Jag tror att det är på sin plats att förklara varför en peng som följer med varje person i behov av kommunal service blir fel, speciellt i vår situation med vinstdrivande aktörer på "välfärdsmarknaden".
Om vi tar skolan som exempel är det som händer att elever med stora behov kommer att få stora skolpengar, här är första problemet. Vem avgör den enskilde elevens behov? Hur blir det rättssäkert?
Andra problemet är hur skolan ska kunna planera verksamhet när man inte vet vilka resurser som är tillgängliga från termin till termin.
Det tredje är att de elever som har hög skolpeng blir värdefulla tillgångar på skolmarknaden. De kommer att värvas till skolföretag som hellre ser en hög avkastning än en hög kvalitet. Löften om kontanter och datorer är inte ovanliga vid gymnasieval. Vill vi verkligen att grundskolan ska ha samma system?
Det är därför enligt mig bättre att de lokala nämnderna får medel för att inom sin stadsdel kunna fördela till de skolor som har störst behov av det. Den resursfördelningsmodell som finns i Göteborg är inte perfekt men ett betydligt bättre verktyg än en skolpeng som följer eleven vart den än i världen sig vänder. Friskolorna har redan idag en mycket generös beräkning av den skolpeng de får per elev.
En personlig skolpeng kan inte säkerställa att eleven får den skola den behöver. För det krävs ett större system som bygger på långsiktighet och inte planering termin för termin.
Den här principen gäller inom hela välfärdsmarknaden.
Min tydliga åsikt är att vi inte ska tjäna pengar på barn, sjuka och gamla. En öronmärkt peng som följer individer gör dem till varor på en marknad mer än det gör dem fria. Det är inte värdigt ett välfärdssamhälle att riskera unga människors framtid pga en stark privatiseringslobby.
Fler bloggar om: Politik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar