Mörker

I brist på egna ord så lånar jag en dikt från en av förra seklets stora Mr Charles Bukowski. De beskriver väl mina känslor för denna vecka i november 2010.

Charles Bukowski, 214 dikter, 

Nordstedts förlag, 1995

Mörker
mörkret faller över Mänskligheten
och ansikten blir till förfärliga
ting
som begärt mer än vad här fanns.

alla våra dagar tatueras av
oväntade
skymfer -en del
katastrofala, andra
inte fullt
lika illa
men processen är
tröttande och
kontinuerlig.
förslitningen härskar.
de flesta
ger efter
och lämnar
tomrum där
människor borde
finnas.

våra vägvisare, våra
lärosäten,
staten, media och The
American Way
har
förlett och bedragit
massorna
som tryckts ner
av andefattigdomen i
den förhärskande
drömmen.

de hade ingen
aning om
att framgång eller seger eller
turen eller
vad farao ni
önskar kalla
det
inte undgår
och till och med behöver
sina nederlag.

det är bara återhämtningen och
att streta vidare
som ger substans
åt vår magi som
kan tänkas
växa fram.

och nu
när vi bereder oss att
förgöra oss själva
återstår mycket lite att
döda

vilket gör tragedin
mindre och större
mycket
större.
(övers. Einar Heckscher)

Hoppet finns som vanligt hos Håkan Hellström "man måste dö några gånger innan man kan leva"
annars vill jag tipsa om GP som har en förhållandevis nyanserad rapportering och spekulationsnivå i fallet Socialdemokratiska arbetarepartiet t.om. på debattsidan.
Fler bloggar hos Netroots. Öppen eftervalsanalys hos Öppna Kriskommissionen, även på Facebook.

Dags att skruva ner volymen

Tonläget är minst sagt högt i div artiklar och utspel just nu, Socialdemokraternas framtid står på spel.
Partiet är på väg att dö säger någon, en annan säger att vi är ett dinosaurieparti.
Samtidigt säger professor Bo Rothstein att förutsättningarna för socialdemokrati är ganska bra just nu. Katrine Kielos pekar också på det bristande självförtroendet.
Vi har en tidlös ideologi och många saker har blivit mycket bättre, t.ex. individperspektivet, säger jag.
Det som saknas är självförtroende och lite tryck i stålet.
Om (s) bestämmer sig för att vara en kraft så har vi fortfarande 100 000 medlemmar som snabbt kan bli fler, vi har smarta och slagkraftiga personer i gräsrots och nätrotsled som kan engagera medlemmarna.
Vad jag vill se nu är ett parti som istället för att titta på vilka personer som ska göra jobbet är att se vilka förändringar i strukturer, i arbetssätt och kulturer som måste göras. Claes Krantz har funderat vidare på detta. Vad har varje enskild medlem för ansvar? Är det ok att sitta hemma och muttra om de i Stockholm, eller kan man göra något på sin nivå, på sin plats? Vad behöver vi förändra i Göteborg, i kretsen, i Frölundaföreningen för att nå fler människor.
Vi har saker att säga, det tenderar bara att antingen bli för intetsägande eller för smått i tanken, för praktiskt.
Sen finns det utan tvivel en lång resa att göra för att möta tidens anda men jag är rädd för att vi börjar tappa vår intellektuella bas, 20 år av Timbropropaganda sätter sina spår även i våra tankar. Daniel Suhonen skriver mycket bra om det om än inte så nedtonat på SvD Brännpunkt idag.
Så min uppmaning är att det är dags att kasta av sig filten av andras (som inte vill oss väl) bild av världen, tro på våra grundstenar om frihet, jämlikhet, broderskap och få med hållbarhet på tribunen. Sen kan vi prata med medborgarna om att vi vill bygga ett Sverige där allas lika värde inte bara är ord på läpparna utan en realitet utifrån den politik vi för med reformer som gynnar massorna.
Lästips:
Alexandra har redan tröttnat på interna strider.
Annika njuter av Katrine Kielos.
Rebella saknar visioner.
Martin efterlyser ideologi och värderingar
Peter A sammanfattar gårdagen.
Mer om socialdemokraternas turbulenta dag på Netroots, mer eftervalsanalys på Öppna kriskommisionen på blogg och Facebookgrupp

Vad vi kan göra nu

"When you find yourself in times of trouble...let it be", Beatles lyckas pricka en taoistisk visdom, om vi inte handlar så kommer problemet att lösa sig, med tiden.

Nu tror jag tyvärr inte att det stämmer på SAP men jag har en idé om att vi gör problemet större än vad det är.
Ja vi är i kris och behöver en ideologisk nystart och därmed en ny praktisk politik, antagligen också nya företrädare.
Däremot så tycker jag inte att krisen är det enda, eller ens det viktigaste vi ska göra nu. Jag tror att vägen framåt går via en utåtrörelse istället för en intern process. Det är oerhört enkelt att nu beskåda sin navel ur olika vinklar. Jag vill därför nu rekommendera alla oss som är lite tröga att ta steget utanför partiets väggar och delta i samhällslivet. Ta del av forskning, kultur och journalistik som inte nödvändigtvis handlar om arbetarrörelsen, valresultatet eller politik (men som någon sa -allt är politik).
Anna Johansson och Ardalan Shekarabi skrev på DN igår, före kaoset bröt ut, om att vi måste veta hur världen ser ut och jag tycker vi ska ta dem på orden.
En bloggare som fungerar som en slags fyrbåk för mig är Lena Sommestad som igår skrev om ideologi och idag om politikens möjliga innehåll.
Jag säger det igen, om vi ska lyckas hitta framåt så måste alla förslag bottna i hur de skapar jämliket och vilka de långsiktiga ekologiska och sociala effekterna är, saknar vi detta fokus blir det lätt nya riktade momssänkningar för att eventuellt sänka folks lunchkostnader som är resultatet. Inte en hel politik.
Andra bloggare som vill koncentrera sig på politiken är Hbt-sossen, Peter Högberg och Martin Moberg.
Vill ni ta en första utblick rekommenderas www.gapminder.org där världens utveckling beskrivs i bubblor.

Perspektiven jag saknar

Vill gärna tro att många kommer minnas 101110 som vändpunkten. Dagen då vi fick ledning på partiet igen och återtog lite förlorat självförtroende. Alternativet är att det är dagen då partiet rämnade. Här är hela Rapports intervju med Mona Sahlin, inte bara det som sändes på TV.

Själv har jag bestämt att jag går vidare nu, ska undvika infekterande (ja du läste rätt) personkonflikter och spekulationer kring partiets ledning tills den dagen kommer om ett halvår sådär.
Nu blir det förhoppningsvis politiken i fokus.
De perspektiv jag saknar helt i min utblick i dag är politikområdena miljö och utrikespolitik (utanför Afghanistan).
Här har vi inom socialdemokratin diametralt skiljda utgångspunkter.
Noviser på miljöpolitik men ärrade veteraner på utrikespolitik. För mig signalerar dessa frågor att vi har en större vision än att sänka arbetslösheten, även om det självklart är viktigt. Vi vill att fler än vi i Sverige ska ha det bra och vi vill att våra efterlevande ska ha lika goda förutsättningar som vi har, på alla plan.
Tyvärr känns den s-märkta blicken vara fäst på skospetsarna just nu, även om vi har tappat en del väljare så är fortfarande 3 av 10 sossar och de förväntar sig nog en offensiv oppositionspolitik även om den bara är polemisk i stunden.
Vi kan nöja oss med att vara emot regeringen ett knappt år nu, sen är vi klara att presentera nya idéer och politiska program för socialdemokratin efter nästa sommar. Då hoppas jag att miljöfrågorna och utrikespolitiken intar en viktig roll.
Andra som vill tona ner personfrågorna är Rebellabloggen och Peter Johansson på Röda Berget.
Mer om socialdemokraternas turbulenta dag på Netroots, mer eftervalsanalys på Öppna kriskommisionen på blogg och Facebookgrupp.

Nu börjar vi närma oss (S)aken

Nu är det fart i den socialdemokratiska förändringen, det är diskussion om att ställa sin plats till förfogande här och det ställs på DN debatt frågor om partiets framtid här från kriskommissionens ledare. Öppna kriskommissionen har kommit lite längre och presenterat ett organisationsdokument här.
Nu börjar det snart bli dags att se Saken i vitögat. Det här projektet, att förändra SAP och förnya den socialdemokratiska politiken på en gång blir en oerhört tuff kamp.
Det vi slåss mot är traditioner, personlig prestige och personlig vinning, vem som bestämmer och hur man bestämmer, vem som leder och vem som kommer efter.
Även om vi lyckas reda ut dessa organisatoriska och relationsmässiga knutar så finns det en oerhört tuff utmaning till att ta sig an. Den politik vi vill göra samhället bättre med.

Dags att återuppta samhällsbygget.

Inte vinna valet med. Göra samhället bättre med. Återuppta det stora samhällsbyggarprojektet. Reformer som förbättrar livet för de flesta. Refromer som motverkar klimatförändringar och miljöförstöring. Reformer som skapar framtidstro och förutsättningar för utveckling för individer, företag, organisationer och samhälle.
Min bild är inte klar och inte sann men det jag ser för mig är faktiskt ett mer kärleksfullt samhälle. Vi ska finna vägar som utesluter våld som alternativ i det internationella samarbetet. Vi ska koncentrera oss på barnens viktiga uppväxtår för att förhindra att hårdheten och prestationskraven tar död på glädje och kreativitet.
Om jag fick välja tre reformområden som jag skulle gå in stenhårt för så är det
1. Miljö och klimat
2. Utbildningsväsende från förskola till universitet och vuxenutbildning
3. Näringslivsutveckling, gärna med de två första i synfältet och definitivt med annat än börsföretagens vinster som viktigaste drivkraft.
Allt skall byggas på jämlikhet som viktigaste princip och allt kommer att syfta till att de flesta ska få bättre liv, inte nödvändigtvis i form av konsumtionsutrymme då det är ett dåligt mått när man vill ha ett lyckligt samhälle.
Jag tror inte för ett ögonblick att vi kan sluta diskutera organisation, ideologi och personer bara för att jag tycker det är dags att prata politik men jag tror att vi behöver ny luft i debatten och för min del finns luften i framåtsträvan mot ett bättre samhälle.
Andra som kommenterar förändringen inom socialdemokratin hittar ni på Netroots, idag har jag fastnat för
Johan Westerholm, Peter Andersson, Peter Johansson Bengt Silfverstrand, Lena Sommestad, Peter Högberg, Martin Moberg, Annika Högberg
Läs också LO-bloggen om kampen mot glömskan och titta in på Öppna kriskommisssionens hemsida.
SVT om bloggarnas reaktioner på dagens DN Debatt artikel här.