28 mars 2012

Hur ska vi prioritera alla våra pengar?

Herregud vad vi är bra i Göteborg!

Läser ikväll ett debattinlägg på GP underskrivet av gruppledarna i den rödgröna majoriteten som får mig att tända till. Missförstå mig rätt från början nu. Jag vill på inget sätt föreslå någon annan form av styre av staden för jag tror ändå på det här gänget.

Det jag vill fråga är hur vi ska göra med alla dessa pengar vi tydligen har i Göteborg. Frågan uppstår eftersom vi som är lokala politiker i stadsdelarna ännu inte fått se mycket av dem.
I den stadsdel där jag är verksam låter vi bli att renovera skollokaler för att hyrorna (som vi internbetalar till centrala stan) skulle gå upp då. Vi diskuterar om vi är för generösa i våra bedömningar mot funktionshindrade eftersom den budgeten är kraftigt övertrasserad i år igen.
Att då ta en skrytrunda om hur god och välskött stadens ekonomi är blir lite jobbigt för mig att bara acceptera och hålla med.

Som artikelskrivarna mycket riktigt påpekar har väldigt stor del av landets kommuner tvingats spara när statsbidragen krympt, en hel del har redan genomfört eller kommer att genomföra skattehöjningar. I Göteborg är det stadsdelsnämnderna som får göra det jobbet.
Jag kan försäkra er att det som Hulthén, Pilhem och Andréasson kallar god hushållning i de flesta stadsdelspolitikers ögon är ett tvång på att göra omöjliga prioriteringar på kvaliteten i verksamheten.

I vår stadsdel är det en verksamhet som får en faktisk ökning av sina resurser detta år och det är förskolan. Det finns två skäl till det.
1. Det är en himla massa fler ungar i vår stadsdel än prognoserna hade förutsett. Kul!
2. En bra förskola förebygger många sociala problem som kan uppstå senare men det förutsätter också en bra grundskola.
Där har vi en bra bit kvar på flera håll i stadsdelen. Nästa steg vore alltså att satsa ännu mer på att förbättra lågstadiet men det kan vi inte prioritera i stadsdelsnämnden för det har vi inte råd med.

Min fråga till den rödgrönt självgoda majoriteten i kommunstyrlesen är alltså; Varför upplever inte jag den starka ekonomin som stadsdelspolitiker? Är det för att de kostnader staten skjutit till kommunerna har ni pluttat vidare ut i stadsdelarna? Är det för att ett sinnrikt system av internfaktureringar och kontrollinstanser sätter hämsko på stadsdelarnas möjlighet att utveckla sin verksamhet?

Det är jättebra att stadens finanser är i gott skick och sälj för jösse namn inte ut allmännyttan men i min värld är en välskött ekonomi medlet för att ha en högkvalitativ verksamhet inte målet i sig. Låt oss gärna komma tillbaks och skryta ännu mer när vi kan visa upp det också.

fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

23 mars 2012

Har räknat på RUT-avdraget, har jag rätt?

Tänkte mig en avslappnande stund i vårsolen, tyvärr visade sig vindarna från havet fortfarande vara en smula kalla, inte heller muntrade Alliansfritt Sverige upp så där värst så jag hamnade här istället.

Jag är ingen fiende till privata tjänster i hushållen, jag har heller inga problem med att vissa jobb är lättare att få tills man lärt sig språket eller om skolan har misslyckats med en. Dessa jobb är bra om det finns, det är dock inte nödvändigt att de är ett och detsamma.

Något jag har problem med är nämligen RUT-avdraget.
Näringsministern beräknar att avdraget har givit ca 5000 årsarbeten, siffrorna redovisas i Skatteverkets rapport om RUT och ROT och vitt och svart
När jag då försöker mig på att bryta ner siffrorna till lite mer förståbara enheter så tänkte jag att en kostnad per jobb och månad kunde vara på sin plats.

Så jag tog summan 1371 000 000 (kostnaden för RUT), delade med 12 (antalet månader) och delade med 5000 (antalet antagna årsarbeten). Det ger den nätta summan av 22850 kr per arbetare och månad (om det är 5000 som delar på avdragen).

Då är det alltså bara avdraget som kostar motsvarande en heltid för 5000 undersköterskor i offentlig sektor. Var det inte något som saknades och behövdes? Jo just det, betalar inte undersköterskan tillbaks 30% i skatt? Det betyder ungefär att för samma pengar som vi får möjlighet att betala tillbaks för den kommunala skatteutjämningen till de boende i Täby, Danderyd och Kävlinge och möjligen går till 5000 jobb istället skulle kunna användas för att anställa, lågt räknat 5500 undersköterskor. (undersköterska 17000 i lön,- om vi räknar högt - 30% = 3400, 3400 x 5000= 17000 000 / 22850 = 743,9 ) Om vi räknar med att deras arbetsplatsförlagda utbildning kostar en del och att om alla tjänar 17000 så kostar det kanske någon hundralapp mer än 22850 men nog blir väl ändå 5000 kvar?

Dessutom kanske några av hushållen som idag köper RUT-tjänster, som till stor del består av flyttstädning, fönsterputs osv, ändå köpt tjänsterna? För inte var det väl så att det inte fanns en bransch för hushållsnära tjänster 2006? Dvs att branschen inte hamnar på noll om avdraget fasas ut.

Sammantaget innebär det i min bok att de 1,37 miljarder RUT-avdraget kostar är en väldigt dålig investering, de ger inte några fler jobb än om pengarna funnits hos kommunerna, jobben hade till en viss utsträckning funnits ändå och de högavlönade skattebetalarna i Sveriges rikaste kommuner hade fått betala mer i skatt, vilket alltså inte drabbat någon fattig.

Jag förstår inte hur detta kan vara svårt för våra socialdemokratiska politiker att säga även om det sällan är så tydligt som här ovan.

Läs också om hur låga löner sabbar ekonomin i Dagens Arena, John Johansson om att kommunen ger fler chansen till trygga jobb, Roger Mörtvik om Centerns urbota dumma förslag om lägre löner och Monica Sundberg om Lööfs låglönespiral.

Till sist en påminnelse om tillvarons förgängliga jakt på det bortflyende målet, för nog blir det bättre men det blir ändå aldrig bra.


fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

19 mars 2012

En aktiv biståndsminister?!

Måste dela med mig av detta, vet inte om jag ska skratta, gråta eller gå vidare med mitt liv:
Från SVD 120319


Nu kan vi räkna två ministrar på avbytarbänken eftersom Nyamko Sabunis aktivitetskalender ser liknande ut.
Å andra sidan så borde Carlsson vara Reinfeldts favoritminister eftersom:
”Nu handlar det om att göra minst fel innan nästa val. Fredrik Reinfeldt är väldigt tydlig i utvecklingssamtalen med ministrarna: Det är ­bättre att inte göra något alls än att ­göra fel”.
Aftonbladet 
Och en minister som inte gör någonting alls kan ju knappast göra något fel. Eller?


fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

Den vindlande retorikens irrgångar med Maestro Schlingmann

Jag offrade några minuter av mitt liv för att se Mats Knutssson intervjua Per Schlingmann i
Agenda.

Propagandaminister Schlingmann är expert på att vränga i orden. När han t.ex. säger att man vill att Sverige ska vara ett land med full sysselsättning och låga löneskillnader så berättar han inte om att Moderaternas definition av full sysselsättning är jämviktsarbetslöshet.

Att moderaternas sätt att skapa låga löneskillnader är ett väldigt oortodoxt exempel på att som Schlingmann säger "pröva alla möjliga vägar", är också tydligt, man väljer nämligen att  föra en politik som entydigt skapar större löneskillnader.
Källa: Storstad
Att man dessutom vägrar att ompröva den politik som efter 5 år borde ha gett några resultat i form av lägre arbetslöshet är inte bara visionslöst det är också ansvarslöst.

En sak jag funderat på är också dessa svepande jämförelser med omvärlden där man jämför sig med valfri uppsättning länder i olika frågor. "Bland de bästa" "klarat sig bra" osv när en liten kurva på arbetslösheten i Sverige och Tyskland snabbt visar att vi inte alls klarat krisen särskilt bra - om man väljer att jämföra med Tyskland, lägg till det en a-kassa i strykklass och en av Europas tuffaste sjukförsäkringar så blir bilden en helt annan.
Från LO-ekonomen Torbjörn Hållö på Twitter.

Min poäng är att jämförelser med andra länder är relativt meningslösa i den form regeringen gör dem.
Vore det inte mer smakfullt att sätta andra mål för svensk politik än en europeisk jämförelse, vi bor ju och lever här, ska inte svenska förhållanden mätas med sin egen historik istället för en europeisk utblick. I det perspektivet råder massarbetslöshet, skolkris, social utslagning som inte setts på 80 år, energikris och kommunal ekonomisk härdsmälta.

Agenda, SVT, Exp
Högberg, Jönsson, Moberg

fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

18 mars 2012

Att vara anställningsbar

Vad är det som gör att någon blir anställd?
Det är den fråga som politiker faktiskt måste komma med ett slags svar på för att kunna skapa incitament för fler arbetstillfällen i Sverige.
Vår nuvarande regering har satt alla pengar på ett kort.
De vill göra det billigare att anställa. Folkpartiet vill framförallt se att unga blir billiga att anställa.
När Mats Knutsson i Agenda frågade folkpartiledaren Björklund om varför ungdomsarbetslösheten i Norge och Danmark är lägre än här trots höga ingångslöner så svamlade Björklund om danska lärlingsprogram. Hade Knutsson varit en kaliber mer kritisk journalist kunde han lätt ha följt upp med frågan om vad förklaringen i Norge är.

Att sambandet mellan priset på arbetskraft kontra antalet anställda är svagt kan man ju lätt se på reformen med sänkt arbetsgivaravgift för unga. Det är klart att man kanske hellre anställer en 23-åring än en 27-åring men det är framförallt behovet av personal som styr.
Säljer du 200 enheter med fyra anställda och 230 med fem så är det fortfarande inte lönsamt att anställa den femte.

Kapital saknas inte i det här landet, varken i pengar eller människor. Vad som behövs är tillräckliga incitament för att investera pengarna i landet och en stor del i det är att investera i människors kompetens.

I fredags hade socialdemokraternas partistyrelse överläggningar om jobben. Det kommer förhoppningsvis resultera i att mantrat - Utbildning, utbildning, utbildning kompletteras med en offentlig investeringspolitik, både inom den offentliga ekonomin och den privata. Den ska visa på att vi tror på Sverige och att vi inte är nöjda förrän målen om full sysselsättning och jämställdhet är uppfyllda.

För att vara anställningsbar så måste enligt mig tre saker uppfyllas.
1. Personlig kompetens
2. Behov av arbetskraft
3. Framtidstro

Finns dessa på plats blir fler anställningsbara. Finns bara 2 så faller det. Samhällets uppgift de närmaste åren blir att förbättra utbildningssystemen, framförallt grundskola och gymnasium men naturligtvis även arbetsmarknadsutbildningar och högskolor. Detta måste kombineras med att investeringsutrymmen används till infrastruktur, boende och innovationer.

Jag utesluter inte att det finns ett tillfälligt behov av förstärkningar i den offentliga investeringsbudgeten men det allra bästa sättet att förbättra statens finanser är att statens invånare betalar skatt från arbete. Att företag inte gör det är ett i sammanhanget mindre problem.

Iakttagaren, Parkstugan
Arbetarbladet, GP, Hela Gotland, SVT, SVT

fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik