Det är inte bara ditt fel Håkan Juholt.

Det är mitt fel, säger Håkan Juholt om det rekordlåga förtroendet och det urusla opinionsläget.

Ja det är det Håkan. Samtidigt så är det inte bara ditt fel.


Du leder ett parti som är helt handlingsförlamat, en kampanj mot barnfattigdom rullar igång idag där timingen kan väl antingen ses som katastrofal eller perfekt men där man åtminstone inte kan påstå att partifunktionärerna får gå ut med råg i ryggen.
Återigen består dessutom kampanjen mer av att göra saker än att vilja saker. Vi ska knacka dörr, vara utåtriktade, ha öppna möten, det är klart vi ska. 
- Vad ska vi prata om? 
 -Barnfattigdom. 
- Ok, vad ska vi säga?
- Att vi är mot.
- Vad ska vi göra åt det? 
- Vi måste ha en socialdemokratisk regering! 
- Ok, men vad ska vi faktiskt, praktiskt göra åt barnfattigdomen?
- Vad ska vi faktiskt praktiskt göra åt arbetslösheten?
- Vad ska vi faktiskt praktiskt göra för att förbättra kommunernas och landstingens verksamheter?
- Hur ska vi möta de ökade kraven i arbetslivet?
- Vad ska vi göra åt att ungdomar i Sverige ofta mår dåligt psykiskt och är stressade?


Den skuggbudget vi lade för en knapp månad sen var i stora delar bra (infrastruktur, utbildning) men samtidigt hade den stora brister och framförallt präglades den av en ovillighet att stå på egna ben. Den lutade sig fast mot regeringens politik och relaterade väldigt mycket till den. Onödigt mycket för att vara den första oppositionsbudgeten i en mandatperiod.
Ett exempel som Gunilla Källenius tar upp är biståndsbudgeten där vi accepterar en bokföringsteknisk detalj för att föra en miljard från bistånd till den generella potten.
Ett annat, mindre viktigt,  är det modifierade RUT-avdraget.


Sluta res runt och få förlåtelse Håkan Juholt. Lås istället in dig på din kammare med Marika Lindgren Åsbrink och några till och kom inte ut förrän ni börjat göra en egen politik och vet vad ni ska säga om den. De breda penseldragen lovar att detaljerna kommer bli bra, dags att börja visa upp dem nu. Otåligheten är stor inom partiet, utanför partiet växer enbart ointresset för våra förslag.


Många har kommenterat dagens opinionsmätning, bl.a. Peter Andersson, Alexandra Einerstam, Johan Westerholm, Kristian Krassman, Peter Johansson

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Om barnperspektivet som det enda möjliga.

"Och skrika ska mitt lilla barn få göra - för skrik det tycker jag om att höra." - Jojje Wadenius

I många inlägg har jag skrivit om det fruktansvärda slöseri vi håller på med  i vårt samhälle. Vi slösar med vår gemensamma framtid.

I Göteborgs kommunfullmäktiges gällande, socialdemokratiska, budgets tredje stycke står det att

"Till detta vill vi lägga ett barnperspektiv på politiken. Men det menar vi  bland annat att konsekvenser för barn ska analyseras och vägas in inför alla  viktigare beslut på samma sätt som vi har börjat göra när det gäller  konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och män. Om vår stad är en  bra plats på jorden för barn och ungdomar att växa upp på behöver vi inte  känna någon oro för framtiden. Människor som får mogna till vuxenskap i trygghet och kan förverkliga sin potential är den bästa grunden för ett gott och framgångsrikt samhälle. En stad där barn mår bra är en bra stad också för de vuxna att leva i." 

För mig innebär detta att den satsning vi i Göteborg gör på att bygga ut antalet platser i barnomsorgen med ca 30% och det uttalade målet är att barngrupperna ska bli mindre är en självklarhet. Jag beklagar att det inte blivit gjort i den takt Göteborgs uppväxande släkte hade behövt något som bl.a. avspeglas i skolornas ojämlika förmåga att utbilda elever till godkända betyg.

När jag pratar med personer som på olika sätt är inblandade i socialtjänst och skola så är det en sak som återkommer, det behövs tidiga åtgärder för att hjälpa och stötta de barn som riskerar att hamna snett. Det innebär att förskolorna har tillräckliga resurser för att göra skillnad för de barn som behöver det. Egentligen betyder det också att den regel om att barn till arbetslösa får mindre tid i förskolan, en regel som ser olika ut från kommun till kommun, är kontraproduktiv i förhållande till samhällsekonomin.

Det jag har fått höra är röster ur verksamheter som hanterar barn med sociala och kognitiva problem och kanske inte de mest objektiva så därför är det skönt att via forskningen se att de vet vad de pratar om. Tankeverksamheten inom Arbetarrörelsen i Göteborg har i veckan publicerat en rapport med internationell forskning av Gösta Esping Andersen som visar sambandet mellan tidig och god barnomsorg och kognitiv förmåga, speciellt hos barn som är socialt utsatta.

Varför är nu detta så viktigt? På lång sikt är det inte bara en fråga om individens chanser, vilket naturligtvis borde vara tillräckligt. Det är dessutom en fråga för den sociala sammanhållningen i samhället och samhällsekonomin.
Den enskilt viktigaste faktorn för att få ett jobb är att klara grundskolan och få gymnasiebehörighet. Det är klart att det finns vägar för de som inte klarar grundskolan men de är smala och osäkra. För många innebär skolans misslyckande en framtid i social utsatthet.
Esping-Andersen visar att vi för att minska skolans möjligheter att misslyckas ska satsa ännu hårdare på kvaliteten i förskolan och att försöka få de barn som behöver förskolan att också gå där.

Två hårda förslag på detta.
1. Avgiftsfri och obegränsad barnomsorg inom förskolan för barn till arbetslösa.
2. Fortsätt med en nationell satsning på minskade barngrupper i förskolan och låt den innefatta grundskolans tre lägsta årskurser.

Det är två väldigt enkla förslag för att förbättra samhällsekonomin om 15 år. Att påstå att detta är dyrt är absurt, vi har helt enkelt inte råd att låta bli.

Om vi väljer att låta bli att satsa på barnen så kommer en faktor att vara den allt överskuggande för barnens framtid - föräldrarnas utbildningsnivå. I min värld är det inte rimligt oavsett om du är socialist eller nyliberal. Var och en ska väl kunna vara sin egen lyckas smed?

Näringslivet och pensionärerna har både finansiellt och röst-starka organisationer. Barnen kan bara lita på andra. Därför är barnperspektivet det enda möjliga för att i längden utveckla det här samhället.
Det är dags nu.

Fanny Johansson om att utan visioner står vi still.
SR, Exp

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Så här svårt är det att förändra en organisation

Under de många år jag jobbade som projektledare inom idrottsrörelsen lyckades jag plocka upp ett och annat som kan vara lite matnyttigt när man översätter det till organisationsteori eller andra "walks of life". 

En sån sak är detta: När man tränar in en skottrörelse i basket (läs golfsving om det passar bättre) så brukar man säga att det krävs ca 1000 repetitioner för en nybörjare att öva in den tekniken. Om man sen  vill ändra den inövade tekniken, den kanske har blivit omodern, så krävs det 10 000 repetitioner. Det är alltså 9 000 gånger svårare att förändra än att lära nytt.

För att återvända till det jag oftast skriver om här på bloggen, så innebär det att förändra en organisation som, mer eller mindre, gjort på ett sätt i decennier, kräver antingen stor målmedvetenhet och ett massivt arbete eller mycket tid. 
I dagens läge känns inte det andra alternativet som om det överhuvudtaget existerar. Det som återstår är alltså något som jag inte riktigt känner att det finns. Målmedvetenhet, jodå, hårt arbete, nja. 



Vi gör i partiet när vi ska förändra något precis som jag föreställer mig att man "alltid" gjort. Vi låter olika former av beslutande organ tillsätta olika typer av arbetsgrupper som ska lämna förslag till det beslutande organet och där det sedan skall verkställas en eventuell förändring i organisationen.


I det läge där vi, faktiskt, inte har något att förlora borde partiet i stället för att vara en kittel av olika arbetsgrupper vara en explosion av experiment. 
Det är görkul att Norrtälje AK inom kort sjösätter en virtuell s-förening. Finns det fler exempel på satsningar som är innovativa och moderna? Inte har vi fått ta del av dem via hemsidan t.ex.
Tänker återigen lansera ett förslag som är oerhört enkelt att genomföra och som kräver ett minimum av organisation men som skulle öppna partiet för tankar utifrån.
En modererad chat på 30 minuter i veckan med toppföreträdare. Det ger inga faktiska resultat men tvingar några att lyssna på andra röster än de vanliga. Vi kan visa partiledningen att omvärlden inte är en ond plats utan nyfiken och välvillig.


Organisationsutredningen öppnade förvisso ett diskussionsforum på Facebook men det är ytterligare en "källa" som man ska samla "synpunkter" från när man sammanställer ett förslag till partistyrelsen inför kongressen 2013, som dessutom närmar sig oerhört fort. Dialogen finns men konstruktiviteten i diskussionen är inte särskilt stor.


Vad jag vill se från lokala och centrala ledningar är istället uppmuntran till försök med ny verksamhet. Jag är säker på att idéerna finns men ny verksamhet kräver en annorlunda process. Finns det verkshöjd för det i partidistriktens styrelser? Tål vår tjänstemans-stinna organisation att bli utmanad, att släppa kontrollen. Det är dessutom bråttom. Vad gör vi för att skynda på processer inför kongressen 2013? Där ska ju inte bara politik fastställas utan även organisation.


Som sagt, för att förändra en organisation och den organisation som jag verkar i behöver förändras, tro mig, så krävs inte bara målmedvetenhet utan också, på riktigt, högt i tak och mycket hårt arbete. Orkar vi det till 2014? Tyvärr blir jag mer och mer tveksam för varje dag som rullar på.


Läs Peter Högberg som vill dammsuga och Johan Westerholms kontaktannons. Läs även Roger Jönsson(s) som vill sluta att jaga väljare och förvalta.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Partiets position; pragmatism!?

I den ibland påfallande trånga socialdemokratiska delen av bloggosfären finns ett slags behov av att positionera andra på skalan vänster- högersosse. 

Det vi socialdemokrater vill är väl ändå ganska klart oberoende av sådana graderingar? Vi vill ha ett samhälle bortom nästa bokslut där alla har samma livschanser och lever i en trygg värld med frihet att förverkliga sina drömmar.


Jag har därför ett förslag nu för att nå bortom låsningar i position för att nå lösningar i politik. Låt oss vara pragmatiska.
Vi kan säkert vara överens om att vad vi än gör så är sällan en sak den enda lösningen på ett problem. För det mest akuta samhällsproblemet av alla, arbetslösheten, finns det inte ett rätt sätt att hantera det. Ett större bekymmer i sammanhanget är att vi faktiskt inte vet vilka sätt som bäst reducerar arbetslösheten och det kanske är olika åtgärder som ska till i olika delar av landet, olika åtgärder som ska till i början av arbetet och andra som fungerar bättre lite längre fram.


Innebär detta då att vi inte kan skapa en politik utan känna oss besegrade av problemet?
Självklart inte.
Istället ska vi fastslå vissa grundläggande principer som jag tror att alla sossar kan köpa. Vi ska konkurrera med utbildning, kreativitet, flexibilitet i produktion och hög kvalitet. Hellre högre lön än lägre skatt.
Det ska vara en självklarhet med en fysiskt och psykiskt bra arbetsmiljö, goda möjligheter till fortbildning och validering. Vi ser hellre att vinst investeras i verksamhet och personal än i riskkapitalbolag i skatteparadis.


Utifrån dessa grunder kan vi sen försöka hitta ett batteri med åtgärder för att komma åt olika problem med arbetslösheten och skapa förutsättningar för att fler ska få jobb. De som inte funkar lägger vi ner och finner nya, de som funkar satsar vi hårt på.
Det här förhållningssättet kräver något som vi idag saknar inom den svenska socialdemokratin. Självförtroende. Vi behöver säga tydligare att vi vet att vi kommer att klara arbetslösheten, eftersom vi måste klara den.


Personligen är jag svag för lösningar som inbegriper stöd som följer med den arbetslöse eller studerande istället för stöd direkt till arbetsgivaren.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Krama en moderat!

Vi har ju i dagarna fått ett livs levande exempel på hur svårt det kan med det här lilla begreppet empati för den moderate riksdagsledamoten Isabella Jernbeck.

”Fattigdom förknippar jag med Afrika”. 
””Har du prövat hur det är att leva på socialbidrag under lång tid? Har du prövat att gå runt på 5 – 6 000 kr i månaden?” frågar jag.
”Ja men herregud”, säger Isabella, ”på de inkomstnivåerna är det ju ingen som ligger under någon längre tid. Det är ju bara en övergående fas!”

Med tanke på den moderatledda regeringens politik finns goda skäl att tro att fler i regeringspartiet lider av empatiutmaningar. Tobias Billström har ju också visat stora bekymmer på området.
Nu har jag en lösning på de mest akuta bevisen på bristande empati.
Forskaren Paul Zak (a.k.a Dr Love) har nämligen forskat på hur man kan öka människors förtroende för varandra, något som hänger tätt samman med hur man behandlar okända människor och förmågan att sätta sig in i andra personers situation dvs. empati.
När hormonet oxytocin utsöndras i kropp och hjärna så blir man nämligen mer benägen att lita på andra, mer pålitlig och visar större empatisk förmåga.
Zak har därför skrivit ut ett snabbt recept till alla för att öka oxytocin-nivån på ett mycket enkelt sätt. 8 kramar om dagen är det som gäller.
Så om du ser en moderat eller en annan regeringsföreträdare, var inte blyg, ge dem en kram så ska du se att det snart blir en mänskligare politik. När det gäller socialdemokrater är jag inte ett dugg orolig, här är nog snarare infektionsspridning efter alltför utbrett kramande en fara.
Vill ni själva se Paul Zak kan ni göra det här (eller strax nedanför här):

Kram!

Martin Moberg om moderaten Unsgaards bristande empati. Peter Johansson om Reinfeldts förmåga att tala utan att handla. Samme Johansson om moderaten Lena Asplunds bristande känsla för mänskliga rättigheter. Tomas Tobé i Dagens Arena med traditionellt moderat bristande empati med arbetslösa.
Dan Josefsson i Aftonbladet om Jernbecks järnhårdhet.
fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se