Nedanstående som idag publiceras i Ny Tid Göteborg, skrevs för några veckor sedan. En hel del tecken har flutit över skärmarna sen dess men inlägget är fortfarande aktuellt. Det är en kritik mot att vi inte orkar vara i opposition mot oss själva i de städer vi styr.
Senast idag attackerades kommunalrådet med ansvar för förskolan Robert Hammarstrand (oförtjänt) hårt i Göteborgs-Posten. Det var nog sista chansen för dem att hoppa på oss för detta eftersom vi gör en otrolig satsning på förskolan i Göteborg just nu men i sak har GP rätt. Det har tagit alldeles för lång tid att komma till rätta med köerna i förskolan.
Hördu, vill verkligen att du läser artikeln nedan men medan jag fortfarande har din uppmärksammhet, missa inte Susanna Alakoski i Aftonbladet idag, hon anklagar Reinfeldt för hemlösheten. Ansvaret är inte bara Reinfeldts, hemlösa finns också i kommuner som styrs av (s).
Till artikeln i Ny tid:
Vi måste sluta acceptera missförhållanden bara för att det är vi som har makten och ansvarar för budgeten i staden, skriver Staffan Lindström.
På ett partimöte för en månad sedan pratades det klokt om styrelse och medlemmar utifrån en modell byggd på en idrottsförening. Efteråt såg jag filmen ”Fotbollens sista proletärer” om 1980-talets IFK Göteborg. Det var ett idrottslag byggt på den svenska modellen.
Det som kännetecknade både lag och nation var självförtroende. Även när krisen var ett faktum jobbade man vidare. Målet var jämlikhet och det gick inte att flytta. Detta självförtroende ska vi ta med in i partiföreningarna. Det finns utmärkta skäl att tro att den svenska modellen kommer att fungera även i framtiden.
Detta beror i stort sett på en sak: Jämlikhet är bra. Att hävda att jämställdhet och utjämnade livschanser är omodernt är inte något som ens propagandaministern Per Schlingmann (M) ska få gå i land med.
Socialdemokrati är modernt, både med och utan mellanslag. Det smärtar i mig varje gång våra företrädare väljer att spela på en nyliberal planhalva, att prata om skattesänkningar i stället för investeringsbehov, om storstadens medelklass i stället för om människor i Sverige och världen.
Socialdemokrati är modernt, både med och utan mellanslag. Det smärtar i mig varje gång våra företrädare väljer att spela på en nyliberal planhalva, att prata om skattesänkningar i stället för investeringsbehov, om storstadens medelklass i stället för om människor i Sverige och världen.
GO(S)-helgen på Knarrholmen i september blev en manifestation av det bästa som Socialdemokraterna kan uppbringa. En liten ideell grupp har jobbat hårt för att erbjuda många både kunskap och gemenskap som förhoppningsvis kan ge extra kraft för att orka driva socialdemokratisk politik även på lokal nivå.
Jag ser i min vardag hur lätt det blir att SDN blir en rapportpunkt på styrelse- eller medlemsmöte i stället för att vara den största angelägenheten som finns för föreningens medlemmar. Det är i det lokala arbetet som vår största chans att påverka finns. Det är för att påverka som de flesta väljer att bli politiskt aktiva, alltså bör vi jobba lokalt för att engagera våra medlemmar och flera. Ingen svår ekvation.
Att vara socialdemokrat i vardagen innebär att vi måste brottas med två saker. Det första är den dåliga vanan att acceptera utpräglade missförhållanden för att det är vi som har makten och ansvarar för budgeten i staden.
Att vara socialdemokrat i vardagen innebär att vi måste brottas med två saker. Det första är den dåliga vanan att acceptera utpräglade missförhållanden för att det är vi som har makten och ansvarar för budgeten i staden.
Det andra är att vi har en förmåga att kompromissa oss till samförståndets spökvatten (vatten med en droppe mjölk) för att undvika en konflikt med politiska motståndare eller förvaltningsledning. Vi vill inte uttala komplicerade ståndpunkter mot populistiska. Vi tiger i stället.
Jag tror på stort allvar att vi skulle tjäna på att vara mindre konflikträdda. Jag vet att jag alltid tänker till lite extra när jag får en kritisk kommentar på min blogg. Konstruktivitet är viktigt, självklart, men att bara leda utan en stark vilja till att förbättra, i vår riktning, sänker engagemanget och skapar ett samförståndets tyranni.
Jag tror på stort allvar att vi skulle tjäna på att vara mindre konflikträdda. Jag vet att jag alltid tänker till lite extra när jag får en kritisk kommentar på min blogg. Konstruktivitet är viktigt, självklart, men att bara leda utan en stark vilja till att förbättra, i vår riktning, sänker engagemanget och skapar ett samförståndets tyranni.
Jag hoppas att socialdemokratin under de närmaste åren kommer att vara den ideologi som stolt kliver in i människors vardag och visar vilja att förändra grundtonen, från egennytta för egennyttans skull till allmännytta för egennyttans skull.
Bloggat idag har Marta Axner om de moderata visionerna, Martin Moberg om Juholt i Blekinge, Löntagarbloggen om en satsning mot arbetslivet, Ett hjärta rött om politik som grym teater, Röda Berget om att högern drar ner sina egna brallor
LO-tidningen om att S vill satsa på arbetsmiljön. GP
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar