För snart två veckor sen var jag på en ledarskapsutbildning.
En av övningarna var en värderingsövning och jag har ~knappt~ kunnat sova sedan dess.
Vi fick välja vilken som var den viktigaste politiska frågan genom att ställa oss i ett hörn av rummet. De var uppdelade på
Sömnlösheten och mardrömmarna vill inte lämna mig sedan denna ödets onda stund eftersom jag gick och ställde mig på position 2.
Mitt argument var att visst är Klimathotet och Segregationen jätteviktiga men löser vi inte Arbetslösheten så kan vi inte koncentrera oss på de andra sakerna.
Anledningen till min ångest är ändå inte att jag skulle ställt mig i hörn 1 eller 3. Jag borde ha ställt mig i hörn 4 och hävdat att bristen på humanism och empati är tidens största politiska fråga.
Politiken riskerar att befolkas av teknokrater, byråkrater och ekonomer vars uppfattning om empati kan sträcka sig till att de automatiska stabilisatorerna borde vara bättre. Människor utan förmåga att sätta sig in i sin nästas situation. Som tycker att det är ok med regler som splittrar familjer. Som tillåter att människor blir livegna.
Jag har så svårt att acceptera när lag går före medmänsklighet. Jag tittade igår på TV-programmet Svenska händelser om Baltutlämningen. Istället för att låta några balter rymma lite så där så var militärens och polisens nit att hålla dem kvar mycket stor. Hur tänker den enskilde polisman eller värnpliktige som kan ha avgjort om en männsika fått leva eller dö. Hur tänker polismännen som verkställer avvisningsbeslut i våra dagar?
När Roy Andersson i slutet av 80-talet fick uppgiften att få fler att söka vårdlinjen så bestod kampanjen av att en mängd elever fick en bok "Lyckad nedfrysning av herr Moro" ett kollage av bilder och texter som talade till människors medmänsklighet, till empati och humanism. Kampanjen lyckades men eftersom den var "obegriplig" avbröts den efter ett år.
Hur kan vår tids "Herr Moro" se ut? Hur "botar" vi Robinson-generationerna och återuppväcker och skapar nya "Vi"-generationer? Det är enligt mig den viktigaste politiska frågan. Sådär. Nu kan jag få ro.
Calle Fridén om Skitliv
Anne Skaner om en väg till snabba pengar
Supermiljöbloggen om föräldrarna som inte vill offra sina barn
Arbetet om VD som kallade arbetssökande idiot på FB.
En av övningarna var en värderingsövning och jag har ~knappt~ kunnat sova sedan dess.
Vi fick välja vilken som var den viktigaste politiska frågan genom att ställa oss i ett hörn av rummet. De var uppdelade på
- Segregationen
- Arbetslösheten
- Klimathotet
- Något annat
Sömnlösheten och mardrömmarna vill inte lämna mig sedan denna ödets onda stund eftersom jag gick och ställde mig på position 2.
Mitt argument var att visst är Klimathotet och Segregationen jätteviktiga men löser vi inte Arbetslösheten så kan vi inte koncentrera oss på de andra sakerna.
Anledningen till min ångest är ändå inte att jag skulle ställt mig i hörn 1 eller 3. Jag borde ha ställt mig i hörn 4 och hävdat att bristen på humanism och empati är tidens största politiska fråga.
Politiken riskerar att befolkas av teknokrater, byråkrater och ekonomer vars uppfattning om empati kan sträcka sig till att de automatiska stabilisatorerna borde vara bättre. Människor utan förmåga att sätta sig in i sin nästas situation. Som tycker att det är ok med regler som splittrar familjer. Som tillåter att människor blir livegna.
Jag har så svårt att acceptera när lag går före medmänsklighet. Jag tittade igår på TV-programmet Svenska händelser om Baltutlämningen. Istället för att låta några balter rymma lite så där så var militärens och polisens nit att hålla dem kvar mycket stor. Hur tänker den enskilde polisman eller värnpliktige som kan ha avgjort om en männsika fått leva eller dö. Hur tänker polismännen som verkställer avvisningsbeslut i våra dagar?
När Roy Andersson i slutet av 80-talet fick uppgiften att få fler att söka vårdlinjen så bestod kampanjen av att en mängd elever fick en bok "Lyckad nedfrysning av herr Moro" ett kollage av bilder och texter som talade till människors medmänsklighet, till empati och humanism. Kampanjen lyckades men eftersom den var "obegriplig" avbröts den efter ett år.
Hur kan vår tids "Herr Moro" se ut? Hur "botar" vi Robinson-generationerna och återuppväcker och skapar nya "Vi"-generationer? Det är enligt mig den viktigaste politiska frågan. Sådär. Nu kan jag få ro.
Calle Fridén om Skitliv
Anne Skaner om en väg till snabba pengar
Supermiljöbloggen om föräldrarna som inte vill offra sina barn
Arbetet om VD som kallade arbetssökande idiot på FB.
Fler bloggar om: Politik
Bra skrivet.
SvaraRaderaTack!
RaderaFast här har du fel, arbetslösheten är inget problem.
SvaraRaderaTvärt om, Sverige kommer att drabbas av en extrem brist på personal så fort fyrtiotalisterna går i pension.
Det är bara bra att vi har personal som står beredda att ta över så fort detta händer.
Och där bevisades att han hade rätt i att "bristen på humanism och empati är tidens största politiska fråga"!
SvaraRaderaHur menar du Gunnar? Nu har ju återigen Centern gått ut och sagt att Sverige behöver mer arbetskraft!
SvaraRaderaDet skulle väl de inte göra om det fanns en brist?