Driftsformens tveksamma betydelse

Jag har i ett flertal samtal de senaste dagarna hamnat i diskussion om driftsformer. Är Socialdemokraternas förslag tillräckligt eller ska vinster i välfärden förbjudas kort och gott, vore det bra med kontrakt av Björklunds modell osv.

Jag måste erkänna att jag ändå är relativt oberörd av denna diskussion.
Anledningen till att alternativa driftsformer skall få finnas även i framtiden är som jag ser det två.
1. Alternativa metoder, pedagogiker etc kan ofta drivas bättre av annan huvudman än kommunen.
2. Avskiljda verksamheter - rent privata - där den som har råd kan få plats.
Jag vill inte förbjuda någon av dem men jag vill bara ge offentligt stöd till den verksamhet som kompletterar den offentliga, inte den som finns till för en välbeställd elit. 
Så långt är jag väl knappast kontroversiell?


Något mer kontroversiell är jag nog när jag menar att privata alternativ och privat drift aldrig hade lyckats att framställa sig som det kvalitetsmässigt bästa alternativet om den offentliga verksamheten hade fungerat tillräckligt bra.
Att människor inte litat på att den offentliga vården, skolan eller omsorgen varit pålitlig och kvalitetsmässigt ok är ju någonstans anledningen till efterfrågan av privata alternativ. 


Vad kan då anledningen vara att kommunala verksamheter inte hållit tillräckligt hög kvalitet? Eller är det bara en borgerlig myt att de inte gjort det? Har kommunal byråkrati aldrig varit ett problem?
Min fråga är istället; vad ska vi göra för att skapa en offentlig verksamhet som gör privata alternativ överflödiga?
Jag tror på fullaste allvar att det i stor utsträckning är en organisatorisk fråga. 
Det är min övertygelse att kvalitetssäkring och likriktning är fel väg. Jag är helt övertygad om att det lokala intiativet, den lokala organisationen och den lokala särprägeln är rätt väg att gå. Att låta personalen närmast medborgarna vara mer involverad i all form av planering, organisering och utveckling. 


Vi fick i SDN en rapport från ett vårdhem på Tjörn där man körde något man kallade Intraprenad, nu var kanske historien sockrad men där var personalen totalansvarig för allt och det verkade funka grymt bra.
Det finns säkert ett behov av kommunala mellanchefer i stadsdelen men jag tror att deras roll måste bli mer av en stödfunktion än en rapportinstans. 


Det är min roll som politiker att orka tränga igenom floden av förvaltningsrapporter och faktiskt arbeta för att verksamheten blir den bästa möjliga, istället för att acceptera sakernas tillstånd och reglera eländet men det är inte lätt.


Läs Tiden, Peter Andersson

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se