Jodå, skillnaderna mellan rik och fattig ökar.
Även om man som Reinfeldt menar att "vanligt folk" procentuellt blivit mer rikligt belönad av regeringen om man tjänar lite pengar så har man i pengar ökat skillnaderna, inte bara i inkomst utan också i disponibel inkomst, dvs konsumtionsutrymmet desto mer.
Den regering vi har har just nu har ingen önskan att förändra det mönster som nu förstärkts. Tvärtom tror man att det är individers vilja/tvång att lyckas som är det viktigaste skälet till deras framgång eller brist på framgång. Även sjukdom kan tydligen räknas in via någon slags calvinistisk princip att den som blir sjuk har syndat.
När man vill tillräckligt mycket så anser tydligen regeringen att samhället mirakulöst nog har en fungerande struktur för utbildning, matchning på arbetsmarknaden, rehab, bostäder och infrastruktur. Det är märkligt hur individers vilja att arbeta ska kunna åstadkomma detta.
Jag har klippt ut en del av en graf från
dagens intressanta reportage i SVD:, den visar på utvecklingen av disponibel inkomst mellan inkomstgrupper de senaste 20 åren.
Här ska genast tilläggas att socialdemokratiska regeringar har ingått i det gäng som förstärkt skillnaderna mellan hög och låginkomsttagare efter 1994. Tempot har dock förstärkts kraftigt sedan 2006.
Nå, vad är då konsekvensen av detta?
Kraftigt försämrade socialförsäkringar (eller bidrag som statsministern numera kallar dem) är en sak.
Ett samhälleligt fokus på att försöka nå status via matriell välfärd en annan.
"– Det ställer till det för en del barnfamiljer när normaliteten flyttas uppåt. Även om de fattiga inte blivit fattigare så är det svårare att hänga med i det som anses vara självklart och normalt för alla andra. Vi har en alltmer konsumtionsbaserad vardag som gör att man måste ha vissa prylar, till exempel kunna kommunicera med jämnåriga via olika medier som kostar pengar, säger Tapio Salonen, professor i socialt arbete vid Malmö högskola." SvD
Tyvärr finns ingen enkel väg ur denna fälla men det här är ett mönster som känns igen i alla delar av samhället och min övertygelse är att för att minska skillnader i t.ex. skolresultat och arbetslöshet pga socioekonomisk bakgrund så måste vi också se till att den socioekonomiska bakgrunden blir mer jämlik.
Hur vi ska åstadkomma minskade inkomstskillnader? Det finns två sätt. Att de som tjänar minst börjar tjäna mer och att de som tjänar mest börjar tjäna mindre. Jag tror i första hand på den första modellen och den förutsätter också att löneökningarna under lång tid kommer i de yrken som idag har låg status, höga sjukskrivningstal, hög stress och dåligt medinflytande. De s.k. kvinnoyrkena.
Här har inte minst SKL en nyckelroll att spela men det uppdraget har de inte fått och kommer inte att få under en borgerlig majoritet.
Social aktion och
Satyagraha om inkomstskillnader
Högberg och
Moberg om sprickan i välfärden
