Dagens opinionsmätning i YouGov är, oavsett mätningens kvalitet, naturligtvis en kalldusch för både regering och borgerlighet.
Regeringen får grundligt underkänt för sin brist på satsning för att nå sina ambitiösa mål och sin ännu mer ambitiösa retorik.
Borgerligheten har lyckats med samma reptrick som danskarna upplevt, att när man börjar erkänna den främlingsfientliga agendan så gynnar det bara det mest främlingsfientliga partiet.
Själva trenden, den inhemska debatten och framgången för SD påminner väldigt mycket om hur diskussionen gick i Göteborg kring trängselskatten. Oavsett vad politiker tyckte och tänkte och försökte åstadkomma försvann inte frågan. Det finns nu en allt bredare förtroendeklyfta mellan väljare och politiker i Göteborg. Jag tolkar SDs framgångar som ett symptom av en liknande klyfta.
Vi som verkar inom det sedan nära hundra år etablerade politiska systemen har helt enkelt lyckas låsa in oss i dem och misslyckats med det fotarbete och den kontakt med människor som behövs för att få dem att tro på oss. Att det vi säger kan bli verklighet.
En annan likhet med folkomröstningen är att klyftan mellan vad folk förväntar sig av politiken och vad den levererar finns som en påminnelse varje dag när man går in i en livsmedelsbutik eller rör sig i en stadskärna.
Precis som ljusskylten som berättar att nu får du betala trängselskatt påminner tiggarnas närvaro oss om politikens misslyckande.
Jag tror inte att sättet att vända opinionen är att vända debatten och nu se SD som huvudmotståndaren. Det handlar om leverans. Att visa att det faktiskt spelar roll att vi har en socialdemokratiskt ledd regering. Att förbättra flyktingmottagningen, att vända negativa trender i skolresultaten. Inte minst att minska arbetslösheten. Jag tror inte att i alla lägen framhålla en, på kort sikt, ansvarsfull ekonomisk politik är det bästa sättet att vinna människors hjärtan.
Det handlar om att börja få människor att tro på politiken igen. Att det är slut på fagra ord tills vi har något att vara stolta över.
Jag har lyssnat på Stefan Löfven många gånger nu. Regeringsförklaringen 2014 ger en fantastisk bild av vad vi vill åstadkomma men ännu ett år senare finns inga tecken på att regeringen kommer att våga genomföra de reformer och åtgärder som krävs för att den ska bli verklighet.
Det är inte bara jag som känner så. Jag förblir socialdemokrat, andra väljer den lätta vägen. Missnöjets väg.
- Posted using BlogPress from my iPad
Alla partier har pratat i en generation om att minska arbetslösheten, men det enda de har presenterat har varit av typen muta kapitalisterna att anställa fler. Men finns det ingen efterfrågan finns det inte rum för mer produktion och därmed inte heller för fler anställningar.
SvaraRaderaWigforss insåg redan för snart hundra år sen att bara offentliga investeringar fungerar om man vill få igång en konjunktur. Keynes insåg att man måste satsa stort. Och Schumpeter insåg att det krävs satsningar av helt ny typ, ny teknik för att bygga om hela samhället.
Givetvis skulle detta hota mångas positioner. Det är väl därför etablerade politiker inte vill ta i frågan med tång ens. Frågan är varför de icke etablerade håller så tyst i frågan. Det är väl bara pytteorganisationerna Jordens Vänner, Gemensam Välfärd och Attac som försöker - se http://www.folkrorelser.org/bygg-landet-igen.html
Men vi vill gärna ha hjälp av lite kritiska sossar!