Jaja, vad är väl ett val och vad är ett parti.

Så var det över, slut, finito.
Jag har varit med och bidragit till att mitt parti har fått den minsta röstandelen sen den allmänna rösträtten infördes. Jag har gjort det med en sakpolitik som jag ställer upp på till 80% enligt SVT:s valpejl men med en värderingsgrund som jag ställer upp på till 100% med råge.
Självklart vill vi regera Sverige. Frågan vi måste ställa oss inom rörelsen nu är: Till vilket pris.
Jag ser en uppenbar risk att man inom partiet nu kommer att gå, det som enligt mig är, fel väg. Man kommer att försöka tillfredsställa en typväljare - en sån som jag - barnfamilj i storstad.
Tyvärr funkar inte den vägen. Värdegrund är ett modeord men ett som faktiskt gäller. Jag tror att väljare kan lukta sig till oärlighet, vi måste hitta en väg som är vår till 100%.
Vi är idag ett stort parti med väldigt olika åsikter i många frågor. Jag tror att det är ett problem att nu när partiet ändå har krympt att vi fortfarande har många ledande företrädare och medlemmar som egentligen inte borde vara i samma parti, att Ilja Batljan och Göran Greider båda är socialdemokrater är i mina ögon väldigt förvånande. (Personligen gillar jag Greider bäst.) Vi behöver nu en styrelse som inte går den lätta vägen utan som väljer att föra partiet i den riktning som den anser vara bäst. Vilken det nu må vara. Kanske är det mot mitten, kanske åt vänster. Det viktiga är att vi tror på de värderingar som ligger till grund för politiken. Att jag vill att styrelsen ska ta ut vägen och inte att vi ska gå via landets alla tusentals medlemsföreningar i ett grundläggande arbete är att då kommer vi aldrig att hitta fram av skäl jag angav ovan, vi är så olika.
Att göra ett grundläggande ideologiarbete och se vilket parti vi egentligen är, vilka grundvärderingar som ska gälla och sen hur vi ska presentera en politik som främjar de grundvärderingarna är i det här läget styrelsens uppgift.
Det kan bli en linje som några eller t.o.m. många inte kan ställa upp på. Fine.
Jag känner i hela kroppen att om vi inte kan sluta upp som en person bakom vad vi står för så kommer kräftgången att fortsätta. Det kanske den gör ändå men då vet vi att svenska folket inte delar de värderingar partiet har. Helt ok det med.
Vad ska vi tro på då? Ett parti som har varit med att bygga ett av de mest framgångsrika samhällen som funnits, eller ett folk som gillar skattesänkningar bättre än välfärd, jag är ingen förespråkare för betongarslepolitik men jag är en stark förespråkare för värderingar, för att vara de utsattas röst och för att hitta en kreativ politik som kan visa på lösningar för dagens stora samhällsproblem. Jag tycker vi måste börja med vår framtid. Barns och ungdomars situation samt de stora miljöfrågorna, inte bara energifrågan.
Ser fram emot en vitaliserande debatt inom Netroots.
Andra eftervalsanalyser väl värda att läsas är:
Marika Lindgren Åsbrink i Dagens Arena och med fortsättning på Storstadsbloggen
Peter Andersson om vikten av en ärlig eftervalsdebatt.