15 augusti 2012

Ytterligare en påminnelse om politiseringen av staten

I somras tände jag till på Arbetsförmedlingens Generaldirektör Bermudez-Svankvist vilja att istället för att erkänna problem istället vilja skydda Arbetsförmedlingens "varumärke" och regeringen som tillsatt henne.

Nu kommer uppgifter på att man ytterligare har missat sin roll och börjat jobba med opinionsbildning. Inte själva då utan via en PR-byrå eftersom Arbetsförmedlingens 55 personer starka kommunikationsavdelning tydligen inte håller måttet.
33 miljoner kostade det kalaset. Eller om man så vill ungefär 60 st handläggare.

Om ni klagar på slöseri och festande tycker jag att det är klart värt att tänka på att det är den här typen av slöseri som kostar de verkliga pengarna.
Det och att skeppa miljarder till skatteparadis via Carema och liknande företag, sänkt krogmoms, etc. etc.

Alliansfritt Sverige, x 2

fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

1800-tals lösning den bästa för medborgarinflytandet?

Under det pågående kulturkalaset har Göteborgarna fått en möjlighet att tala fritt till den som vill lyssna.
Det har nämligen öppnats ett "Tjôthörn" (Speaker's corner). Tanken är att det ska leva kvar efter kulturkalaset.
Jag kan inte annat än att tycka att det är en charmig men ack så omodern lösning på ett bekymmer som borde vara något politiker dagligen brottas med.


Vi får väl hoppas att detta jippo är en början på att på allvar lyssna på medborgarna i Göteborg. Man undrar ju lite lätt om några politiker från Stadshuset kommer att bänka sig för att lyssna under de upp till två år Tjôthörnet ska vara på plats eller kommer tjôtarna att tala inför tomma läktare?
Jag kan tänka mig att man skulle kunna ge medborgarna fler och lite mer moderna möjligheter att säga sin mening och t.ex. spela in deras tankar och visa inför kommunfullmäktige. Man kanske t.o.m. skulle kunna ladda upp sina tankar till kommunens server så att alla Göteborgare kunde ta del av dem. Men TÄNK om någon säger något olämpligt!
Ser för övrigt att första dagens schemalagda talare är tre kvinnor och fem män. Normalfördelning?

Läs Peter Anderssons hyllning till Carina Moberg
Moberg med Löfven i TV:s morgonsoffa
Annika Högberg om hur man gör rätt för sig
Lena Sommestad om att systemskiftet inte är en synvilla
fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

14 augusti 2012

Mysteriet med trängselskattmissnöjet!

Kära läsare!
Den 1 januari 2013 kommer det att införas trängselskatter i Göteborg. Oavsett man gillar det eller ej.
Det finns rätt många som inte gillar det. En del av dem är väldigt högljudda och väldigt arga och många tror nog att de är fler än de är. Vägvalet, det lokala missnöjespartiet mot beslutet om trängselskatternas införande fick ett jättegenomslag i kommunalvalet 2010 och de är fortfarande arga men även om de sitter i kommunfullmäktige representerar de bara sex av hundra göteborgare, inte 85 av hundra som de själva vill göra gällande.

Jag kan förstå att man inte gillar trängselskatten. Det är en skatt som vissa inte kommer att märka medan andra kommer att märka den väldigt tydligt. Ungefär som dagisavgifter fast mycket mer indirekt. Man betalar en del av det man förväntas nyttja.

Det jag inte förstår är att man riktar missnöjet mot två detaljer där den ena inte går att göra något åt och det andra är ett totalt missförstånd.
Det första missnöjet gäller att det inte blev en folkomröstning om trängselskatt. Något som Göran Johansson lovat men som inte hölls. Det fanns helt enkelt inget läge för en folkomröstning när alla partier utom SD var överens. Lovat är ändå lovat och därför kan jag förstå svekdebatten men jag kan inte förstå kravet på en folkomröstning nu. Att driva frågan om folkomröstning för att säga att man inte vill ha något som redan är klubbat, beslutat, lagfört och igångsatt är i mina ögon ineffektiv men populistisk politik.

Det andra missnöjet rör Socialdemokraterna i Göteborg. Att det på något sätt skulle ha varit Socialdemokraterna i Göteborg som fattat beslutet om trängselskatten när det i själva verket är den ytterst moderatledda regeringen som har tvingat fram den genom sitt krav på regional och lokal medfinansiering. Något ingen socialdemokratisk regering ens drömde om då de beslutade om Älvsborgsbro, Tingstadstunnel och E6-utbyggnad.
Missnöjet borde alltså rikta sig mot Stockholm och Reinfeldt, istället fastnar det i Göteborg, på Anneli Hulthén och Socialdemokraterna.

Med det sagt så måste jag också tillägga att jag tycker att Socialdemokraterna i Göteborg inför valet 2010 valde en feg och obegriplig linje. Man ville inte att valet skulle handla om trängselskatt och valde därför inte att ta debatten med Vägvalet. Vilket lämnade banan öppen för Vägvalet att säga vadsomhelst utan mothugg. Vägvalet är inte ett parti som är jätteintresserat av något annat än att deras fråga framstår så enkel och svartvit som möjligt, därför blev det en fråga om trängselskatt eller ej och orättvisa eller ej, inte om en ny älvförbindelse och en Västlänk eller ingetdera.
Vägvalet fick det med svårighet ihopsydda och i detalj genomgångna paketet att verka som något flexibelt, något som gick att fixa och trixa med och framförallt att frågan om trängselskatt ännu inte var avgjord. Vilket den alltså var och är.

Jag tänkte avsluta med att slänga in en liten brandfackla och det kan hända att det är mina fördomar som spökar här men min känsla är att de som idag är förbannade på trängselskatten är i stort sett de samma som åkt runt med dekaler med "Ny älvförbindelse NU!" på. Nu får de får sin älvförbindelse men det kostar en trängselskatt. Take it or leave it men vänd missnöjet dit det hör hemma. Mot Stockholm. Mot Reinfeldt och mot moderaternas regressiva politik.

AiP
fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

13 augusti 2012

Rätt problem - fel lösning Svenskt Näringsliv i ett nötskal

Så är man tillbaks på jobbet igen. Får börja lite halvrebelliskt genom att ta en bloggpaus.
Jag kan nämligen inte låta bli att kommentera den debattartikel Svenskt Näringslivs chefsekonom Stefan Fölster skrev i DN igår.

Problemet att 320 000 ungdomar eller ca en fjärdedel av alla unga mellan 15-24 är undersysselsatta på olika sätt, antingen genom arbetslöshet eller att de har färre timmar i jobb eller studier än de vill. Väldigt många som har jobb har dessutom inget jobb som de är utbildade till.
Underlaget är en analys av SCB:s Arbetskraftsundersökning och kanske är lite magert rent statistiskt men det väcker hursomhelst viktiga frågor kring hur samhället bör agera för att stärka ungdomars position på arbetsmarknaden.

En del av lösningen som Fölster presenterar är väldigt klok. Yrkeshögskolor ska knytas hårdare till näringslivet. Det är efter detta han börjar vända ryggen mot lösningar som faktiskt skulle gynna individer till lösningar som skulle gynna Svenskt Näringslivs medlemmar.

Det är lägre ingångslöner, en dålig lösning om man inte har en tydlig motprestation i form av utbildning från arbetsgivaren.

Det är sämre anställningsskydd, "mer flexibelt" som Fölster kallar det. En dålig lösning eftersom LAS inte är ett problem för arbetsgivarna, människor behöver mer trygghet på arbetsmarknaden inte mindre.

Det är en privatisering av arbetsförmedlingen, "konkurrensutsättning" kallas det. Att arbetsförmedlingen inte fungerar idag stämmer men det har mer att göra med usla direktiv från regeringen och en svag ledning än själva formen. Att ersätta arbetsförmedlingen med bemanningsföretag kommer inte att ge en tryggare arbetsmarknad för unga.

Fölster avslutar med att kritisera liggande politiska förlsag om t.ex. en höjning av taket i a-kassan. Att han överhuvudtaget tar upp a-kassan och ungdomar i samma andetag är ett typexempel på att man missuppfattat hur svensk arbetsmarknad ser ut. Det är endast 5% av de arbetslösa ungdomarna som får ersättning från a-kassan. Huruvida en låg a-kassa motverkar arbetslöshet eller ej har helt enkelt inte med ekvationen kring ungdomars arbetslöshet och kompetensutveckling att göra.

Vi behöver inte mer av generella avdrag och bidrag till arbetsgivare för att få bukt med ungdomars kompetensbrist och arbetslöshet. Det som behövs är en bättre grundskola och en gymnasieskola som levererar fler examinerade elever. Vi behöver en arbetsförmedling som svarar upp mot individernas behov från första dagen och vi behöver inte minst en politik som satsar på att skapa fler jobb i Sverige, inte bara att göra de befintliga billigare.

Ylva Johansson har också kommenterat Fölsters artikel liksom Göran Johansson och Martin Moberg

fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

9 augusti 2012

Arbetsförmedlingens misslyckande är regeringens fel!

Ylva Johansson, i mina ögon sommarens lysande socialdemokratiska stjärna, skriver idag (9 aug) ett debattinlägg i SvD som på pricken pekar ut misslyckandet med den borgerliga regeringens arbetsmarknadspolitik.
"Det är inte längre arbetsförmedlarna som i möte med den arbetssökande avgör vilka insatser som är lämpliga – det är detaljerat reglerat vem som kan få vilken åtgärd och efter hur lång tid i arbetslöshet. Dessutom har regeringen satt i system att arbetslösa ska vänta på åtgärder. I stället för att ge hjälp från första dagen blir många åtgärder tillgängliga först efter lång tid. Allt mer av arbetsförmedlarnas tid går åt till att kontrollera de arbetssökande. Åtgärderna är mer utformade för att sätta press på de arbetssökande än för att rusta dem för att kunna ta de lediga jobb som finns. Arbetsförmedlingens egen utvärdering visar att hälften av de långtidsarbetslösa lämnas helt utan insatser. Antalet anvisningar till jobb är ”ytterst få”."
Det är självklart så att ju tidigare insats en arbetslös får desto större är möjligheten att snabbt få ett jobb igen, ju mer anpassad insatsen är efter individens behov, desto större är chansen att det blir ett bra jobb. I kombination med en restaurerad a-kassa skulle Arbetsförmedlingen kunna vara en viktig aktör vid omställning. Idag är inskrivningen mest ett tvång för att få a-kassa. Av alla anställningar i Sverige har arbetsförmedlingen varit inblandade i ca 12 % (2009).

Att regeringen tack vare sina rigida direktiv dessutom plockar tillbaks miljarder från Arbetsförmedlingen till statskassan är ytterligare en uppseendeväckande detalj.

Jag är helt övertygad om att regeringen inom kort kommer att föreslå en privatisering av arbetsförmedlingen (för att öka effektiviteten) och att man därmed ytterligare backar bort från möjligheten att faktiskt underlätta för människor att få ett nytt jobb. Det ska vara individens ansvar att vara "anställningsbar" antingen via utbildning eller låg lön. Att staten skulle tjäna på att färre människor är arbetslösa verkar inte vara något som påverkar detta starkt ideologiska tankemönster.

En reform av arbetsförmedlingens arbete och deras syn på sitt uppdrag är av största vikt, inte minst för de alltfler långtidsarbetslösa som nu lämnas i sticket i den ironiskt betitlade "jobb och utvecklingsgarantin" där det enda du är garanterad är usla villkor.

Göran Johansson,

fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik