Det är när jag tittar på Göteborgs-siffrorna som den dyker upp.
I Göteborg har Socialdemokraternas sympatier ökat med 15 procentenheter sen i november.
Den analys det ger är att visst, socialdemokraterna är på rätt spår efter partiledarbytet men framförallt har opinionen svängt för alliansen. Jag tolkar siffrorna som mer av missnöje med regeringen och moderaterna än förtjusning över ett återuppståndet socialdemokratiskt parti. Det krävdes inte några större nyheter för väljarna att byta sida, bara lite stabilitet.
Nu är läget att det tidigare stenhårda förtroendet för Reinfeldt har luckrats upp. (I Göteborg finns inga lokala företrädare som matchar Anneli Hulthén). Det är ett kraftigt missnöje mot att regeringen väljer att dribbla med siffror istället för att komma med åtgärder. Att man uppmanar Socialdemokraterna att presentera förslag istället för att ägna sig åt att regera landet.
Den andra delen av analysen är att missnöjet snabbt kan växla och åter hamna på socialdemokraterna. Det kommer att krävas mer än hittills av partiledning och lokala företrädare för att förtjäna det förtroende som opinionen har idag. Om kongressen 2013 inte ger besked som väljarna uppfattar som framtidsinriktade kommer valen 2014 vara oerhört svåra att förutsäga utgången av, lokalt, nationellt och på EU-nivå.
En tredje analys är att det finns i nuläget inget som talar för att det finns fyra allianspartier i riksdagen hösten 2014, frågan är om det är två eller tre?
På ämnet: Martin Moberg, Krassman,
AB, SR, GP
Fler bloggar om: Politik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar