Att det inte är lätt att vara kvinna i politiken har vi fått ytterligare bevis för i Göteborg i dagarna. Har du missat det så har det dykt upp dekaler föreställande två av gruppledarna i Kommunstyrelsen, Anneli Hulthén (S) och Kia Andreasson (MP) föreställande häxor med budskapet "stoppa häxskatten".
Nog har det funnits nidbilder av manliga politiker men sällan har man sett att två politiker har fått klä skott för något som ett oerhört mycket större antal varit inblandade i på flera nivåer.
Som jag ser det är inte det största problemet att personförföljelsen och sexismen gått för långt. Problemet är att det alltför ofta går lite oförbemärkt förbi på en lägre nivå. Något som ger spelrum för ytterligheter och övertramp.
Egentligen är det på den nivå man kan tänka efter själv om det man säger kan vara sexistiskt eller olämpligt som den stora striden ska stå. Att få folk att tänka innan de talar. Att sätta värderingsramarna på en nivå där alla människor är lika mycket värda och att de inte i alla sammanhang representerar en grupp de på ytan tillhör. Inte ens när man slänger ur sig något på skoj som definitivt inte är illa ment men som ändå fungerar som en bekräftelse av stereotyper.
Kvinnor som talar i offentliga samlingar där det är mycket män kan räkna med att några av gubbarna (unga som gamla) hellre ägnar sig åt varandra än att lyssna. Kvinnor är oftast i numerärt underläge i beslutande församlingar. De är också ofta i ett erfarenhetsmässigt underläge eftersom det är färre som orkar hålla ut lika länge som gubbarna.
Det som kan tyckas harmlöst och t.om. uppskattas kan också räknas till sexism. Att en kvinna får en komplimang för sitt utseende eller en yttre detalj av en medelålders man är oerhört mycket vanligare än att samma man kommenterar en manlig kollega på liknande sätt. Det är sådana detaljer som uppmärksammar mig på att kvinnor fortfarande inte ses som ett naturligt inslag i maktens rum utan är något annat.
Det är inte lätt att låta bli att falla i objektifieringens fälla. Vi har ett kommersiellt system som i princip bygger på att kvinnor är vackra och män är handlingskraftiga (och köpkraftiga). Jag hoppas att den uppmärksamhet som de grova kränkningarna nu får kan skapa en liten koll i spegeln hos alla män så att de subtila och till synes harmlösa också upphör. Eller att man åtminstone jämnar ut komplimangkontot mellan könen.
Läs
Cecilia Dalman Eeks krönika på ämnet i GP.
SR,
AB,
GP
