Pusselbiten som fattas

Denna vecka när vi ägnar oss åt tankeleken att Socialdemokraterna styr Sverige och att det faktisk betyder något vad som står i den budgetmotion som presenteras i dagarna så vill jag vrida blicken mot det som fattas.

Ok, RUT och ROT ska finnas kvar,

RUT för såna som mig (barnfamiljer) och pensionärer (som inte får hemtjänst?)

ROT fortsatt för alla.

Jag ska nu berätta varför jag inte gillar RUT och tycker att det i alla fall för barnfamiljer är en missriktad insats.

Det är för att de pengar som i budgetmotionen skall användas till RUT för barnfamiljer istället borde använts till något som faktiskt skulle gynna majoriteten av barnfamiljer. Nämligen ett barnbidrag värt t.ex 5 timmar i veckan när man har barn under 10 år. Hade jag och min fru omväxlande kunnat jobba en timme mindre om dagen hade vardagslivet varit mycket lättare. Nu blir det en ständig dragkamp mellan att inte räcka till på jobbet och att inte räcka till hemma. 

Ja det skulle bli väldigt dyrt. Det är det med sjukskrivningar pga utbrändhet också. Speciellt i den ålder då man normalt är som mest produktiv.

Lena Sommestad beskriver problematiken så här:

"Vi vet också att många familjer saknar barnomsorg på de tider när de jobbar, och att tiotusentals kvinnor jobbar deltid för att vårda nära och kära när äldreomsorgen inte räcker till. Barngrupperna i förskolan och på fritids växer, inom tuffa ekonomiska ramar. Barnens resultat i skolan försämras. Kort sagt: många svenskar lever idag klämda mellan allt tuffare villkor i arbetslivet och allt sämre kvalitet och tillgänglighet i välfärden. Här finns den stora utmaningen för en socialdemokrati, med ambition att värna alla människors rätt till ett värdigt liv."

Ett värdigt arbetsliv, ett värdigt familjeliv, en värdig uppväxt. Allt detta är det som är den uppgift som ska lösas. Det gör inte Rutavdraget.

Det är först när Socialdemokraterna tar sig an denna uppgift i sitt budgetförslag som vi åter förtjänar väljarnas förtroende.

Bloggat om RUT: LO-bloggen, Möller, Högberg, Andersson
SR, SvD, AB, SvD, SR

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Varför har vi gjort det så svårt för oss?

Det var med en stor suck av avund som jag idag bläddrade i min GP.
I den finns en artikel om hur de nominerade till språkrörsuppdrag i Miljöpartiet åker på en gemensam turné så att medlemmarna ska kunna träffa dem och prata med dem. (GP-s policy för nätpublicering är snart värd ett eget inlägg.)

Inga horder av journalister förföljer dem, det går vid en snabb sökning att hitta en artikel på nätet om att denna turné äger rum.
Miljöpartiets valberedning lägger sitt förslag om en vecka inför kongressen i mitten av maj.
Sammantaget kan man väl säga att det är klart att det är lättare i ett parti med färre medlemmar men omöjligt hade det inte varit för Socialdemokraterna heller.
Se och lär av de organisatoriskt spänstiga miljöpartisterna.
Idag släcktes också hoppet att valberedningen hade stuckit ut pekfingret i cyberrymden och känt vart vinden blåste. Av de kandidater som tillslut hamnade i VU så är det bara en som kan uppvisa någon form av nätdriven kampanj och det är Leif Pagrotsky.
Det blev en Lena, och det är säkert bra med Lena Micko, vars namn jag aldrig hört förrän idag. Jag hade ju hoppats på Lena Sommestad som med sin vilja att använda kunskapens makt hade varit så värdefull i denna församling och som människor bevisligen är villiga att jobba för.
Vad som nu sker är väl skrivet i sten. Valberedningen kommer att presentera sina förslag för kongressen och kongressen kommer att välja de föreslagna.
Tomas Östros sa idag som en kommentar till att han lämnar att han är lite gammaldags och inte vill bråka. Det stämmer rätt så väl in på en traditionell socialdemokratisk partikongress också.
Då varje ombud har 79,7 sekunder på sig i talarstolen så blir det nog lite jobbigt att nå några konkreta resultat av den allmänpolitiska diskussionen också.
Jag tycker faktiskt lite synd om alla de kraftfulla människor som av medlemmarna direkt valts till ombud. Deras roll på kongressen blir väldigt symbolisk. Inga beslut skall fattas förutom valen. Det är nämligen partistyrelsen som bestämmer vad som skall beslutas vid extrakongressen.
Jag hoppas att man i kongressdelegationerna kan enas om att föra en linje som ställer hårda krav på partiledningen. Att man i förväg är förberedda på att någon i ombudsgänget får ta de andras tid. Att man vet vad man vill säga och gör det direkt till partistyrelsen. Jag hoppas att budskapet är solklart. Ska vi bli Sveriges öppnaste, nyfiknaste och mest ödmjuka parti så är rätt väg att gå att vara ödmjuk inför medlemmar och sympatisörer och omedelbart presenterar en plan för hur politiken och partiet skall utvecklas under ny ledning.
Hade jag varit ombud hade jag velat kräva en ny kongress för politisk utveckling i höst och en plan för en process därförinnan för att jobba vidare med kriskommissionens rapport.
Självklart ska vi föra diskussioner om politiken och organisationen i föreningar, arbetarekommuner och partidistrikt men då måste partistyrelsen visa att man är villig att lyssna på medlemmarna varje dag och inte vänta till hösten 2013.
Jag hoppas också att partistyrelsen kan ta sig tid att göra en intern process om arbetsordning, målsättningar och visioner för att bryta risken av att partistyrelsen bara blir ett av många uppdrag där tjänstemännen bereder och politikerna säger ja eller gör om gör rätt.
Tre postingar i en här märker jag, förhoppningsvis blir mina förhoppningar uppfyllda och mina besvikelser snart glömda. Den här vintern har dock varit en serie av det motsatta så mitt hopp är litet.

Om valberedningens förslag bloggar bl.a. Westerholm, Moberg, P Högberg

Fler progressiva bloggar på NetRoots

Fler bloggar om politik, Socialdemokraterna,extrakongressen,valberedningen, Intressant?

Lena Sommestad en vägvisare i VU?

En av fördelarna med att vara sjuk är att man slipper följa med familjen till IKEA och svärmor på en lördagsförmiddag. Kunde istället ägna tiden åt att följa de hemska bilderna från Japan och känna skräcken inför naturens krafter kontra människans kortsiktiga investeringar. Jag kunde också ostört lyssna på Ekots lördagsintervju med Lena Sommestad.

Lena Sommestads blogg hittar ni här

En spännande lyssning som på nytt fångade Sommestads förmåga att prata om vilken inställning vårt parti nu bör ha för att åstadkomma den nödvändiga renässansen av den socialdemokratiska rörelsen i Sverige. Lena Sommestad svävar aldrig på målet och hon undviker skickligt journalisternas fallgropar. Hon är helt enkelt trygg i sin position och ärlig i sitt uppsåt. Det är inte för makt, pengar och berömmelse Sommestad vill hjälpa Socialdemokraterna. Det är för övertygelsen om att hennes tankar och idéer kan utveckla partiet och partiets politik i en egen riktning.
Jag hoppas verkligen att valberedningen inte är färdiga i.o.m. Juholt och Jämtin utan även tänker föreslå andra förändringar i VU. En sådan förändring vore att ge Sommestad en plats och som andra föreslagit, ge henne en central roll som ordförande i programkommissionen
På det sättet kan vi, förutom att ha en vältalig och rejäl medelålders man som partiledare, ta tillvara en kunskapsbaserad ekonomisk politik, en tydligt grön röst och en möjlghet att skapa progressiv politik i mittfåran. Dessutom kommer vi kunna ha en tydligt egen beskrivning av verkligheten. En beskrivning som inte längre köper de borgerliga dogmerna.
En sådan dogm är den eviga (och i längden omöjliga) tillväxten. Både Juholt och Jämtin talade om ekonomisk tillväxt som en självklarhet. Lena Sommestad benämner det eftersökta tillståndet välstånd eftersom hon, liksom många andra, har insett att världens resurser är ändliga och om alla ska få del av välståndet så måste det fördelas rättvisare och tillväxten måste sluta vara målet.
Min personliga uppfattning är att det viktigaste sättet att skapa den efterfrågade internationella stabiliteten och ett långsiktigt välstånd innebär att vi måste sänka vår förväntan på evigt ökade tillgångar att konsumera i Sverige. För att vara friska, trygga, glada och kreativa så är det inte mer pengar och prylar som behövs, det är ett mer jämlikt och varmare samhälle som behövs. Om vi fortsätter att sätta hinder för resten av världen att komma ikapp den nivå av välstånd vi har, enkelt uttryckt i låg barnadödlighet och gemensamma trygghetssystem i en demokratisk republik (sic!) så kommer rädslan för de andra, flyktingströmmar och terrorism att fortsätta. Att inte se att folkens uppror i Nordafrika kommer ur samma desperation som föder fanatism och terrorism är en teater väl spelad av Västvärldens ledare.
Ojdå, det blev en utvikning...men när den socialdemokratiska kongressen hålls om två veckor hoppas jag att dessa tankar är med i talarstolen. Jag förstår dem inom socialdemokraterna som tänker - nu trycker vi ner hövvet mellan axlarna och kör. Tyvärr så ser vi inte vägen än så den inställningen är lite av en chansning. Ser man inte vart man är på väg så är risken stor att det tar stopp. Tanken måste istället vara att nu öppnar vi ögon, öron och munnar och tar in de intryck som kan skapa en långsiktigt hållbar politik. En politik där de starka i solen håller paraplyet åt de svaga i regnet men där den långsiktiga strävan alltid är att solen ska skina på alla jordens barn (och helst utan att man ska behöva skydda sig för strålningen.)
Det är dags att lansera det gröna folkhemmet 2.0 och i min mening så ska Lena Sommestad vara en av de som driver den utvecklingen.

Bloggat om Socialdemokratins förestående vägval har idag: Annika Högberg, Peter Högberg, Andreas Sjölander, Lena Sommestad, Johan Westerholm
Om Lena Sommestad i Ekots lördagsintervju: Martin Moberg, Sebastian Stenholm
Kulturbloggen tar ansvar för Juholts musikaliska bildning. Springsteen och Elvis kan han tydligen redan.

AB

Fler progressiva bloggar på NetRoots

Fler bloggar om politik, Socialdemokraterna,extrakongressen,valberedningen, Intressant?

Hur organiseras den socialdemokratiska renässansen?

Jag tog, som vanligt, en tur förbi Lena Sommestads blogg igår.
Inlägget var för ovanlighetens skull kort men som vanligt innehållsrikt.
Jag väljer att klippa in hela inlägget här (har inte frågat Lena men hoppas det är ok):

Det som fångade mitt intresse riktigt på allvar var kommentarerna. Där ser jag för första gången tanken om att ge upp hoppet om det Socialdemokratiska Arbetarepartiet uttryckt i skrift.
Jag tror att det vore olyckligt - SAP har resurser och organisatoriska möjligheter att vinna val mot Alliansen som inget nytt parti kan matcha. Men tanken på en partisplittring om inte de kärleksfulla kritikerna känner att deras röster får plats är tyvärr inte orimlig. Partikulturen måste under och efter kongressen nagelfaras för att lösa de strukturer som partistyrelse och valberedning så till den milda grad har lyckats låsa sig och fastna i. Prestige- och maktstrider har i det här läget krympt hoppet om ett lyckligt slut till ett skrumpet nypon på en spretig rosenbuske.
För mig finns det två vägar som hjälpligt kan rädda processen nu.
Antingen så är valberedningen tydlig med att de nu själva äger processen. Distriktens input har snarare stjälpt än hjälpt processen. Den kandidat som presenteras är valberedningens egen. Inte skogens eller Västs eller att man har kohandlat med en partisekreterarprofil för att matcha partiledarprofilen. Den bästa, villiga, kandidaten presenteras, kort sagt.
Den uppenbarligen trätande partistyrelsen inser allvaret och skärper till sig och är tydlig med att man stöder valberedningens kandidater till ordförande, partisekreterare och VU, vilka det än må vara.
Det andra alternativet är att eftersom valberedning och partistyrelse uppenbarligen inte kan enas om en kandidat så får kongressen avgöra valet genom en omröstning mellan två eller flera kandidater. Jag vet att detta alternativ inte har funnits på kartan tidigare men i det här läget känns det rimligt att de som representerar medlemmarna och direkt är framröstade av medlemmarna, får fälla avgörandet om vem som är mest lämplig. Två veckor är kort tid för en kampanj för kandidaterna men eftersom det är de 350 ombuden som ska övertygas går det säkert att finna vägar att kommunicera mer eller mindre direkt med var och en av dem, t.ex. via e-post, chattar eller att man flyttar valet av ordförande från fredag till lördag och har fredagen på sig att debattera och diskutera.
Jag gillar båda idéerna men en lite mer än den andra.
Socialdemokratins renässans är nödvändig för att Sverige ska förbättra de områden som jag tycker är viktigast, jämlikhet och hållbarhet eftersom det ger möjlighet för verklig frihet för individerna, inte bara valfrihet. Det socialdemokratiska arbetarepartiet är det kärl som borde rymma de idéerna. De närmaste veckorna kommer troligen att avgöra om så är fallet.
UPPDATERAT:
Idag kan ni läsa mer om mig i Göteborgs-Posten Bloggar om valberdningens process har bl.a. Martin Moberg, Johan Westerholm, Peter Högberg och Ulf Bjereld gjort. Ett annat fokus under gårdagen var Internationella kvinnodagen som har uppmärksammats av bl.a. Johanna Graf och HBT-sossen
Media är med i matchen kring partiledarskapet: bl.a. LO-tidningen, Ab 1, 2, 3, Expr, SvD, DN, SVT, BLTUpdate- GP 9/3

Fler progressiva bloggar på NetRoots

Fler bloggar om politik, Socialdemokraterna, extrakongressen,valberedningen, Intressant?

Dags att prata om laget nu?

Är det en skenmanöver, en desperat åtgärd eller är det eftertankens blekhet som nått valberedningen?
När de 26 distriktsordförandena samlades igår var det inte för att få med sig ordförandenamn att dryfta. Uppgiften var att bygga ett nytt lag i VU. Att partistyrelsen inte förändras är tydligt, det visar om inte annat Gunilla Källenius genomgång som är värd att lyfta i dessa sammanhang.
Peter Johansson har i några inlägg (1, 2, 3, 4, 5)  presenterat sitt lag, här är sammanfattningen av Peters tankar:

"Om jag sammanfattar mig själv

• Partiledare: Mikael Damberg

• Partisekreterare: Eva Nordmark

• Nya i VU: Astudillo, Palm och Johansson

• Ekonomisk talesperson: Peter Hultqvist

• Ordförande för programkommissionen: Lena Sommestad

• Gruppledare i riksdagen: Tomas Eneroth

Det är viktigt att påpeka att avsett vem vi väljer är valet gjort och vi måste som parti komma förbi partiledarvalet och börja ta itu med den politiska vardagen. Jag för min del kommer att acceptera valet, applådera den nyvalde och sätta igång med det verkliga arbetet, vilket ska leda till en socialdemokratisk valseger 2014."

Peters lag kan jag tro på, de kan utveckla partiet och kan skapa det självförtroende och den nya organisation som partiet behöver för att gå i takt med och kanske t.o.m. lite före tiden. Jag hade velat se Lena Sommestad som både ordförande och ordförande i programkommissionen men det är tydligen inte realistiskt att Lena får det stödet i partidistrikten, gräsrotsrörelsen för henne kanske in i partitoppen om den förändras men knappast hela vägen upp. Då är Mikael Damberg ett gott alternativ. Han är engagerad, kunnig och han är en bra kommunikatör. Hans ledaregenskaper är ifrågasatta från SSU tiden och från rollen som ordförande i Stockholms Läns partidistrikt men om han får ett starkt lag runt sig borde det ändå bli bra. Worst case är fortfarande att Östros tar över med sitt stora ansvar för två valförluster och sin tråkiga von oben attityd i förhållande till medlemmarnas enda informationskälla (medierna). Förhoppningsvis förstår valberedningen detta.
Jag har ingen längre historia i partiet och har inte deltagit live med någon av Peters Johanssons gäng, undantaget den fantastiskt duktiga kommunikatören Anna Johansson, i politiska sammanhang. Peter Hultqvist var ett oväntat namn och jag hade gärna sett en framskjuten roll för Helen Pettersson vars riksdagsarbete och öppenhet jag beundrar, men, som sagt, vad jag framför allt är ute efter är att vi kan samla ny kraft. Ingvar Carlsson talar om de snabba svängarna hos väljarna och det grymma gäng som är på väg fram i partiet. Om vi redan nu kan lyckas att identifiera en politik som ger oss svängrum, som inte bygger på den borgerliga premissen så är vi en bit på väg. Kan vi också lyckas bända och vrida i partiets maktstrukturer och kommunikationskultur så är ytterligare mycket vunnet. Då ligger fältet öppet för en modern grön socialdemokrati och ett tydligt och attraktivt alternativ till den allt tröttare Alliansen.
Jag har, liksom många andra, funderat mycket på den slutna processen i valberedningen och att de uppgifter vi får, kommer från andra håll.
Nu öppnar sig, med tre veckor kvar till kongressen återigen en möjlighet att öppna processen. Att be de nominerade, som naturligtvis är tillfrågade (?), att träda fram och för svenska folket presentera sin vision för parti och politik. Om det inte är uttalat att det är partiledarjobbet man vill ha utan att man "vill ta ansvar" för partiets ledning i mer svepande ordalag så finns chansen att göra sin programförklaring nu. Likaså finns chansen att kongressens ombud får möjlighet att delta i något annat än en ren kröning av en ny partiledare.
Det är naturligtvis naivt av mig att tro att något i valberedningens attityd mot medier och medlemmar kommer att förändras nu men om de ber om kandidaternas programförklaring och sen offentliggör dem, kanske direkt till medlemmarna via partiets kanaler så finns större möjlighet att uppnå en positiv känsla inför extrakongressen. Nu lever vi på hoppet men det är mycket osäkert om det räcker.

Andra medier: Hela Gotland

Fler progressiva bloggar på NetRoots
Öppna Kriskommissionen har öppet hus på blogg och Facebook. Välkomna in att diskutera rapporten!
Intressant?

Fler bloggar om politik, Socialdemokraterna, kriskommissionen, Öppna kriskommissionen, extrakongressen

Partiledarkonklaven: Vi behöver ny kraft både i retorik och politik

Jag drabbades av lite funderingar idag på väg från barnavlämningen. Funderingarna har sin början i när valberedningen igår presenterade sina kriterier för en ny partiledare, vägt mot en enkät med partiledarkandidater i GP igår (se bild, inte på nätet) och i den kontext Göran Johansson i måndags presenterade valberedningens roll på ett möte i Frölunda Kulturhus.
Min fundering är var den politiska kraften tagit vägen i diskussionen?
Valberedningen efterlyser en massa organisatoriska egenskaper samt erfarenheter. Ingenting om ett visionärt ledarskap, ingenting om en retorik som kontrasterar mot alliansens. Förvisso står det att man ska kunna vinna val men det kan väl klassas under kategorin - Nähä!
När GP frågar fem ledande sossar, Palm, Damberg, Sommestad, Östros och Österberg så behagar bara de tre första att svara på enkäten och då svarar de två riksdagsledamöterna lydigt på frågorna men Sommestad vågar ifrågasätta frågans giltighet. Att Östros och Österberg överhuvudtaget inte bryr sig om att svara diskvalificerar dem från min lista på kandidater jag kan tänka mig att stötta.
Vad jag är ute efter är att vi inte kan fortsätta att besvara frågor med - Jo, men... Vi måste börja säga. - Den frågan är felaktigt ställd, den utgår från att vi lever i en värld som måste vara just så här. Att det ekonomiska och politiska landskapet måste se ut just så här.
Många efterlyser självförtroende och att vi ska lita på de socialdemokratiska idéerna. Mer och mer forskning visar att vi har fog för det samtidigt som det nyliberala tänkandet med människor som allt igenom rationella produktionsenheter får duktigt på pälsen.
Det självförtroendet saknar vi från i stort sett alla ledande socialdemokratiska företrädare idag. Man säger hellre att det var fel att kampanja mot Rutavdrag och för fastighetsskatt än säger att vi tror på att samhället måste ha stora resurser för att stötta och hjälpa de medborgare som behöver det samt för att utvecklas och växa mot framtiden. De resurserna måste tillföras på ett sätt som är solidariskt utformat.
Vem är förste ledande företrädare ut med att föreslå en total revidering av det sönderfallande skattesystemet, istället för att prata om detaljer i det nuvarande? Jag har hört Anna Johansson nämna det, vi får se om det kommer upp på kongressen. (Där jag vill vara ombud).
Det som är viktigt att komma ihåg är att enbart en förändring av retoriken (läs ny partiledare) för oss en bit på vägen men för att komma i mål och vinna 2014 och 2018 så måste vi också förändra politiken, lyfta våra blickar och se framtiden med råg i ryggen och stora tankar i huvudet.

Lästips i ämnet: Arbetarrörelsens Tankesmedja, Aftonbladets Karin Pettersson har idag skrivit en mycket läsvärd krönika om "the joy of politics".
Gammelmedia: SVT, DN, Ekot, LO-tidningen (tack till Göran Johansson för länkar)
Bloggat: Peter Högberg, Sandro Wennberg,Peter Johansson, Johanna Graf, Martin Moberg m.fl på
NetRoots
Öppna Kriskommissionen har öppet hus på blogg och Facebook. Välkomna in!
Intressant?