Många vägar ska väljas nu, Reinfeldt, Obama och Borg

Fortfarande en dryg vecka efter terroratacken i Oslo och på Utöya domineras rapporteringen av denna fruktansvärda händelse.

Dokumenten börjar dock alltmer likna bokslut, utblickar och framtidsblickar.

Jag tänkte också försöka mig på en försiktig spådom och även försöka problematisera de olika vägar Sverige och världen kan gå nu.

Det omedelbara hotet mot vår demokrati och vårt välstånd är nog trots allt inte ett högerextremt maktövertagande, här finns dock ett tydligt val för regeringspartierna att göra. Att fortsätta den hårda politiken mot asylsökanden och invandrare, att fortsätta framställa flyktingar som problem, att fortsätta upprätthålla Fästning Europa. Allt detta ger möjlighet för den islamofobiska retoriken och den glidning mot att acceptera allt mer utslätande språk. Invandringskritisk istället för främlingsfientlig t.ex. 
Sverige har också en roll att spela i EU för att motarbeta den alltmer utbredda skara högerpopulistiska partier med starkt xenofobiska drag som där finns, läs Katrine Kielos utmärkta ledarkrönika i Aftonbladet på ämnet.


Reinfeldt har chansen att återställa lite av den falnade glansen från senaste veckans frånvaro om han med kraft skulle starta ett projekt för att minska de främlingsfientliga strömningarna i vårt land.


Samtidigt rapporteras att Obama har nått en kompromiss med republikanerna i kongressen. Den går kortfattat ut på att höga skuldtaket i utbyte mot stora nedskärningar i det offentliga systemen under lång tid framöver. I mina ögon framstår det som en Phyrrusseger men Obama köper tid på de fattiga amerikanernas bekostnad. 
En kort inblick i den amerikanska ekonomin ger vid handen att det är ett samhälle som spenderar oerhörda pengar på militära utgifter, på ett sätt är den amerikanska militären och militära industrin ett gigantiskt sysselsättningsprojekt med liv - framförallt irakiska och afghanska men även amerikanska - som insats.
Det är också ett samhälle där de allra rikaste betalar betydligt mindre i skatt än de med normala inkomster, tanken är väl att detta ska ge "dynamiska effekter". 


Liknande tankar har ju Anders Borg och den moderata skattepolitiken. Även om jobbskatteavdragen sägs vara till för att skapa jobb. Förvisso genom att hålla ner löneökningarna men ändå jobb. Att effekten istället blir att ojämlikheten ökar och att jobben kanske inte blir så där förfärligt många fler spelar tydligen ingen roll. Anders Borg har också ett val att göra, han har stora möjligheter att med hänvisning till den skakiga ekonomin i USA och flera av EU:s medlemsstater, skippa det femte jobbskatteavdraget och göra en rejäl utvärdering hur de fyra första har fungerat.


Alltsomallt ger detta att det finns många vägval att göra den kommande tiden, för frihet, trygghet och demokrati, för att stabilisera världens näst största ekonomi och för att komma undan den ideologiskt markerade ryggsäck av jobbskatteavdrag regeringen har packat åt sig själv.


Eftersom vi lever i den bästa av världar så finns det väl alla förutsättningar att det ordnar sig till det bästa...eller?


Röda Berget om USA, Röda Berget om Borg, Röda Berget om hatet
Krassman om hatet i Europa,
Sebastians tankar om SD och om Reinfeldt
Moberg om USA
Vikström om Reinfeldt
Westerholm om Agent Raj-Raj

Media på ämnet:

Aftonbladet / DN / DN2 / DN3 / DN4 / SvD /

DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, EXPR1, EXPR2, EXPR3, EXPR4, SVD1, SVT1, SVT2,GP1, GP2,

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Är god ekonomi den enda definitionen på framgång?

Idag skriver Gustaf Almqvist i SvD på ledarplats - Borg levererar där Juholt har ambitioner.
Detta med anledning av att Sverige fortsatt har god tillväxt i ekonomin.
Självklart är det viktigt att ha god statlig ekonomi och att det går bra för merparten av företagen, det kan behövas en krockkudde snart med tanke på utvecklingen i vår omvärld men att se statens finanser som ett mått på landets framgång måste väl ändå vara överdrivet, det kan ju max vara ett delmått på hur landet och dess medborgare mår.

Vi kunde också se på hur det står till med antalet vräkta barn, hur många som blivit fattiga pga att de blivit utförsäkrade från sjukförsäkringen, hur många som nekas utbildning och möjlighet att söka jobb i Fas 3.
En annan liten detalj är hur det står till i parlamentet och hur regeringssamarbetet mår, en tredje hur SJ och Banverket mår, ett fjärde mått på hur det går för Sveriges folk kan ju vara det ökande övertidsuttaget och att var tredje tjänsteman måste jobba på sin semester.

Detta är alla saker som Socialdemokraterna har högre ambitioner kring än vår sittande regering, vars enda tydliga ambition verkar vara att lägga undan så mycket pengar som möjligt för skattesänkningar som ökar ojämlikheten i samhället.
Det är bra att det går bra för Sverige. Det är synd att vi inte har en regering som har vett att använda tillväxten till att stärka landet för framtiden.

DI, AB

Bloggat idag: Högberg om Socialdemokratins framtid, Moberg på samma ämne, Nisse Lindblom med en historisk exposé

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

Vad skulle Jan Björklund göra om han fick läsa det här?

En av mina sommarläsningar är Sven-Eric Liedmans "Hets" - om förvandlingen av det svenska utbildningsväsendet.
Så här skriver han om den självpåtagna konformismen och "kvalitetssäkringen" inom universiteten:

Det är fåfängt att föreställa sig ett öppet uppror mot tingens nya ordning. Vad skulle det leda till? Möjligen en kort tids anarki och knappast mer. Snarare tror jag på en mer omärklig, närmast smygande olydnad mot makten och dess påbud. Man behöver inte bryta mot den yttre formen. Man fyller i sina blanketter, snabbt och lagom nonchalant. Man lär sig det som många, under hårdare villkor, lärde sig i Sovjet och dess lydstater. Den påbjudna ordningen blir ungefär som korstecknet för en katolik utan övertygelse. Man slår sitt kors, man citerar sin Brezjnev eller Honecker och går sedan snabbt vidare till det väsentliga: att bedriva en fri undervisning som ger föda åt fria människor och en fri forskning som också ifrågasätter det som maktens män och kvinnor förklarar vara fullständigt självklart.

Jag törs med ganska hög grad av självsäkerhet påstå att Jan Björklund skulle ha svårt att kontrollera humöret om han råkade börja läsa Liedmans bok.
För mig är den en bekräftelse på att även mer erfarna tänkare upplever samma bild av skola och utbildning som jag gör.

Det är inte mer av kontroll och konformism som behövs i skolan. För mig bakar det ner till två frågor. Ska vi ha en skola som främjar att alla kan vissa saker och inget mer och ska vi ha en skola som uppmuntrar kreativitet istället för att kväva den.
Fler frågor om skolan som bör ställas gör sir Ken Robinson i denna video.



Sydsvenskan, SvD

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Reinfeldt och Åkesson - nya röster på banan

Så har då två av de röster som efterlysts efter katastrofen på Utöya yttrat sig. 

Statsministern i en debattartikel i SvD och SD:s partiledare Jimmie Åkesson i GP.
Det är bra att Åkesson direkt tar ett tydligt avstånd till våldet, han gör också erkännandet av att det är ett angrepp mot socialdemokratin.
Det är allt som allt en artikel som vilken skicklig PR-byrå som helst kunnat tota ihop. Fördömandet av dådet, hyllandet av demokratin och det öppna samhället, misstänkliggörandet av meningsmotståndare.
Samtidigt viker Åkesson inte från den politiska ståndpunkt han delar med den norske terroristen. Islam är ett hot och bygger splittring i det "svenska" samhället.
Ett typcitat

Vi är övertygade om att alla aktörer i det demokratiska samhället agerar med goda avsikter men att vi kommer fram till olika slutsatser om hur vi på bästa sätt kan skapa förutsättningar för god samhällsutveckling. För oss är det svårt att definiera massmördaren på annat sätt än som att han är en representant för ondska och död.

Fredrik Reinfeldt, tillsynes framtvingad av en växande kritik, gör Åkesson sällskap i de maskinmässiga empatikernas gäng.
Även hans artikel kunde vara skriven av en skicklig PR-byrå och det finns inget att anmärka på det som står, det är t.o.m. bra, förutom stycket som är politik förstås, där hårdare kontroller ska minska förutsättningarna för terror. Det är väl bra förutom att den norske terroristen hade planerat sitt dåd i närmare tio år och hade restriktioner funnits så hade han nog funnit vägar runt dem. Det är snarare den miljö där han hämtat kraft som måste bekämpas snarare än hans möjligheter att utföra dåden.

(Mitt eget, snabbt genomtänkta förslag på vapenlagar är att inget vapen ska kunna göras skjutklart i en byggnad och att man alltid måste vara minst två personer för att kunna komma åt vapen och göra dem skjutklara. Dessutom ser jag ingen anledning att tillåta andra typer av vapen än utpräglade tävlingsvapen (OS-tävlingar) och jaktvapen.)

Åter till Fredrik Reinfeldt så är det inte vad som står i artikeln som förvånar utan snarare vad som inte står där, jag citerar bloggkollegan PeO Wågström (läs gärna hela hans inlägg)

Hur kan man skriva en text om det som nyligen hänt i Norge utan att nämna orden rasism, främlingsfientlighet och islamofobi? Reinfeldt kan…

I dagens GP (endast i papper) ger folkpartisten Birgitta Ohlsson ett tydligare svar på vad som behöver göras för att komma åt extremismen, igår på radio hörde jag Björn Fries använda sina erfarenheter från 90-talets Blekinge. Det finns alltså både i regeringen och inom oppositionen starka röster för hur vi praktiskt ska arbeta för ett mer tolerant samhälle.

Något som kan tyckas vara en detalj i sammanhanget är de allt hårdare tolkade asyllagar som gör nätet alltmer finmaskigt för människor som söker sig en framtid i Sverige. Den signalen är ett tydligt tecken på att regeringen delar SD:s beskrivning av invandringen som ett problem, istället som den historiskt alltid (och då menar jag alltid) varit i Sverige, en möjlighet till utveckling och fortsatt tillväxt.

Sebastian Stenholm har bloggat om ämnet liksom Peter Johansson, Magnihasa, Mary X Jensen, Anne-Marie Körling

Andra läsvärda bloggar:
Scaber Nestor, Badlands Hyena, Johan Westerholm,Lasses Blogg, Alliansfritt Sverige, Helena Ericsson, JörgenDanielsson,


Media: DN1, DN2, DN3, SVD1, SVD2, SVD3, SVD4,     

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Människors otrygghet är en bra marknadsplats.

I en av dagens mest läsvärda postningar tar Peter Johansson rejäl utkik från sitt Röda Berg.

Han skriver:

"I ett samhälle där förändring inte innebär en hotande katastrof har högerpopulismen inget att komma med. I det samhället hälsas den okände som en glad nyhet, inte som ett hot som måste motas.Vaccinet mot högerpopulism kallas generell välfärd. Det är ingen slump att det första högerpopulistiska partiet med främlingsfientlighet på agendan kom in riksdagen i samband med en kris. Ej heller att det andra gjorde det. De lever på rädsla, ska vi bli av med dem måste vi ha ett samhälle utan rädsla."

Det är den växande otryggheten i samhället som är en av de största bovarna i dramat när vi ser på rädslans problematik.

Framförallt är det en växande marknad för och ett ökande intresse för den personliga säkerheten och den rent fysiska tryggheten som är väldigt påtaglig, trots att det svenska samhället i stort har blivit en allt säkrare plats, speciellt påtagligt är det för oss som har små barn. Alla barnens miljöer är designade för att minimera risken för skador (förutom de allt vanligare studsmattorna då). Det finns barnförsäkringar och specialfonder för barnens sparande.

Min poäng är densamma som Peters, han menar att rädslan för förändring är svår att omvandla till något positivt om det är osäkert vad förändringen leder till.

Det har väckt en övertygelse hos mig om att trygghet är ett av de mest väsentliga värden vi måste bygga vårt samhälle kring. Det är nämligen bara den som är trygg som vågar misslyckas och därmed lär sig att lyckas.

Det här är en lärdom från mina år i idrottsrörelsen. Visst finns det exempel på framgång genom kadaverdisciplin och bestraffning vid misslyckande och det är en sådan värld vi är på väg emot just nu. Exemplen på långvarig framgång med det receptet är dock väldigt få. De föreningar som har en långvarig framgång har istället ofta väldigt trygga miljöer, där förändring är lika med utveckling och ett misslyckande är ett bra försök, en tydlig organisation där man gör det man säger att man ska göra är också väldigt viktig.

För att Sverige ska fortsätta vara framgångsrikt och våga bygga ett socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbart samhälle så måste våra grundläggande medborgerliga tryggheter säkras. Det politiska systemet skall genom tydligt uttalade mål och en konsekvent öppen, tolerant och tillåtande politik motverka den rädsla som växer i samhället,  ivrigt påhejad av försäkringsbransch, säkerhetsbransch och media. Joba mot rädslan för den personliga säkerheten, fysiskt, ekonomiskt och med minskade tilltro till sitt samhälle och sina grannar. Med rädslan kommer en minskade vilja att våga lära nytt, våga ompröva och våga tillåta.
För mig är det uppenbart att Sverige idag går åt motsatt håll och att det är en utveckling som har skett under lång tid.


Jag ser att den filosofi som härskar idag är den kortsiktiga nyttans, där människors viktigaste  bidrag är till samhällsekonomin. Den jag vill se är den långsiktiga som sätter människorna först och ekonomin som medel istället för mål.

Martin Moberg på ämnet, länkarna nedan är från honom.

Bloggat: Sebastian Stenholm om en bloggande Hellsborn och en fasadputsande Åkesson, Alliansfritt Sverige om att moderaterna i Sörmland tar SD:s parti mot S, Roger Jönsson om att SSU ska startas i Ystad, Anders Svensson om skral läsförmåga hos sd?, Annarkia om hatets barnkammare, Tokmoderaten om när det acceptabla blir oacceptabelt, Leine Johansson om ingen rök utan eld, Kulturbloggen om vad Anders Behring Breivik ska vara lika med på nätet, Peter Johansson om ett uttalande av Pat Buchanan (rep) "Breivik may be right", fler blogginlägg på Öppna kriskommissionen, Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: Ab 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, HP, Expr 1, 2, 3, 4, DN 1, 2, 3, 4, 5, SR 1, 2, 3, 4, SVT 1, 2, 3, 4, GP 1, 2, 3, 4, Dagen, SvD 1, 2, 3, 4, Daily Mail, NSD

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

SSU och S i Göteborg föredömen efter Utöya.

SSU-distriktet i Göteborg och det Socialdemokratiska partidistriktet i Göteborg har trots sorg och svårighet att greppa det fruktansvärda som hänt på Utöya och Oslo gjort en kämpainsats i det tysta. Inte för att locka väljare eller för att vinna politiska poänger utan för att ge möjlighet till de som vill att samlas och sörja.

Redan i lördags kväll hölls en sorgestund och under veckan finns en kondoleansbok för allmänheten att fylla i, allt mitt i ett semesterlunkande Göteborg.
Johan Büser som är SSU-distriktets ordförande i Göteborg och Anna Johansson som är Socialdemokraternas distriktsordförande i Göteborg har idag ändå valt att göra en tydlig politisk markering på debattplats i GP.

"Nu vet vi att det var ett dåd riktat mot ungdomen och vårt demokratiska och öppna samhälle där alla människor, oavsett kultur och trosinriktning, ska mötas med respekt.

Enligt EU:s polisorgan Europol begicks det mellan 2006 och 2009 1 770 terrordåd i Europa. Bara sex av dessa 1 770 dåd, eller 0,34 procent, hade muslimska kopplingar. 265 gånger fler terrordåd, nämligen 1 596 stycken eller 90,2 procent av alla Europas terrordåd, hade högerextrema kopplingar. I en krissituation är det särskilt viktigt att inte spekulera utan invänta fakta. Det ansvaret vilar på oss alla."

I övrigt handlar artikeln mest om de stora frågorna om fred, frihet, solidaritet och kärlek. Om att inte ge efter mot hatets krafter.

De hatets krafter som nu långsamt börjar röra sig i periferin, en Sverigedemokrat i Varberg, en amerikansk debattör. Nu har de väntat länge nog, nu börjar rösterna från hatets mörka källare att mullra.

I det läget hade det varit väldigt bra med en nationell ledare som står upp och säger att receptet mot hat är inte hat utan kärlek och tolerans, att medicinen mot terror inte är mer kontroll utan större öppenhet.

Likt Jens Stoltenberg.

I Sverige har vi en statsminister som när dessa budskap hade behövts som bäst inte syns eller hörs. Vars deltagande går till det norska folket men som inte har kraften att använda händelserna i Norge att manifestera mot det politiska klimat som föder extremism och hat, även i Sverige.

Det kanske är som bloggen Dagens kommentar föreslår, Reinfeldt orkar inte.

GP, DN

bloggat: Sebastian Stenholm, Anna Ardin, Ewa Jansson

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Eftertanken på GP räckte 24 timmar.

Igår bestod GP:s ledare av en diskussion kring vad som föder hat och den moraliska skyldighet man har. 

Idag går GP:s ledare till attack mot, märk väl inte Socialdemokraterna utan Håkan Juholt himself.

Eftersom den politiska vardagen härmed är åter så går GP alltså vidare i samma ullstrumpor man tog på sig direkt efter valet av Juholt i våras.

Det känns ofta som om de borgerliga ledarskribenterna har en egen facebookgrupp där de under överseende av Per Schlingmann och Sofia Arkelsten delar uppslag på hur bilden av Juholt som bakåtsträvare ska sättas.

Det som är problematiskt i dagens framställning i GP är att de har fel i sakfrågan.

De hävdar samband mellan minskad barnfattigdom och jobbskatteavdrag.

Tyvärr är det ett mycket svagt samband. 

Det stora sambandet mellan politiken och barnfattigdomen är istället försämringarna i de sociala trygghetssystemen, att det är allt färre som är kvalificerade till a-kassan, att ersättningsnivåerna från a-kassa och sjukförsäkring är lägre och att långtidssjuka utförsäkras.

Självklart hjälper några hundralappar eller så i månaden familjer på marginalen men lösningen för dem är väl också bättre anställningsvillkor, tryggare anställningar och möjlighet/ rättighet till heltid. Det är den typen av lösningar Juholt eftersträvar när han säger att politiken inte ska sätta sig på läktaren.

En sak har GP rätt i, det är bättre att människor har pengar än att staten har det. Idag läggs miljoner och åter miljoner i statskassan och för att amortera på den redan låga statsskulden eller för att finansiera ytterligare skattesänkningar. Tillsammans blir det miljarder som skulle mer effektivt skulle användas till t.ex jobb i offentlig sektor, större infrastrukturprojekt, utbildningssatsningar och satsningar liknande de som Socialdemokraterna presenterade i Almedalen under rubriken "Fler i jobb, färre i bidrag" där bankerna ses som en viktig samarbetspartner och där merparten av alla pengar ska vara säkerhet, riskkapital om man så vill. I rapporten lanseras också ett riktigt jobbavdrag, nämligen möjligheten att behålla hela sitt socialbidrag under en övergångsperiod när inkomsterna ökar genom ökat arbete för att undvika marginaleffekter som helt tar bort incitamentet till jobb.

Fördomen att Juholt ser stora statliga bidragsprogram som lösningar är så taget ur luften att man blir paff. När har Juholt hävdat att sociala problem bäst löses med bidrag? Det enda jag har hört är att den långsiktiga lösningen av barnfattigdomen är fler jobb. Den akuta situationen måste dock också adresseras och där kan riktat stöd vara aktuellt, t.ex. i form av att landstinget står för kostnaden av glasögon. 

Den här typen av ogenerade lögner om socialdemokratins lösningar är ett problem då det finns få som är intresserade av att lyfta motsatsen och de är så vanligt förekommande att de lätt kan uppfattas som en sanning. 

Min sanning är att Socialdemokraterna istället för att föra en passiv politik där man använder inbetalade skattepengar till jobbskatteavdrag som är störst för de som tjänar mest istället vill föra en offensiv och progressiv politik som gör nytta för alla men vars effekter är störst för de som idag har det sämst. Där går skiljelinjen mellan blocken.

Det finns inget som tyder på att de som inte är fattiga i Sverige blir varken lyckligare eller mer generösa av mer pengar i plånboken. Istället läggs pengar på ökade lån eller minskad arbetstid.

Måttet på ett rikt samhälle är inte heller hur rika de rikaste är utan hur man behandlar sina fattiga för att öka jämlikheten i samhället.

Jag kan inte sluta tänka på händelserna i Norge i fredags och här följer några fler som har fokus på den händelsen:

Anna Vikström, Martin Moberg, Johan Westerholm, Röda Berget 

Länkar från Moberg:  Sebastian Stenholm om dagens gemensamma tysta minut i Norge och Sverige, Lena Sommestad om hatets grogrunf och dess språk, Kristian Krassman om satans jävla mördare, Tokmoderaten om sd partiet som blundar när det passar. Peter Andersson på ämnet. Daniel Swedin på Aftonblets ledarblogg.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se