Man kan tycka att Kristdemokraternas senaste påhitt med in och utcheckning i barnomsorgen är antingen oförargligt eller fiffigt eller vad du vill men jag reagerar på en sak.
Det är ett försök att lite lätt sådär göra avgiften till en ersättning för skatten.
"Under den period då maxtaxan legat still har barnfamiljerna dessutom fått kraftigt förbättrad ekonomi genom reallöneökningar och sänkt skatt på arbete. "
Det här är ett mönster vi kan räkna med återkommer i många borgerliga kommuner framöver. Man höjer inte skatten, det vore ju ett brott mod ideologin, däremot att höja de kommunala avgifterna är väl inget problem, ni har ju faktiskt fått både reallöneökning och jobbskatteavdrag.
Resultatet av den politiken kanske kan tyckas oförarglig, ja t.o.m. rättvis, de som använder mycket kommunal service får betala stora summor i avgifter. De som inte använder mycket kommunal service har låga kommunala avgifter.
Ett problem som uppstår är den fördelningspolitiska effekten där t.ex. ensamstående får kraftigt försämrad ekonomi vid en avgiftsbaserad kommunal ekonomi.
Det andra problemet som snart kan uppstå är att gränsen mellan sophämtning och dagisavgift och andra områden som hittills varit utan avgift försvinner.
I Göteborg tvingas vi inom kort att införa trängselskatt för att finansiera en typ av infrastrukturutveckling regeringen tidigare stått för i sin helhet. I en annan kommun kanske man vill införa vägavgifter för de som har bil, i en tredje kanske en liten skolavgift om man vill ha mindre barngrupper.
Det blir en mental och samhällelig problematik där det som till största delen är gemensamma åtaganden ska avgiftsbeläggas på individnivå. Det kommer att minska sammanhållningen och också förändra bilden av vad skatten ska gå till.
Så innan ni avfärdar Kristdemokraternas till synes harmlösa idé, tänk på att det är de små glidningarna som till slut har blivit ett stort avstånd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar