Samma dag i Serbien

Just nu befinner jag mig i Bačka Palanka. Nordvästra Serbien, på gränsen mot Kroatien. För 20 år sedan var Serbien i krig. Här märks det fortfarande. Kroater som levde på fel sida Donau fick lämna, liksom serber på andra flodstranden i Kroatien. Såren finns kvar.

Istället för att samarbeta och dra nytta av varandras styrkor valde nationerna i det forna Jugoslavien att bli fiender. Grannar vändes mot varandra. Idag är Kroatien och Slovenien medlemmar i EU och Serbien isoleras allt mer.

Här förväntas nationalisterna vinna valet om två veckor. En person som för 20 år sedan krävde 100 bosniska muslimers liv för varje serbiskt blir då premiärminister. Förtroendet för politiken och politikerna är minimalt.

Det finns få saker att vinna på konflikt. Det man kan vinna är att ha en yttre fiende att anklaga för sina egna problem. Tyvärr löser det inte någonting. Allt ökat samarbete är bra och Serbien försöker idag att närma sig EU, kanske till och med bli medlemmar.

Det är omöjligt att i denna kontext inte tänka på Ukraina. Alldeles oavsett inrikespolitiska manövrer av högre eller lägre kvalitet. (Missa inte denna klockrena satiriska kommentar i GP). Alldeles oavsett med vilken agenda ministrar och diplomater far jorden runt just nu så är det av yttersta vikt att det blir en fredlig utveckling i Ukraina. 

Att ställa grannar av ryskt ursprung mot andra av Ukrainskt eller Krimskt eller vad du vill är och kommer att förbli idiotiskt.

Vi har en jord. Vi är alla lika och lika mycket värda oavsett. Låt oss gå tillsammans. Låt människor vara viktigare än nationsgränser, språkskillnader och naturresurser. Det finns inga viktigare resurser än människoliv. I Serbien kanske de har lärt av historien, kanske inte, endast framtiden vet.

fler blogginlägg på Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Marschen mot nollpunkten

I ett samhälle som tagit den representativa demokratin och folkrörelsetanken så långt det går är det förvånande att så få påtalar det offentliga beslutsfattandets och de politiska systemets kris.

Det stora problemet är inte att människor inte är politiskt intresserade eller engagerade. Det stora problemet är att de traditionella partierna allt mer sällan förmår intressera och engagera en större skara människor.

Jag tror att det beror på två saker. På gott och ont.

1. Ju mer offentlig och transparent världen blir, desto mindre plats finns det för egna initiativ och ju större risk att beslut kritiseras vilket skapar rädsla för handling, både hos politiker och tjänstemän. 
2. Komplexiteten i samhället gör att varje nivå av makt är beroende av andra nivåer för att fungera och utföra uppdraget. Det skapar en känsla av maktlöshet över situationen.

Det beror naturligtvis också på att i moderna familjer så är fritiden likartad för kvinnor och män, vilket skapar mindre tid för män att gå på sammanträden. Totalt sett borde det ju finnas lika mycket tid men det är inte sant. Människor arbetar mer idag och tid går inte att överlåta till en annan person. Att prioritera en aktivitet är alltid att nedprioritera en annan.

Idag är partierna på väg att bli kampanjorganisationer för centrala ledningar snarare än medlemsdrivna rörelser med lokala agendor. Kristdemokraterna har till och med annonserat efter kampanjarbetare på Arbetsförmedlingen.

På varje politisk nivå fattas det varje dag beslut. Det kan vara stora, små, viktiga och triviala. Det vanligaste politiska beslutet är att bifalla ett förslag från tjänstemän. De som fattar beslutet är våra förtroendevalda. Utsedda av folket eller folkets representanter i riksdag, region, landsting eller kommunfullmäktige i samband med allmänna val.

Idag tappar de allra flesta partier medlemmar. Speciellt de stora. Om den utvecklingen fortsätter innebär det att partierna kommer ha färre personer att välja bland för att få fram förtroendevalda. Det ger att professionaliseringen av politiken kommer att accelerera. Det kommer också att innebära att makten hos de traditionella politiska partierna kommer att minska till förmån för missnöjespartier, folkomröstningar och direktdemokratiska initiativ.

Vad kan då partierna göra för att bryta denna långsamma marsch mot den punkt där de politiska partierna längre saknar legitimitet? Det är den gordiska knuten och mitt allra kortaste svar är att minska besattheten av organisation och geografi och istället bejaka engagemang i sakfrågor. Har du en bättre idé? Dela med dig!

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Mäta bör man annars dör man!

Jag är inne i budgettider.
Nu ska det mätas. Utvärderas. Värderas och prioriteras.
Ju säkrare siffror desto bättre. Abstraktionsnivån är hög.

Vi har investeringsbudgetar för hus och maskiner men kostnadsbudgetar för människor. Det borde vara tvärtom.

Det är lätt att bli cynisk när man gör budget. Det är också lätt att göra fel. Att glömma vad som gömmer sig bakom siffrorna. Det som är viktigt.

En kollega till mig sa att nu finns det inte längre någon luft att trycka ur den offentliga sektorn. Sjukskrivningarna ökar, kostnaderna likaså. Vi får mindre välfärd för mer pengar.
Frågan är alltså om det inte hade varit bra med lite luft över. Tid att andas. Att fylla blodet med syre.

Problemet är att det inte går att mäta. Eller?
Vi vet att engagerade och delaktiga medarbetare inte bara trivs bättre utan de blir också mindre sjuka och stannar kvar längre på sin arbetsplats. Det är helt enkelt effektivt med god arbetsmiljö.

Tankeverksamheten inom Arbetarrörelsen i Göteborg gav igår ut en ny rapport. "Vad kan vi vinna på att göra de sjuka jobben friska?" av David Ljung.
Den frågan ställer vi oss alltför sällan och jag tror att det beror på att resultatet av en bra arbetsmiljö är lätt att mäta men metoderna för att nå dit, åtminstone när det gäller psykosocial arbetsmiljö, ofta är abstrakta.

Det är lätt att sitta så här någon meter från budgetprocessen och vara klok men att vi ska ha investeringsbudgetar för medarbetare är något värt att arbeta för i framtiden.

AB

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Bakom varje guldmedalj finns tusentals vinnare

Bakom varje stor idrottare finns tusentals små. Idag gav sig återigen en kämpande skara människor iväg från Sälen mot Mora på skidåkningens ultimata utmaning, Vasaloppet. Bara en kan vinna tävlingen men alla som kommer till start (och framförallt i mål) är på sitt sätt vinnare.

Det är lätt att glömma att varje dag är det tusentals barn och ungdomar som blir vinnare och vinner på idrotten även om de aldrig vinner någon tävling eller blir proffs. Gothia Cup är ett exempel på en tävling där vinsten är mindre viktig än deltagandet.

I veckan klubbades beslut på att Gothia Cups moderförening BK Häcken ska få en ny fotbollsarena på Hisingen. Jag vill se det som en manifestation inte för elitidrotten utan breddidrotten. Så många unga som ser deltagandet i Gothia Cup som årets höjdpunkt. Så många vuxna som ställer upp året runt för att det ska vara möjligt.

Det går att diskutera om det behövs en arena till för elitfotboll i Göteborg. Att kommunfullmäktige valde att gå BK Häcken till mötes är lika mycket ett tack för Gothia Cup. Jag hoppas att BK Häcken ser det som en uppmaning till att fortsätta utvecklas och att vinnarna inte bara är föreningen och fansen. Vinnarna är lika mycket alla unga fotbollsspelare runt om i vårt avlånga land.

GP

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Veckans sämsta erbjudande - att anta det är att ge upp.

Jag fick ett brev i veckan. För 95 spänn i månaden kan jag numera försäkra mig om att få en buffert på 6000 kr i månaden vid arbetslöshet eller sjukdom.

Att försäkringsmarknaden har erbjudit tillägg på a-kassan är inget nytt. Men det här är i alla fall nytt i mina ögon.
En privat försäkring för inkomstbortfallet när du är sjuk är det slutliga beviset på hur samhällets socialförsäkringssystem har fallit samman. Och att människor är fast i sina skulder.

Jag vet inte om det finns en stor marknad för buffertförsäkring och jag har inte kollat villkoren för den. Att den existerar är illa nog. Det är en underbetyg till välfärdsstaten och det borgerliga systemskiftet. Att köpa den är att ge upp det fullt rimliga kravet på 80% av inkomsten som ersättning vid sjukdom eller arbetslöshet. Jag vill inte ge upp.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?