag tillbaks på den nivå vi var då.
Peter Högberg ger då dagens bästa tips, ett tips, som han faktiskt delar med Anna Johansson, även om hon uttrycker det med andra ord.
“Bajen supportar älskar vårt bajen och överger inte det. Men vi ställer krav på ledningen att ta tag laget när det inte funkar. Vi skyller inte på AIK eller Djurgården (Även om vi gärna pratar skit om den, befogat) så ställer vi krav på ledare och stjärnor att prestera.”
För vi är de tusenden som bygger partiet men jag säger som Juholt att det är dags att gå ner från läktaren och börja spela själva, på hundratals planer riket runt. Vi ska för all del inte låta riksdagsgruppen spela för tomma läktare men framförallt ska vi se till att de spelar med rätt bollar.
22 oktober 2011
21 oktober 2011
Varning för visioner!
Igår inleddes Moderaternas stämma i Örebro.
Fredrik Reinfeldt varnade i sitt inledningsanförande för visioner - de blir så ofta bakåtblickande.
Att det är en självmotsägelse kan vi lämna därhän men att Reinfeldt med all tydlighet menar att det samhälle som var världens mest jämlika är en omöjlig vision idag är inte bara ideologiskt avslöjande, det är också en uppmaning till att överge drömmar om en bättre morgondag för alla svenskar. Det är att acceptera att några lämnas bakom i det som kallas för "utanförskap" och som låter oss alla som är innanför att tro att de är mindre värda.
I kombination med det fascinerande uttalande om a-kassan som Reinfeldt levererade i gårdagens SvD visar det bilden av en politiker som inte bara tappat det lilla fotfäste han kan ha haft i verkligheten utan som också grovt underskattar trygghet som tillväxtskapande modell.
Min vision är att vi i Sverige ska vara så smarta att vi inser att människor kommer att vara utan jobb, förhoppningsvis oerhört mycket färre och under mycket kortare perioder än idag men några kommer alltid vara utan jobb. Då behöver vi omställningssystem som faktiskt hjälper dem utan jobb, inte överger dem och hänvisar dem till att sätta sig i beroende av sin omgivning eller gå till socialen. Vi ska hjälpa dem med pengar men framförallt med åtgärder.
A-kassan redovisar ett överskott på mer än 20 miljarder trots att så många lämnat den, det beror på att det är så svårt att möta kvalifikationerna för att erhålla a-kassa vid arbetslöshet. 6 av 10 som söker jobb saknar ersättning från a-kassa. 1 av 10 som har a-kassa får en ersättning som motsvarar 80% av tidigare lön. Överskottet från a-kassan hamnar i fickorna hos "de som jobbar" i form av skattesänkningar. I min vision används de istället i åtgärder för att utbilda de som är arbetslösa så att de kan få ett nytt jobb.
En annan vision jag har är att skapa världens bästa och mest jämlika skola. Jag tror nämligen att om vi lyckas med det så kommer vi att lyckas att skapa ett av världens mest jämlika samhällen. Har människor lika stora förutsättningar att lyckas med sin utbildning så kommer vi att värdera dem ungefär lika högt i arbetslivet också. Det förutsätter förstås att vi konkurrerar med kunskap och innovation istället för som i alliansens värld med låga löner. För det förstår väl alla att om man börjar med att sänka ingångslönerna, så kommer resten av löneutvecklingen att följa efter.
- Vi kan inte anställa en 35-åring, det blir för dyrt, sänk lönen! Jag kan redan höra ropen skalla från Svenskt Näringsliv.
En tredje vision jag har är att människor ska må bra. Mår bra gör man när man är trygg, stimulerad och känner att man har ett sammanhang. Det är ingen bakåtblickande vision, det är en modern vision om ett mer stimulerande och tryggare liv för barn och unga, ett mindre krävande arbetsliv och en harmonisk ålderdom.
För att komma dit så behöver vi först investera på kort och medellång sikt. Investera i välfärd, infrastruktur, utbildning och varandra. Det är viktigare än att förstärka marginalerna i restaurangbranschen. Politiska visioner som stannar vid 120 kr billigare lunch i månaden, de vill jag verkligen varna för.
Röda Berget, Alliansfritt Sverige, Peter Andersson, Martin Moberg, Johan Westerholm, Annarkia, Ett hjärta Rött, Monica Green, Sebastian Stenholm
AB, AB, GP, Fokus, Exp, AB, Sydsvenskan, SvD, SvD, SR
19 oktober 2011
Juholt mer än välkommen i Göteborg
Det var inte med tagelskjortan på som Juholt äntrade scenen på biografen Draken i Göteborg inför nästan 400 partimedlemmar, det var med en tår i ögonvrån och tydlig känsla i rösten efter att ha mötts av en varm och uthållig stående ovation.
Juholts ödmjukhet inför de problem han har satt oss gräsrötter i var klädsam och jag tror att han fyllde de flesta med tillförsikt om att vi kan vända den här motgången. De förklaringar han gav på själva sakfrågorna är trovärdiga och han menar att det han framförallt har brustit i är sunt förnuft kring hur han har agerat kring sin lägenhetsersättning. Det är på grund av Juholts bristande förmåga att tänka efter kring rimligheten i sin ersättning som han nu får resa land och rike runt och säga att han är ledsen. Det är inte på grund av att han inte visste hur reglerna var, det är för att han borde ha förstått att han bara hade rätt till halva hyran.
Mitt svar är nej.
Det saknas däremot proportioner i den förföljelse som följde på Aftonbladets publicering. Det är inte bara Aftonbladet som ska få skit för det, även public service redaktioner ägnade alltför mycket tid till att bevaka Juholt istället för t.ex. partiledardebatten i riksdagen eller ställa kritiska frågor kring det som faktiskt är viktigt - vad politiken innebär för enskilda och för samhället, på kort och lång sikt.
Ikväll i Göteborg så svarade inte Juholt på alla mina frågor om politik som jag hade i morse. Däremot så var han tydlig med riktningen, att människor är viktigare än pengar och att värden inte alltid mäts i ekonomi.
Jag är mer övertygad ikväll än jag var i morse om att vi kommer att komma ur den här krisen med raka ryggar och en stark övertygelse om att vår politik är på väg åt rätt håll även om alla politiska områden ännu inte har startat sin utveckling. Tack Håkan Juholt för det och tack alla partivänner i Göteborg som visade att det är det socialdemokratiska partiet som bär sin ledare och inte tvärtom.
Ulf Bjereld,
DN, GT, GT, SR, DN, SVT, DN, GP, GT
Frågor till Håkan Juholt en regnig morgon i Göteborg
Ikväll tänker jag knö mig in i Folkets Hus i Göteborg för att lyssna till Håkan Juholt. Framförallt lysnnar jag på vilka svar han kan ge på de frågor mina partivänner har. När jag för en stund sedan cyklade till bussen i sedvanligt väder, motvind och regn, började jag fundera på vilka frågor jag själv har till Juholt.
Det visade sig att det är många. Nästan alla handlar om budgetförslaget som lades för två veckor sen. Det var frågor om bistånd, skatter, välfärd, arbetslöshet och socialförsäkringar. Dessa frågor var kritiska.
Ganska snabbt kokade det ner till ett tema i mina frågor. Det handlar om det, av outgrundlig anledning, stukade socialdemokratiska självförtroendet. När forskning och omvärld visar att socialdemokratisk politik fungerar och är modernt så undrar jag, Håkan Juholt, varför vi i höstbudgeten i stort sett köper den svenska borgerlighetens beskrivningen av människan och världen?
Hur ska vi kunna lägga en offensiv politik som på allvar är ett alternativ i valet 2014 om vi inte vågar göra det i budgetmotionen 2011?
Det handlar om att vi accepterat att människors enda drivkraft att arbeta är cash, i form av skattesänkningar. Vi accepterar föreställningen om att bara folk får det tillräckligt dåligt så tar de ett jobb. Inte att människor behöver utvecklas för att bli anställningsbara. Inte att det inte blir fler jobb att söka bara för att de arbetslösa får det sämre.
Det handlar om att vi accepterat att socialförsäkringarna inte ska tillåta bibehållen standard vid sjukdom.
Det handlar också om att vi accepterar att neddragningarna i sjukvården fortsätter, att kommunerna fortsatt får det tufft.
Det handlar om att vi accepterar en permanent arbetslöshet på höga nivåer.
Hur ska vi kunna lägga ett valmanifest som på allvar för Sverige in i framtiden med kunskap och trygghet som vapen när vi inte vågar utmana borgarna på allvar ens i en skuggbudget?
Den del som är riktigt bra i budgeten är det som handlar om kunskapslyft. Varför inte slå till med ett arbetslivslyft, ett storstadslyft, ett miljölyft, ett jämlikhetslyft också?
Det kostar för mycket sägs det. Fine. Visa vad det kostar. Jobba med vad som ska prioriteras till 2014. Vänj väljarna vid tanken på att om vi ska kunna bibehålla världens bästa välfärd för alla så måste alla vara med och betala. Tänk större än nästa opinionsmätning. Försök att svara på frågan; Vad behöver Sverige, hur ska vi göra och vad kommer att krävas för att göra det? Varför bry sig så mycket om vad borgarna gör?
Får jag svar på dessa frågor av Håkan Juholt ikväll så skulle jag vara nöjd.
Vänstra Stranden, P Högberg, Moberg, Inriktning , Jönsson, Dalman-Eek, Krassman, Westerholm
GP, GP, Sydsvenskan, DN, Sydsvenskan, SR, TV4, SR, Metro, GT, AB
18 oktober 2011
Samhället misslyckas med 14000 barn om året!
Igår lyssnade jag till Mikael Damberg tala om hur en socialdemokratisk skolpolitik fungerar.
Den siffra ni ska minnas från det är att 14 000 elever lämnar grundskolan varje år utan behörighet till nationella program på gymnasiet. Den utslagningen blir inte bättre, snarare tvärtom med en borgerlig regering. Björklund pratar mycket om att skolan ska fungera på olika sätt samtidigt som skolan får allt sämre förutsättningar att klara uppdraget när Anders Borg drar in på pengar till kommunerna och med fortsatt hög arbetslöshet så blir skattebasen inte bättre. Speciellt inte när pengarna går till sänkt krogmoms istället för utbildning.
Oavsett hur många gånger bättre den socialdemokratiska skolpolitiken är så saknar jag ändå något.
Jag saknar en ny idé om hur vi ska se på barnen och hur vi ska låta dem bli medverkande i sin egen vardag och sin egen framtid. Nog behövs lärare, skolledare och datorer i skolan. Framförallt är det dock dags att ha en annan syn på hur eleverna ska fungera i organisationen. Det duger inte längre med att betrakta barn som passiva mottagare av kunskap eller att de själva ska forska fram kunskapen. Det finns en modern modell för kunskap, social kompetens, entreprenörsskap och resultat och det är crowdsourcing. Oavsett hur flummig modell detta är så fungerar det, det är väl det viktiga?
För att visa lite hur jag tänker hoppas jag att ni passar på att se denna video från TED talks, jag blev oerhört inspirerad av den människosyn som Bunker Roy beskriver. En syn där allas värde är uppenbart, ojämförligt och absolut. En syn där alla bidrar med det den kan. Nog är han lite omvänt sexistisk men det jag tycker är uppfriskande är att i de kulturer där vi ser kvinnor som förtryckta ser han deras potential.
Mycket nöje.
Peter Högberg med en höstdikt, Göran Johansson om LAS, Gunilla Källenius och Peter Andersson om Carl Bildt och oljan, Lena Sommestad om att kvinnor är förlorare på ytterligare ett område i Alliansens politik. Martin Moberg om den orättfärdiga sjukförsäkringen i samband med arbetsskada.
Gabriel Wikström på SvD Brännpunkt om "rättvisa" enligt FP
Imorgon kommer Håkan Juholt till Göteborg. Det ska jag inte missa.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)