Det har blåst upp en ökenstorm i svensk försvars- och utrikespolitik. Helt bortsett från andra aspekter - (de finns t.ex här och här).
Så är det en allmän aspekt som nu slår mig. En aspekt som riskerar att ytterligare urholka det sköra förtroendet för den politska världen.
Gustav Fridolin lyckas i P1 morgon upprätthålla det någorlunda medan Jan Nygren inte ens försöker.
I mina ögon bygger förtroende på att man öppet redovisar resultatet av sina handlingar. Ett misslyckande kan förvandlas till ett gott försök.
Här finns en sjuka. Råttan på repetprincipen gäller fullt ut i den politiska debatten. Inte minst online i de lite mindre officiella kanalerna.
Ett misslyckande lyfts upp av de politiska motståndarna som sällan redovisar sitt eget alternativ eller ställningstagande. Som i det aktuella fallet där man antingen kan se det stora brottet att ett ramavtal tecknats eller vad man fyller avtalet med. Att sedan de flesta varit mer eller mindre överens från början lämnas därhän.Ingen politiker i toppställning ställer sig upp och säger att detta är fan förjävligt och en skam för vårt land, inte ens Fridolin har någon annan åsikt än att regeringens agerande ska prövas i konstitutionsutskottet, vad nu det ger.
I mina ögon är det solklart - ingås det avtal med främmande makt eller Carema eller vem som helst som inte öppet kan redovisas så har man redan vid tecknandet gjort fel.
Den enkla moraliska principen som politiker ofta försöker redovisa - gör inget som du inte vill läsa om i tidningen - gäller tydligen bara privat.
En annan princip som belönades flitigt i min barndom och som jag inbillar mig fortfarande gäller är att ta ansvar för sina handlingar - även de gånger man har gjort fel.
Denna princip frångås regelbundet i denna opinionsmätningarnas och förtroendesiffrornas tid. (Annat än sagornas och lägereldarnas tid.) Ledande företrädare i olika församlingar, det kan vara Anneli Hulthén eller Fredrik Reinfeldt, försöker undvika att ta ansvar för misslyckanden. Man lyfter fram andra politiker som får de tuffa frågorna, förtjänt eller oförtjänt. Meningen som ofta borde uttalas - Vi trodde att det här skulle fungera, det gjorde det inte, nu får vi göra om - uttalas någon gång mellan sällan och aldrig.
I min lilla värld får jag förtroende för organisationer och personer som lever efter principen "What you see is what you get". Det är därför jag gillar sloganen "sälj inte min sjukvård" bättre än "tillsammans skapar vi Möjligheternas land".
Men det är bara jag.
Peter Andersson, Ola Möller,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar