Den goda Tiden

Som vanligt när man har försänkt sig i ett nytt nr av tidskriften Tiden kommer de politiska idéerna bubblande.
Att det bara är en vecka kvar till valet gjorde läsningen än mer angelägen. På tapeten detta nummer var min älskade jämlikhet. Lars Ingelsten skriver en lång artikel om hur en strävan mot ett jämlikare samhälle skulle kunna vara en bred politisk rörelse i 2000-talet.
Vi får hoppas att vi lyckas vända opinionen denna sista vecka och vinna makten åt den rörelse som sätter jämlikheten främst. Varför?
För det är skillnad på jämlikhet i sinnet och jämlikhet i procent av lönen.
Nog har regeringen sänkt lönen procentuellt sett mer för en undersköterska än för sig själv men i kronor och ören är det inte lite skillnad åt andra hållet. Ta dessutom höjning av fackavgift och a-kassa och så kan du räkna ut vem som har flest procent kvar också...Om detta är något dåligt? Jag tycker att det är idiotiskt att satsa på ett system där de rika ska i sin godhet och visdom låta sin rikedom sippra ner till folket (det som brukar kallas dynamiska effekter) istället för att satsa pengarna direkt där de behövs.
Men det är svårt att formulera jämlikhet på ett slagordskraftigt sätt. Det är svårt att förklara att vi är på väg mot ett samhälle där man är mindre med varandra och mer mot varandra om vi inte byter regering om en vecka. Jag hoppas att alla krafter vi har i arbetarrörelsen lyckas mobilisera och att vi lyckas byta regering 19 september!

När dystergardinen dras för - Tänd ljuset!

Visste inte riktigt hur jag skulle ta mig ur svackan efter GP:s, subtila rubriksättning i morse men som tur var hade jag nya numret av Tiden liggande på kaffebordet.
När man tvivlar på kraften i vår politik och vårt budskap så finns de där, argumenten att höja blicken, hakan och att räta på gamnacken.

"Vi kan inte låta politiken fortsätta vara en fråga om förmåner för olika grupper, utan att lyfta frågan om vare sig betalningen eller om vilka andra behov av satsningar det finns i samhället.
Och faktum är att jag tror att tillräckligt många människor är tillräckligt kloka att inse det. Och att många till och med skulle välkomna en diskussion om samhällsansvar och samhällsutveckling, som handlar om någotn mer och större än frågan om hur stort skatteavdrag man ska har rätt till om man bygger om köket!" Anne-Marie Lindgren i Tiden nr 3, juni 2010
Det är ju det det handlar om - vi har politiken för att möta framtiden men vi har gått med på en retorik som bara behandlar dagen och vi har gått med på att politik handlar om storleken på plånboken efter skatt snarare än vad skatten betalar.
Det är knappt 100 dagar kvar till valet och det är bråttom om vi ska vinna människors hjärtan. Att en rödgrön politik är bättre för nästan alla i form av ökad jämlikhet - vilket ger förbättrad hälsa, mer tillit och större samhällsengagemang i samhället i stort är ju det vikitgaste som finns.
Slut på att sänka skatten med halva sjukvårdens kostnad, det går inte att uprätthålla en hög kvalitet i vår gemensamma sektor om vi inte är beredda att betala för det.
Alternativet att de som har råd kan skaffa sig fördelar och kvalitet via privata försäkringar är något jag är säker på inte tilltalar en majoritet av svenskarna.
Vi måste sluta prata detaljer och koncentrera oss på att föra fram budskapet om att alla måste ta ansvar för att konkretisera vad möjligheternas land är för var och en och gemensamt skapa de bästa förutsättningar för att genomföra det.
Om vi inte kan lyckas att få tillräckligt många att inse att det borgarna kallar frihet, det kallar vi orättvisa, det de kallar rättvisa kallar vi ojämlikhet, det de kallar "en synvilla" kallar vi arbetslöshet för unga, lyckas vi inte få tillräckligt många inse att det är det valet handlar om (istället för skatteprocent) så får vi fortsätta att se dystra ut efter varje opinionsmätning.

Dags för nationellt fokus på Jämlikhet istället för Tillväxt!

Oj, vilken mysstund för en idésökande sosse. Nya Tidenär full med tankvärd läsning som också ger inspiration att agera (eller i alla fall skriva lite)! Det kommer väl på nätet så småningom men ännu så finns det bara på papper.
Bo Bernhardsson träffar Stefan De Vylder, Kajsa Borgnäs och Ernst Hollender för att prata om DeVylders bok Världens Springnota. Eftersom jag inte riktigt har tålamod att själv sätta mig in i de nationalekonomiska begreppen konstaterar jag helt enkelt att vi måste finna en metod inom rikets gränser att bättre utnyttja våra möjligheter att skapa en mer ansvarsfull finansiell sektor och ett mer långsiktigt perspektiv på företagens vinster (löntagarfonder någon?).
Vi behöver också refrormera de internationella sammanslutningarna för att ha en mer effektiv global finanspolitik, ( läs Monbiot, Samtyckets tidsålder).
Vidare läste jag med växande beundran Anne-Marie Lindgrens idéfyllda artikel med utångspunkt i Fogelströms Stad-trilogi. med slutsatser som att solidaritet lönar sig, att individens frihet måste utgå från att man har förutstättningar att förändra, att förbättra livsvillkoren.
Margareta Persson är inne på samma spår i sin text om min favoritbok Jämlikhetsanden, hon liksom jag är inne på att vi måste byta sikte på politiken, från tillväxt till jämlikhet och att det är Socialdemokraterna som måste göra det. Vi har det tillräckligt bra materiellt i Sverige idag men vår andliga hälsa är det sämre med, en av anledningarna är vår alltför utvecklade konsumism.
Istället för att satsa allt för att ytterligare öka produktiviteten kanske vi ska ta ett steg tillbaks och fråga oss varför vi ska jobba så hårt, vad uppnår vi med det?
Till sist vill jag också nämna min gamle favorit Lars Ilshammars bitande text om tågkaoset. Om hur man skapat ett komplext system med många intressenter och hoppats på det bästa för att det ska hålla. I kombination med snabba beslut framför bra beslut så är det inget bra sätt att bygga samhället.