Som vanligt när man har försänkt sig i ett nytt nr av tidskriften Tiden kommer de politiska idéerna bubblande.
Att det bara är en vecka kvar till valet gjorde läsningen än mer angelägen. På tapeten detta nummer var min älskade jämlikhet. Lars Ingelsten skriver en lång artikel om hur en strävan mot ett jämlikare samhälle skulle kunna vara en bred politisk rörelse i 2000-talet.
Vi får hoppas att vi lyckas vända opinionen denna sista vecka och vinna makten åt den rörelse som sätter jämlikheten främst. Varför?
För det är skillnad på jämlikhet i sinnet och jämlikhet i procent av lönen.
Nog har regeringen sänkt lönen procentuellt sett mer för en undersköterska än för sig själv men i kronor och ören är det inte lite skillnad åt andra hållet. Ta dessutom höjning av fackavgift och a-kassa och så kan du räkna ut vem som har flest procent kvar också...Om detta är något dåligt? Jag tycker att det är idiotiskt att satsa på ett system där de rika ska i sin godhet och visdom låta sin rikedom sippra ner till folket (det som brukar kallas dynamiska effekter) istället för att satsa pengarna direkt där de behövs.
Men det är svårt att formulera jämlikhet på ett slagordskraftigt sätt. Det är svårt att förklara att vi är på väg mot ett samhälle där man är mindre med varandra och mer mot varandra om vi inte byter regering om en vecka. Jag hoppas att alla krafter vi har i arbetarrörelsen lyckas mobilisera och att vi lyckas byta regering 19 september!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar