Promenader frigör ofta kreativitet och glädje hos mig.
Igår kväll var det dock med en nacke böjd av huvudets tunga tankar jag vandrade hemåt.
Insikten var så stark om att de resurser som behövs för att utjämna livsvillkor inte finns tillgängliga för det demokratiska systemet. Alltför långtgående prioriteringar är nödvändiga. Några måste idag stå tillbaka.
I det stora är omfördelning av resurser från privat till offentligt nödvändigt.
I stadsdelen jag verkar är det förskolebarn och äldre med omsorgsbehov som får betala priset. Så är det. I mina ögon har gränsen för vad vi kan belasta skolan och förskolans pedagoger med passerats med råge.
Ändå fortsätter pengarna att sina.
Jag skulle vilja att kommunstyrelsens politiker och politiska tjänstemän sätter sina fötter på ett möte i vår stadsdel och själva tvingas göra dessa prioriteringar, själva ta ansvar för dem. Kan utlova fler böjda nackar.
Arbetet med en budget för staden 2016 håller nu på att gå in i en intensiv fas.
För att uppfylla de högstämda orden om jämlik hälsa från förra veckan så hoppas jag att diskussionen om skolans finansiering är lika prioriterad som näringsliv och trafik.
Det ger inga rubriker men det kan ge en framtid med bättre livsvillkor för de som växer upp just nu och imorgon.
Det kostar på att höra sig själv säga att vi inte har råd med det mest värdefulla vi har. För att kunna gå upprätt så vill jag inte behöva göra det igen.
P.S 70% i Västra Götaland är positiva till en skattehöjning om den går till skola, vård eller omsorg.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar