Jag har vid många tillfällen reagerat på en sak inom socialdemokratiska arbetarepartiet.
- Det var bättre förr.
Det var fler sossar, solen sken och Palme styrde landet med finess.
Jag kan tänka mig att åttiotalssossarna drömde sig tillbaks till Erlander på liknande sätt.
Ja, det är socialdemokratisk politik som formade det här landet. Bra.
Det är inte socialdemokratisk politik som styr nu.
Vad är bästa sättet att återigen få socialdemokratisk politik att vara den styrande.
Jag vet att moderaterna vill få det att verka att vårt tillbakablickande är gammaldags och fåfängt. Att de vill få det att verka som att en utveckling mot ett mer jämlikt och solidariskt samhälle vore onaturligt. Det är det naturligtvis inte. Det samhälle vi nu håller på att glider från är frukten av lång kamp. Det jag inte förstår är varför vi trott att kampen är slut.
Johan Westerholm beskriver i dag en partinomenklatur utan förankring i verkligheten. Det är en bild som påminner om moderaternas men från en något annorlunda utgångspunkt. Han skriver om veteranpolitiker med svag förankring i arbetslivet utanför den politiska sfären. Det stämmer väl överens med den bild av yrkespolitiker som ofta får plats i attitydundersökningar och som i kontakt med medborgarna resulterar i ilskna fnysningar. "De där politikerna, de bara skor sig".
Vad ska då göras?
Vi ska prata om vilket samhälle vi vill bygga. Jag är helt övertygad om att de flesta svenskar skriver under på den berättelse om Sverige vi vill förmedla. Forskning tyder också på det. Den är faktiskt inte särskilt smickrande och det finns många tydliga mål för förbättringar. Socialdemokraterna behöver jobba hårt för att övertyga om att vi har den kraft, vilja och kunskap som krävs.
Regeringens politik på följande områden håller inte måttet eller har direkt misslyckats:
Social utslagning
Miljö
Jämställdhet
Skola och utbildning
Jämlikhet
Arbetslivet, arbetsmiljö och villkoren på arbetsmarknaden
Jobben
Infrastrukturen
På många av dessa områden har inte heller vi en politik som är tillräckligt stark, tillräckligt ideologiskt förankrad eller tillräckligt progressiv. Vår uppgift måste vara att på alla dessa områden nu ta fram nya förslag som är tydligt socialdemokratiska i betydelsen samhällsutvecklande istället för bakåtblickande. Tyvärr tror jag dessutom att det är ganska bråttom eftersom vår rörelse idag mer påminner om en falnad stjärna som drömmer sig tillbaka till storhetstiden än en ung talang på väg upp. Partiledarvalen i två av våra riksdagspartier tyder på att ungdom premieras framför erfarenhet. Jag tycker att det är värt att tänka på.
Lyckas vi med ny politik och en framtoning att hela rörelsen vill förändra samhället och är förbannad på hur det utvecklas idag tror jag att vi har en chans 2014. Leve framtiden!
Martin Moberg på ämnet liksom Peter Andersson
Tokmoderaten om Juholt och helgmålsrigning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar